Jag är glad att jag inte sitter i kommunfullmäktige i Oskarshamn.
Anledningen?
Jo, nästa måndag, den 13 juni, är det KF-sammanträde på Forum klockan 18.00.
Problemet?
E-x-a-k-t samtidigt kickar Sveriges EM-premiär mot Irland i gång nere i Paris.
Antagligen har väl de flesta av de 49 ledamöterna inte noterat kollisionen ännu, men ni kan ju tro att det inom kort ska börja grubblas på hyggligt legitima anledningar att utebli lite snyggt.

Jag spår panik.

Tänk att tvingas till att sitta och lyssna på förslag om en investerings- och exploateringsbudget, prata utegym i Påskallavik och insupa till KSRR:s årsredovisning, samtidigt som Forsberg och Ibrahimovic – inför en blågul 20 000-personersvägg och tre miljoner tv-tittare – växelspelar sig fram till 1–0 nere i St Denis.

Ett öde värre än att behöva bevittna en Takidakonsert.

• • •

Jag minns förresten att det var samma visa vid förra EM, 2012.
Då krockade KF på flera håll i länet med Sverige-Ukraina. Jag har för mig att det diskuterades att flytta mötet i Oskarshamn, men att det inte blev så.
Och i Torsås, ja, där väcktes frågan på allvar, se nedan.

• • •

Nåväl. Ett annat EM-problem för oss vanliga dödliga, som inte är uppburna kommunfullmäktigeledamöter, skulle kunna bli Sveriges andra match.

Mot Italien – skolavslutningsfredagen den 17 juni klockan 15.00.

Just det, klockan tre.

Mitt i afternoonteet, eftermiddagsmojiton och ”nu är det helg”-Mariestaden.

Lika bra att styra upp det där redan nu så att ni inte hamnar på någon tradig Harrys-skolavslutningsmiddag, ett sent pre-semester-möte på jobbet eller en synnerligen missplanerad after work.

Just tipsing.

• • •

Håkan?
Nej, vi pratar inte om Håkan. Karljäveln kan ju ändå inte sjunga. Och för den delen, jag hade ändå inte pallat med att höra hans patetiska romantiserande av sina äldre tonår en gång till. Trams.
Och trångt vad det säkert också. Och tonårstjejsskrikigt. Och dåligt ljud. Och…fan, fan, fan…alldeles underbart.
När jag läste att Thåström klev på och joinade i kväll så gick jag in på Iddes rum, hämtade ett hopprep och straffade mig själv med fem snabba Briorapp på ryggen för att jag inte ens försökte köpa biljetter.

Vill du ha en idiot, lägg din hand i min.

• • •

Men till Kent har jag plåts!

• • •

Dackarna byter ut Jepsen Jensen mot Holta till derbyt på tisdag.

Alls inget givet framgångsrecept, men ett beslut jag gillar. Något måste göras och att röra om med lite gammelseg norskpolack behöver inte vara fel.

• • •

Tom Linder intervjuas av Hockeyallsvenskan.se och löper linan ut. Han ska vinna serien, han ska slå personliga rekord, han har enorma förväntningar.

Så ska en intervju tuktas.

• • •

Till sist:

Halkade av någon anledning in på Robin Lukovics sajt (säger man så?) på Spotify. Ninospizzabagaren som var med i Idol för ett par år sedan utan större framgång, ni vet.

Har inte hört så mycket av honom och hans speciella, nasala stämma sedan dess. Jag trodde nog att han gett upp musikdrömmarna.

Men…

Nu stirrar jag på skärmen – och siffrorna är smått otroliga. Snacka om att han har smugit under radarn.
Jag får det med min, förvisso undermåliga huvudräkning, till att de åtta låtarna han har på Spotify tillsammans har nästan åtta miljoner (!) spelningar.

Enbart Snälla bli min-covern har över fem miljoner. Fem millar?!?

Jag vet att det inte går att jämföra gamla och nya låtar rakt av bara på Spotifyspelningar, men för att sätta det i perspektiv har till exempel superdupermegahångelklassikern I natt är jag din med Tomas Ledin också fem miljoner.

Varken Mauro Scocco och Peter LeMarc har någon låt över fem miljoner.

*chockad smiley*

Här kommer ett litet avslöjande mitt i EM-yran.

Allsvenska nykomlingen Västervik har svårt att hitta spets.

Conny Strömberg har svårt att hitta klubb.

Nås nu i kväll av uppgifter, från vanligtvis trovärdig källa, som säger att de båda turturduvorna ska ha funnit varandra.

Jag ska inte vara helt tvärsäker, för det lär finnas diverse tvivel i affären, men det ska åtminstone vara väldigt nära.

Och blir det så, så blir dyrt, sägs det. Men det kanske det är värt för en klubb i Västerviks sits i så fall.

Å andra sidan är Conny, som vunnit poängligan i allsvenskan två gånger, över ett år äldre än vad jag är. Det vill säga: han fyller 41 bast i november. Dessutom rosade han väl inte direkt marknaden i England och Danmark den gångna säsongen.

Nåväl, en Conny Strömberg höjer temperaturen på hockeyallsvenskan alla kvällar i veckan – hur gammal han än är.

Återstår att se om han flippmackar i Plivit Trade i vinter, men det är på tapeten i alla fall.

Foto: Kung Kenny Bengtsson

• • •

Det har gått ett par veckor nu, så det är väl på tiden att jag lite sådär sedvanligt sammanfattar partajet nere på Brädholmen.

Konceptet är så millimeterinarbetat och minutiöst tajmat vid det här laget att det nästan är lite väl ospännande. Allt funkar, nästan så att man blir lite förbannad över hur perfekt allt är.

Festivalområdet byggs i en handvändning (nåja) och under festivalen råder en närmast tysk, maskinell ordning. Allt flyter. Inga direkta köer i vare sig barer eller till toaletter och man kan utan större probs skvalpa runt med sin plastmuggsöl på området trots att det är slutsålt.

Till och med vädergudarna har general Åberg & Co tumme med. Det är ungefär som när Krösus Sork byggde maskiner i nån gammal Bamsetidning som kunde skjuta bort molnen.

Latitud 57 är en, för Oskarshamn, helt perfekt festival som lite säljer sig själv numera. Den lockar man ur huse, hemvändare och även utsocknes.

Alla är där:

Barndomskompisar, föräldrar till barndomskompisar, barn till barndomskompisar, utflugna IKO-spelare, inflyttade fotbollsspelare, Europefans från Tyskland, folk från Linköping, Vimmerby och Kristdala, klasskamraterna från årskurs 3 och – inte minst – alla oskarshamnare som över huvud taget kan ta sig upp på ur soffan.

Vart jag vill komma med den här lilla lyckopillerprologen vet jag inte, men det är väl, antar jag, en hyllning till hela staben kring festivalen.

Jag vill ju, vilket ni vet, helst ha något att klaga på, men det finns fasen inte mycket i det här ärendet. Att en liten ynklig langos går lös på  en hundring är väl det närmsta vi kommer.

Sjukt proffsigt, kort sagt.

• • •

Två frågor:

1. I två år har det varit utsålt vid 9 000 pers. I år var det lapp på lucka vid drygt 8 000. Varför, undrar vän av ordning?
2. På fredagskvällen hade Måns Zelmerlöw spelat klart vid typ 20-tiden. Sedan var det två timmars paus på stora scenen innan det var dags för Mollie (som, no offence, kanske inte heller var den hetaste spelningen). Hur som helst kändes det som en ocean av tid att slå ihjäl mellan Mums och Dregen.

• • •

Såg jag några konserter, då? Jorå. Så här tyckte jag, utan att för den delen ha stått med anteckningsblock.

Måns Zelmerlöw – C C

Kändes roligare på förhand än vad det blev. Nedkokat har Måns en överjävligt bra låt, ett par Mellopasticher och sen inte så mycket mer. Dråpligast blev det när han försökte få publiken att sjunga med in nån låt som 99 procent i publiken (och i Sverige) aldrig hade hört. Vad tror han, egentligen? Det var fånigt. Visst, han är lite härlig och lite sommarskön och passar nog svinbra på gratisstadsfestivaler där musiken kommer lite i tredje hand, men här höll det inte.

Mollie – C C

Jag såg egentligen för lite, men av det jag såg var det spretigare än Kalmar AIK:s hemmadräkter från 1996. Lite nytt, lite gammalt, lite lånat, lite folkrocksnubbar och sen en zzzedvanlig Purple Rain. Inte dåligt, men lite boring. Ändå nån slags steg i rätt riktning. Nu väntar vi med spänning på plattan.

Samir och Victor – C C C C C

Såg förvisso inte en sekund, då var jag på förpärla hos Petra Pan och Pilsdamms-Pär, men här litar jag på mina barn: ”Det bästa vi sett”.

Sean Banan – C

Jag har sett honom tre gånger. Livskvoten är fylld, så att säga.

Niklas Strömstedt – C C C C

Till skillnad från Måns så funkade Poptönten betydligt bättre. Det var faktiskt riktigt bra. Att kunna rada upp ett pärlband med hits som alla kan sjunga med i under en och en halv timme, eller hur länge han nu höll på, är få förunnat. Sen passade det så himla bra med lite mjukishits i solgasset tidigt på lördagskvällen. Bäst var så klart Det går en väg till mitt hjärta, men mycket var bra. Klockbokning!

Europe – C C C C c

För ett år sedan skrev jag att Europe vore en drömbokning för Latitud: ”Hyggligt kreddiga och folkliga på samma gång. Härmed utser jag Joey Tempest och hans vilda Väsbypojkar till en perfekt Latitudbokning 2016″.

Där får man ändå säga att jag för en gångs skull var rätt ute.

Ett tag tänkte jag slå till med en femma här, men I hold my horses. Fyra och en halv får det bli. Jag stod faktiskt längst fram (till vänster – alltid till vänster) och det fullkomligt glittrade av spelglädje i Ian Hauglands svettpärlade panna.

Att sedan John Norum ser ut som en tant numera gjorde inte det minsta.

Jag gillade setlisten skarpt. Klart att jag inte hade hatat en Prisoners in paradise eller så, men jag fick det mesta jag önskade. Last look at Eden var tyngre än jag mindes, Cherokee enorm och Sign of the times höll på att välta den stackars Brädholmen rakt ut i hamnbassängen.

Sedan var givetvis, hur förutsägbar och uttjatad den än är, finalen ett bombnedslag. När Mic Michaeli keyboardade ut första tonen i The Final Countdown-introt stod hela Brädholmen på tå och skrek från mjälten av lycka. Det var lite gåshudigt.

Yngsta tonåring till folk i Magnus Ihses ålder dansade armkrok och hoppade i takt till den 30 år gamla världshiten.

Sen var det ju lite kul att jag fick rätt mot min vän och kollega, herr Larsson. Han var övertygad om att Europe inte skulle funka. Det gjorde de sannerligen – både som biljettkrängare och estradörer. Var det en lunch eller en Vegasresa vi bettade om? Minns inte

Hur som helst – en topp tre-spelning i Oskarshamn genom tiderna.

Joey Tempest dompterar döderhultsvikare.

Foto: Kung Kenny Bengtsson

• • •

Så, till sist – hur toppar man det här till nästa år?

Min analys är att Latitud 57 i mångt och mycket är en festival som säljer sig själv på att det är just ovanstående – en sjuhelsikes trevlig festival där alla är.

Men det behövs minst ett dragplåster, en headline, att sälja in det med. Folk vill ju ändå ha nåt på scenerna för pengarna de betalar.

Problemet är att de stora drakarna börjar sina. Uggla, Lundell, Ledin, Carola, Europe, Strömstedt, Måns med flera har redan varit här. (Stiftelsen nämner ni inte vid namn).

Vad finns kvar som skulle kunna funka?

Förra året önskade jag Europe och Orup coh blev till hälften bönhörd. Det funkade ju, får man säga. Så jag försöker igen:

Ge mig Orup. Det skulle funka bättre än någon headline gjort tidigare. Jag lovar.

Sen då?

Lena Ph? Absolut.

Håkan? Så klart, men nog omöjlig.

Zara? Se Håkan.

Veronica Maggio? Japp, men börjar nog bli lite dyr.

Amanda Jenssen? Tvärnej.

Winnerbäck? Jorå, men jag vet ändå inte om svårmodsmannen från slätten är en Latitudbokning fullt ut.

Per Gessle? Ska han ut – lägg alla äggen i den korgen.

Thåström? Ja, det kanske är dags nu. Otown är moget för Pimme.

Nåt utländskt? Nä, jag kommer inte på någon rimlig utländsk akt som skulle funka.

Björn Skifs? Alla dar i veckan.

Miriam Bryant? Inte min kopp, men det är väl inte omöjligt att hon skulle fixa att ratta en fredagskväll.

Robyn? Ge mig!

Sen finns det inte så mycket mer i det här landet. Eller har jag glömt någon som skulle funka. Och då menar jag en artist eller ett band som kan toppa en affisch och vara draglok för huvuddelen av de knappa 10 000 besökarna.

• • •

Jag vet ungefär hur jag vill ha det til nästa år. Att satsa på ett utländskt hårdrocksband tror jag skulle funka fint en bit ner i lineupen, men sedan är det bara att ånga på på inslagen väg. Kanske med en lite modernare touch på slottarna just under headlinsen.

I år var det sex ”riksartister” och jag utgår från nåt liknande nästa år. Barnakter får tillkomma.

Säg så här:

Latitud 57 anno 2017:

• Orup

• Veronica Maggio

• Accept/Wasp/Helloween (eller liknande)

• Little Jinder

• Lorentz & Sakarias

• Sven-Bertil Taube.

Sommar och sol?

Snarare skrivbord och stol.

I alla fall för mig. Tidig semester som jag hade så får jag nu nöja mig med att titta på miljontals Instagrambilder från det där turkosvattnade stenbrottet i Misterhult som det verkar vara lag på att besöka numera. Fan ta dig, Jan Brunby.

Men det gör inte så mycket. Jag hade fem finfina semesterveckor och det är hyggligt behagligt att jobba nu när säsongerna börjar rulla i gång och i varandra.

Vi har ett trevligt gäng sommarjobbare på OT i år. Liza med z, Hector från Colombia och Linköping och så fotografen Kenny som kommer från Växjö, bor i Stockholm men ska flytta till Göteborg.

Han är fin Kenny och tycker precis som jag att Göteborg är som ”ett stort Örebro”.

– Göteborg är ju bonnigt, så är det, men det blir nog bra. Vi ska nog trivas där, sa Kenny.

Han är extremt sportointresserad också. Vid sin första speedwaymatch checkade vi kunskapsläget och det visade sig att han never heard of Tony Rickardsson.

– Den enda idrottsman jag känner till är Hulk Hogan, sa Kenny och tog på sig sin hatt.

• • •

Bilden här ovanför?

Ja, jag undrar också. Fick ett sms med samma bild tidigare i dag.

Nog för att jag vet att Magnus Ihse, den underbare, har gjort det snabbaste målet genom tiderna på Idrottsparken/Arena Oskarshamn (Flua passade), men varför han skulle få Guldskon vet jag inte.

Å andra sidan lär jag nog få veta inom kort är jag rädd. Per-Magnus sover nämligen sällan och han älskar nattliga blogginlägg.

Jag ger det tolv minuter innan han ringer och berättar vad det handlar om.

• • •

Vad har annars hänt i The city of bjyyy, som Oskarshamn numera heter på Snapchat? Tja, en hel del faktiskt.

• • •

Subway har öppnat. Jag åt där första två dagarna, men tröttnade både på köerna, honey oat-brödet och att jag kände mig som Heffaklumpen mer än vanligt. Dock övertygad om att det kommer funka.

Men nu måste ju franchisetagaren så snart det bara går skicka ut nån praktikant på en nattlig raid och såga ner träden på Stora torget som skymmer skyltarna helt och hållet.

Ta det som ett råd.

• • •

Om jag får skryta lite, jag vet att det är uppskattat, så har vi, jag och Johnny Banana (som TVÅ gånger helt ogenerat visat upp sin bara, läckra överkropp på Instagram de senaste dagarna), haft en kalasfin hockeysilly.

Under vår och sommar har vi avslöjat att…

…toppbacken Björn Karlsson var på g.

…Nic Deschamps överraskande återvänder.

…Conny Strömberg var nära Västervik.

…Jonas Liwing är supporterspelaren.

…Tom Linder vänder hem.

…20-målsmannen Joakim Hagelin stannar.

…Victor Svensson kovände efter att ha varit avskriven.

…Emil Larsson och Daniel Nilsson får tryout.

….två av Frölundalånen blir Kristoffer Gunnarsson och, sannolikt, Pontus Widerström.

…Vimmerbys headcoach Daniel Eriksson blir assisterande tränare.

Skulle nog säga att det är en av de vassaste hockeysillysarna vi haft på länge.

Men, men, nog om det. Eget beröm luktar ju Mönsterås Bruk. I know, I know.

• • •

Hur som helst. IKO har både börjat barmarksträna och gått på is. Jag var faktiskt lite spänd på att träffa Jonas Liwing. Det var tolv år sedan sist. Då, 2004, tog vi en långfika på Flanaden och han och Mattias Beck försökte diskret att gömma undan varsin Systembolagspåse under bordet under intervjun. Gick så där.

– Tjena, du var ju typ tonåring senast vi sågs. Känner du igen mig? sa jag och höll fram mikrofonen.

– Det är klart jag gör. Hur är läget? sa den minnesgode Liwing, som besitter både en gedigen Summerburstaura och ljuvlig innerstadsstockholmska.

Sen chittchattade jag lite med Manuel Ågren om geografi och efter många om och men kom vi fram till att Prag ligger i Tjeckien och Warszawa i Polen, men att båda är vackra städer.

På ispremiären var det mest iögonfallande annars att Filiph Engsund vann snabbhetstävlingen. Då var i och för sig varken Arsi Piispanen eller Stefan Öhman med, men ändå.

• • •

Nicolas Deschamps ska bli intressant att följa i år. Ryktet säger att han gått upp vid halv fem varje morgon hemma i Kanada och sedan, med bara ett kort matavbrott, stått och matat skott till strax efter midnatt.

Varje dag från första april till sista juli.

Anledningen är att han ska förvandlas från ”passer” till ”shooter”.

Mycket spänd på resultatet. I mina, och ett par av hans lagkamraters ögon, så är Nic den bästa och mest skillade spelare som varit i IKO på länge. En gudabenådad hockeyspelare med de mjukaste av mjuka handleder, som dock har två brister.

I vissa matcher är han osynligare än spöket Laban, om nu Laban är osynlig.

I alla matcher vägrar han skjuta. Dribbla av tre man och skaffa sig öppet mål går bra, men att peta puckuslingen över mållinjen är värre.

Som sagt, ska bli spännande att se hur det är med ”huka er i bänkarna”-förvandlingen.

Min poänganalys-ish ser ut så här:

20 mål+30 assist = CCCCC

15+25 = CCCC

15+20 = CCC

10+20 = CC

10+15 = C

• • •

Det kommer förresten att gediget hockeyallsvenskt säsongstips i tidningen i början av nästa vecka. Tror det blir rätt saftig frukostlektyr. Ställ klockan på (troligen) tisdag.

• • •

OS, undrar vän av ordning?

För mig är sommar-OS jättekallt, så när som på simningen och att man kan ha tv:n på som en mysig bakgrundsbrasa med skyttar och velodromgubbar och triathlontanter som gör dagarna drägligare.

• • •

Premier League?

Ja, Liverpool vinner ju, sedan blir det nog tajt. Stoke kan nog knipa andraplatsen medan Leicester får nöja sig med att bli trea den här säsongen. Sedan står det mellan Everton och West Ham om den sista Champions League-platsen.

Övriga göra sig icke besvär.

• • •

Peiman Eliassi är klar för OAIK. Äntligen, skulle jag säga. Peiman är en av mina favoritkaraktärer alla kategorier.

Här snackar vi störtskön lirare.

Säger han inte ”Tjena broschan” när jag ringer så säger han ”Tjena räven”.

Jag är rätt säker på att han är en garant för nytt division 1-kontrakt.

• • •

På tal om rävar och pastorer och tunga värvningar. David Winberg is back på Barometern-OT. Inte mycket mer att säga än att det är en strålande rekrytering.

David är en synnerligen sympatiskt människa och en lika skicklig yrkesman i det här skrået.

Välkommen tillbaka!

• • •

Mitt personliga mål med hösten är detsamma som alla höstar (och vårar): att springa milen under 50 minuter.

Brukar gå sådär.

• • •

IKO har förresten värvat en målvaktstränare också.

En man som heter Ove. Nä, det gör han inte. Han heter Nizze. Nizze Landén. Jag har bara hört gott om honom och han kommer med all sannolikhet bli en stor tillgång på alla sätt och vis.

Men varför heter han Nizze?

Okej om en 19-årig Sandhamsstekare som ska vara med i Kungarna av Tylösand heter Nizze. Men inte en 50-årig målvaktstränare.

För att inte Nizze ska bli arg på mig så förtydligar jag att jag raljerar å det hjärtligaste. Om det inte biter får Fredrik Söderström eller materialar-Ponta vidimera att jag är en skojfrisk rackare.
Nizze får heta precis vad han vill, men för mig är Nizze antingen en birmakatt eller en joker i Paradise Hotel.

Smiley

• • •

Dackarna, då? Det blev ganska komiskt i presshytterna i tisdags efter matchen. Nästan alla murvlar hade så smått räknat bort Dackarna från slutspel. Men så torskade Masarna i en kraftigt försenad match och Janne Rindstig började smygräkna medan vi andra kämpade mot deadlineklockan.

– De har ju samma poäng, utbrast Janne samtidigt som han åt en jordgubbe.

Det bjöds nämligen friskt på jordgubbar från Axelssons i Aby på presshyllan. Vi på OT blev dock bestulna på ett dussintal smarriga gubbar, som Vimmerby Tidnings hattbeprydde gourmand Magnus Strömsten helt fräckt snodde åt sig.

Nåväl.

– Va? sa övriga journalister om Jannes news.

– Jo, 15 var, upprepade Janne exalterat.

– VA? skrek klumpedunserna till reportrar, jag inkluderad, unisont.

Nån tidning hade tryckt på ”slutspelsdrömmen i kras”-knappen lite för snabbt medan någon hann ändra i sista sekund. Hur som helst är det inte kört.

Jag ska inte gå in på teknikaliteter, men som Torsten Strömberg brukar säga när han är på sitt mest härskartekniska humör.

Så här är det:

Vinner Dackarna sina två matcher mot Piraterna och Rospiggarna så går de till slutspel. Snudd på garanterat. Torskar de den ena och vinner den andra så blir det troligen en komplicerad matematikhistoria där vi får sitta och hjärtattacksräkna förarpoäng tre minuter innan deadline nästnästa tisdag.

Kan vi få jordgubbar då också, tro?

• • •

Sedan har vi den kanske tyngsta nyhetsgrejen.

Mattias Pavic har lämnat Oskarshamns AIK mitt under brinnande säsong. Eller lämnat och lämnat. Ni fattar. Han har skrivit på för en seriekonkurrent till nästa säsong, men stannar kvar och spelar som om inget hänt.
Ja, vad ska man säga om det, egentligen? Utan att ha full insyn så är det illa skött av tre parter, varav Oskarshamns AIK inte är en.

Så här tycker jag. Tror jag.

De tre skurkarna är:
• Givetvis Mattias Pavic själv. Man kan ju tycka att det är både ryggradslöst och illojalt att bakom ryggen på föreningen han representerat senaste åren gå och skriva på för en seriekonkurrent mitt i säsongen.
Men, jag ska inte hänga Pavic allt för mycket. Han är fotbollsspelare mitt i karriären och det går givetvis inte att klandra honom för klubbytet på ett högre plan.
Han har gjort en kanonsäsong på sin högerback och jag håller det inte för uteslutet att han en dag spelar i allsvenskan. Det är givetvis större chans att nå dit via Öster än via Oskarshamns AIK.
Men nog fanken kunde han ha lyft telefonen och berättat för Mats Karlsson eller Henrik Larsson att det här var på gång.
Annars kunde han ju nämnt det för klubbchefen Emil Dolk. De tränar ju trots allt tillsammans en fem dagar i veckan eller så.
Men, nä, det stora bovarna är två andra.
• Pavics agent, eller rådgivare eller vad det kallas nuförtiden, är den ena. Spelaren lyssnar på agenten och att inte han meddelar OAIK vad som är på gång med en spelare av Pavic kaliber är utomordentligt svagt. OAIK borde skippa affärer med den snubben ett tag framöver.
• Klassiska Öster.
Givetvis sker sådana här övergångar, att spelare blir klara för en ny klubb under säsong. Mindre än sex månader kvar på kontraktet så är det fritt fram. Men jag tror aldrig jag hört talat om att en sådan övergång blivit offentlig förrän säsongen är slut.
Varför var det så himla bråttom att få ut nyheten om att de värvat Mattias Pavic?
Det kan ju omöjligt vara för att blidka fans och sponsorer, den digniteten är det inte på Mattias Pavic.
”Öster ville få ut det”, sa Pavic till SMP när övergången blev offentlig.
Jag kan inte för mitt liv begripa varför.
”För att röra till det i Oskarshamns AIK”, gissade OAIK-sportchefen Mats Karlsson.
Rörigt blev det onekligen, men samtidigt är inte OAIK en toppkonkurrent till Öster. De har liksom inget att vinna på att ställa till det för OAIK.
Det är bara obegripligt.
Hade Öster bara hållit händerna på täcket, gjort klart med Mattias Pavic till 2017, hållit käften om det under hösten och presenterat honom den 6 november, så hade varken jag eller någon annan sagt något.

• • •

Så hur ska då OAIK agera i fallet Mattias Pavic under hösten?
Tränaren Henrik Larsson valde att stoppa honom i Svenska cupen-matchen mot Vimmerby i tisdags på grund av turbulensen.
Jag tycker så här:
Låt grabben spela. Han är, som sagt, en lysande ytterback och det finns ingen på den positionen som är i närheten av hans kaliber i truppen. Att peta Pavic skulle kunna kosta kontraktet.
Men. Det finns ett men.

Han ska inte spela derbyt mot Öster på Arena Oskarshamn om några veckor.
Inte för att jag tror att han medvetet skulle sabba för OAIK, det är liksom en utopi. Men defacto är det en match som kan hjälpa Öster till superettan om de vinner.
Samma Öster som Mattias Pavic ska spela för nästa säsong.
Ni kan ju ge er på att varenda öga som besöker Arena Oskarshamn den dagen kommer syna varje rörelse Mattias Pavic gör: ”Jaha, se på fanken, där passede han te en Österspelere. De kunne en ju ge se fan på”.
Så för sakens och riskminimeringens skull:

Spela Mattias Pavic i alla matcher under hösten, men sätt honom på läktaren mot Öster.

Klockan 19.50 postponade arrangören BSI Grand Prix-tävlingen i Målilla. Visst. Det regnade.

Men sen slutade det.

Bilden ovan är tagen kl 20.10. Sedan dess har det (om det inte började alldeles nyligen) inte regnat en droppe i Målilla.

Det är klart att jag hajar att ingen ställer in på pin kiv eller att någon vill att det ska ställas in. Men nu ställde de in och tusentals människor – som kommit från Kalmar och Gdansk och England och Mariestad – fick lämna G&B Arena utan att ha fått se någon tävling. Hur många återkommer söndag förmiddag? Långt i från alla i alla fall.

Tävlingen körs alltså kl 10.00 på söndagen – fullständigt okristligt julottetidigt – och det säger sig ju självt att det kommer bli sjukt osexigt.

Och inte mycket bärs lär de kränga, om de ens får sälja så tidigt.

Allt blir ett antiklimiax.

• • •

Så frågan är – varför hade BSI så bråttom att ställa in?

Det känns, som en speedwaykunnig person nyss skrev, väldigt ospeedwayskt. Nu förlorar alla på det. Många kommer missa tävlingen. Många blev sura/ledsna/besvikna. Dackarnas försäljning i barer och kiosker havererar. Tävlingen körs i ottan. Etc.

Det blir boring och dåligt.

Bevisligen hade ju de ansvariga dålig koll. ”Det ser ut att fortsätta regna”, var beskedet.

Sen slutade det regna.

Det är klart att det hade gått att fixa till en bana inom rimlig tid. Det är ju för bövelen världens vassaste speedwaybanefixare som ordnar banan i Målilla. Mikael Gandskog & Co har fixat värre biffar. Eller är jag helt ute och cyklar här? Det kanske var omöjligt att fixa en bana? Men det tvivlar jag starkt på.

Hur som helst. En tävling mellan, säg, 21.30 och 23.30 hade inte varit några problem. Tvärt om. Och way mycket bättre än att köra frukostspeedway.

Inte en käft hade klagat. Det hade förmodligen – som det alltid blir i Målilla efter regn – blivit en kanonbana, folk hade njutit på läktarna och stålarna hade strömmat in i barer och kiosker.

Så frågan är – varför var det så bråttom att ställa in?

Ena dan förfryser man lilltån, nästa går det för sig att ligga i hängmattan och somna i solen med Maria Wern vilande på näsan. Det är som det är med september. Snart kommer väl snön också. Snett från nordost, rakt ner i nacken. Konsumskyltarna kommer lysa illgrönt mot den kolsvarta himlen redan på eftermiddagen.

Man kan ju ringa Simon Spies för mindre, men det får nog vänta lite för det är ju så in i helsefyr mycket att stå i på jobbet.

I dag han jag knappt innanför dörren innan det var dags för tre pingis-set (vi har ett minipingisbord redaktionen) mot Roger Carlsson, fotografen som gett duttspelet ett ansikte. Jag blir inte klok på hans spelstil. Han kallar mig feg (det kanske han inte gör, men jag ser i hans ögon att han tycker att jag är det), men jag står i alla fall för att jag inte har någon offensiv. Jag backar och står där och slajsar som en annan sydkorean till motståndaren missar. Men han, han duttar, slår varken löst eller hårt. Det blir alltid 1-1 i set och 9-9 i avgörande. Sedan avgör slumpen.

Han är svårbemästrad, den gråspräcklige.

Då är det lättare med Johan Winsell. Besten som gungats i samma 0499-vagga som Carl Boberg och Tom Linder. Han slår konsekvent stenhårt – men är lättläst.
Bollsäker, men saknar spelsinne.
Påminner på något konstigt sätt om Theo Walcott, ni vet Arsenalspelaren som bara kan springa, men får väldiga problem så snart det ska blandas in en boll.

Hur som helst, det är jämna bataljer mellan oss tre. Det blev remi i frågan om vem som är världsetta den här veckan. Kanske avgörs det under fredagen.

Vi brukar dessutom låta idrottsmän få utmana när de kommer in på redaktionen för att intervjuas eller liknande. Fortfarande har ingen idrottsman besegrat någon tjock journalist.

Stöter ni på Victor Svensson, nummer 39 i IK Oskarshamn, på stan så kan ni ju fråga hur det gick för honom. Han älskar att prata om det.

• • •

Nåväl, tillbaka till den hektiska arbetsdagen.

Sedan, efter pingisen, var det tårta. Sådan där från Nilssons, ni vet, som ser ut som den har makaroner på sig. Vit choklad är det visst. Inte så dum. Själv äter jag dock inte tårta. Men tyvärr jag är lika principfast i det fallet som i alla andra. Jag äter inte godis heller, inte chips, inte pizza, dricker inte öl.

Ni hajar.

Alltså åt jag tårta. Det är obegripligt att Gud skapade en man med så bristfällig karaktär som jag. Hur tänkte hen där?

Hur som helst – ni förstår att det är mycket att stå i.

Sen är det ju all idrott uppe på det.

I dag trillade det in nyheter från höger och vänster.

Från revelj till tapto.

Det var Jim Nordh till Virserum, Muktar Ahmed och Adel Ziarat till OAIK (nåja) och Dmitry Lazar till Bore.

Det kallar jag bra namn, Dmitry Lazar!

Trevlig pojk också. Skinn på näsan. En gång i tiden vann han VM-guld för juniorer i bandy, nu jobbar han på Scania. Så kan det gå.

Sen kom OAIK och Blåvitt äntligen överens om ett datum också. Och så Hästen–IKO på det. Och två långa texter om satsningen på damhockey i Oskarshamn som är på gång.

Kort sagt, trevlig fredagstidning.

• • •

På tal om bandy. Fick höra i dag att Stjärnan har klart med en ny spelande tränare. Jag skulle nog inte höra, men överhörde. Uppfattade bara ”Pavel”.

Kan det månne handla om Pavel Franz?

Vansinnigt coolt i så fall. Den ryske ikonen har bland annat sex VM-guld, nio ryska mästerskap, fem World Cup-vinster och åtta titlar i ryska cupen.

Men jag kan som sagt vara ute och cykla så det sjunger om det här. Lade bara ihop ”Pavel” + ”ryss” + ”tränare” och hittade inte så många alternativ.

Men det låter nästan lite för häftigt.

Ta det med en nypa salt.

• • •

Träffade Karl Pontén häromdagen. Craftstadenförvärvet.
Vältalig och trevlig, kort sagt: svärmorsdröm deluxe.
Blir inte den gossen (minst) mellanchef på ett multinationellt företag inom tio år så ska jag damma av min gamla Unihoc och inställa mig till försäsongsträning under Royne Tvingsells befäl varje sommar fram till pension.

Hoppas Pontén kan spela innebandy också, btw. Det behöver nog Craftstaden.

Ni kan för övrigt läsa intervjun här.

• • •

Stötte förresten ihop med förre Craftstadenbacken Jakob De Groot häromdagen. Jag promenerade med hunden, han letade Pokemons (level 21).

Vi enades om att han kommer att saknas i vinter.

Men det är ju som det är. Erik Johansson slutar i landslaget för att han inte är så intresserad av fotboll. De Groot slutar i Craftstaden för att han är mer intresserade av att meka bilar (och leta Pokemons) än av plastbollar och träning fyra dagar i veckan.

Han har mina djupaste sympatier. De Groot hade kunnat nå SSL. Han är en jäkligt bra innebandyspelare, men det är samtidigt coolt att någon vågar skita i grupptryck och ”så har det alltid varit”-invanda mönster och bara gå sin egen väg.

Fast när vi skildes åt sjönk han dock i mina ögon.

– Vilken fin hund, sa han för femte gången.

– Han heter Chans, är döpt efter Ulf Lundell-låten, sa jag.

– Ulf Lundell? sa Bråbosonen frågande. Honom vet jag inget om, hade det inte varit bättre att döpa honom efter en Avicii-låt?

• • •

OAIK–Öster i Smålandscupen var en rätt trevlig historia. Jag såg, av tv-nyfikenhet, matchen på redax med Johnny Larsson och Johan Woxö som ciceroner i vår sändning. Kollega Larsson hetsar inte upp sig för någonting och är Niklas Holmgrens antites. I bland tror jag att han har somnat, men det är enbart av godo. Jag uppskattar den laidbackiga kommentatorsstilen mycket. Woxö å sin sida behärskar Östers avbytare lika väl som en sakkunnig i regeringen bollar med promemorior. Toppinsats i hytten!

Men det är ju en tramsig cup, det där. Finalen mot Vimmerby känns mindre värd än två ryska rubel. Men det är bra för tränarna som får chansen att se spelare de bara ser på träning annars.

I OAIK visade Axel Lindahl att han inte alls vill sitta där och huttra på bänken i höst också. Herrejösses vad bra han var, trots lite trötthetstendenser i andra halvlek. Östers stackars vänsterback drömmer garanterat mardrömmar om en lintott med utpräglad västgötsk dialekt och ett ruggigt ”Ben Johnson anno 1988”-tryck i buggarna första stegen.

Det känns inte jättekonstigt att allsvenska Örebro vid två tillfällen bjudit in honom till provträningar.

Jag tänker inte kräva in honom i någon startelva redan nu, Henrik Larsson har säkert sina randiga och rutiga skäl att spela med andra i serien, men om Lindahl fortsätter så här så kommer han givetvis ta sig in i en sådan vad det lider.

Axel Lindahl har kontrakt även över nästa säsong och bara tanken på honom på högerkanten och Peiman Eliassi på vänsterditon torde få alla OAIK-sympatisörer att slicka sig om munnen med Gene Simmons-tungor

• • •

IKO vann i kväll. Snackade med Söderström efter matchen. Han frös och sa att om någon sköt i sargen i Valdemarsviks kalla ishall i första perioden så kom smällen i tredje. Good old islada, alltså.

Tror han var nöjdare än han vill påskina med att det blev seger. Fyra raka torsk och bara genrepet kvar hade kunnat föda tvivel på stan (och därmed kanske i laget) och sånt är aldrig bra även om det bara är försäsong.

Nu blev det 4-3 sedan Fredrik Styrman, med det hårdaste skott han någonsin skjutit (säker källa), avgjort i tredje. Kalixsonen trivdes väl som surströmmingen i spat i den där iskalla hallen.

Bäst var tydligen, jag såg inte matchen, Kristoffer Gunnarsson. Frölundalånet. Blir han kvar hela säsongen så har nog IKO gjort ett fynd. Det är känslan.

• • •

På tal om det här med att det är körigt på jobbet.
Det är inte klokt vad det kör ihop sig framöver.
Har på rak arm identifierat två monstruösa veckor framöver:

Lördag 10 september
OAIK-Öster – hetaste matchen på år och dar
Båkulla Swimrun – fullbokad urpremiär för swimrun i Ohamn
Söndag 11 september
Högsby-Kuddby – divison 2-jakten goes on
Måndag 12 september
Dackarna-Rospiggarna – säsongens sista hemmamatch?
Hockeyallsvenskans upptaktsträff på Casino Cosmopol i Sthlm
Tisdag 13 september
Rospiggarna-Dackarna – om det inte är avgjort redan så ska det avgöras här: final eller inte?
Onsdag 14 september
IKO–Björklöven – premiär i hockeyallsvenskan
Lördag 17 september
Craftstaden–Jönköpings IK – premiär i innebandyallsvenskan
Vita Hästen-IK Oskarshamn – IKO:s första bortamatch, tillika semiderby
Söndag 18 september
Oddevold-OAIK – jagar OAIK superettankval här, månne?
Derby–Högsby – Lengyel & Co drar till Östergötland, gör han sitt 40:e här?
Måndag 19 september
IKO-Modo – Leksand i all ära, men det har blivit en vana. Att Modo kommer till stan får klassikermentometern att slå i taket

…och så har vi den här veckan i oktober med bara fläskfiléer till hemmamatcher:

Onsdag 12 oktober
IK Oskarshamn–IK Pantern. Kanske inte den stekhetaste matchen på förhand, men en fin skånsk, lite kaloppsig förrätt.
Torsdag 13 oktober
OAIK-IFK Göteborg. Den största tävlingsmatchen i fotboll som någonsin spelats i Oskarshamn.
Fredag 14 oktober
Västerviks IK–IK Oskarshamn. Pang, bom. 20 år sen sist. Derbydags. Shalalala.
Lördag 15 oktober
Craftstaden–Onyx. Matcher mot lag med knasiga namn är skojiga. Här har båda namnen skojsiga namn, dessutom.
Söndag 16 oktober
OAIK–Utsikten. Som sagt: jagas det superetta eller ska det räddas kontrakt? Något av det lär det handla om.
…och som en bonus:
Lördag eller söndag
Om Högsby går till kval spelar de den avgörande matchen i playoff 1 antingen den 15:e eller 16:e.

Sisådärja. Då var vi på väg norrut för en lite roadtrip i dagarna tre. Jag och Snygg-Danne, fotografen.

Första anhalten är Casino Cosmopol i Stockholm. Det låter ju spännande, men det blir förmodligen snabbt ospännande när hockeytränarna ska haspla klyschor.

Det är alltså upptaktsträff för hockeyallsvenskan. Det känns som att det är min miljonte upptakt och det är lite roligt det där att de byter plats varje år. Jag har varit på hotell, på Hovet, på två olika slott, på ett konferenscentrum på Östermalm och på en Finlandsbåt.

Förra året var vi på ett Scandic-ish i Täby och det var torftigt. Bättre nu, således.

På Finlandsbåten gick larmet och vi fick utrymma båten mitt under tränarintervjuerna. Det var festligt.

• • •

Upptaktsträffar är vad de är. Ofta tradiga och det gäller att försöka hitta någon kul, udda vinkel som kan sticka ut lite. I synnerhet nu när de tv-sänds och alla kan titta. Jag tror faktiskt att jag gjort det i år. Vi får se om vi reder ut det. I vilket fall kan ni räkna med texter, bilder och rörlig bild på hemsidan framåt eftermiddagen.

• • •

Vad jag ser fram emot mest på upptakten?

• Vara med i en Jonas Gustavsson-enkät.

• Pratar Rederiet med Madhawk-Johan och Emil K Lagnelius.

• Den ”matiga mackan”.

• Följa relationen mellan turturduvorna Mats Waltin och Fredrik Söderström. Risken är att bara en av dem kommer levande ur kasinot.

• Prata KSMB med vd-Steppan.

• Sen ser jag alltid fram emot att prata med Jakob Karlsson i Pantern, tillika chefredaktör på Dagens Vimmerby.

• • •

På tal om upptakten så blev vi just – i höjd med spökhuset i Norrköping – omkörda av IK Oskarshamns delegation. Det vill säga Fredrik Söderström och handskadade backen Björn Karlsson.

Söderström ringde upp och frågade varför det blev bilkö. Som att vi skulle veta det.

”I värsta fall får vi får väl vara med på länk från Kolmården”, sa IKO-tränaren, som för övrigt hade glömt matchtröjan till gruppfotograferingen och fick vända i höjd med platsen formerly known as Oskarshamns flygplats för att hämta.

Björn Karlsson är med i stället för kaptenen Jonas Engström som får vara hemma och träna i stället.

• • •

I morgon drar vi vidare norrut. Hallstavik city rockers. Vi tänkte nagelfara The Dacks lite inför SM-finalen. För final blir det. Sen förstår jag så klart att headcoach Karlsson måste låtsas att det fortfarande är spännande.

• • •

Såg The Shallows i går.

C C C C

• • •

Jag återkommer med lite on the road-inlägg längs vägen.

Hörs!

Kära dagbok!

Roadtrippen rullar vidare. Efter ett dygn i Stockholm är vi nu strax framme i Hallstavik. Roslagen rullar förbi utanför fönstret.

Hockeyupptakten blev ju som den blev. Det vill säga som vanligt. Tränarna och spelarna svarar som knallhattar och det är ju trist, men samtidigt ska vi inte skylla alltför mycket på dem. Ska man ge ett spännande svar på de frågorna de fick av Helber/Björnstad på scenen så måste man härska konsten trollning medelst knän.

En del tyckte att det var underligt att upptakten var på Casino Cosmopol. Jag tyckte det var rätt fräckt.

Här kan ni läsa mina mycket seriösa och allvarligt menade omdömen om tränarnas och spelarnas insatser på scenen. Helt utan glimt i öga.

• • •

På kvällen i går blev det en enklare sittning med Gubbängen-Rille och Wille Blixt. Vi slutade på Kvarnen och hann med sista tunnelbanan. Gott så.

I morse tog jag en tvåtimmars morgonpromenad i Stockholm. En lisa för själen.

På återhörande.

OT-bilen rullar vidare genom Sverige. Jag och Snygg-Danne har tillbringat eftermiddagen och kvällen i Hallstavik. Vad vi gjorde där får ni se in the blaskers framöver.

Nu har vi just anlänt Norrtälje. Alla hotellrum var nämligen slut i Hallsta. Norrtäl-yeah-vistelsen började dock halvdant. 20 minuter för att få en McWrap och sedan slog vi koden till det icke nattbemannade hotellet.

Kort sagt: Hotell Roslagen var nog jättemodernt och fint…1981.

• • •

Som en bonus, när vi ändå var i Hallstavik, så bevakade vi matchen också. Att Dackarna skulle få det tufft mot Rospiggarna det kunde man väl ana, men 56–34 var lite väl stora siffror. Dudek hade en mörk kväll och Rune Holta såg vilsnare ut på banan än Jahn Teigen i Eurovision 1977.

Men som Micke Max sa efter matchen: ”Jag blir aldrig orolig. Nu kör vi – til the fat lady sings”.

• • •

Älskar för övrigt Daniels bild på Rune Holta här ovan. Tagen på förarläktaren i kväll, just när han blivit petad i ett heat.

Snacka om att sammanfatta en känsla, en besvikelse och ett skeende i ett klick.

• • •

Nu blir Holta reserv (i speedway kör reserven lika mycket som de ordinarie, ofta mer) i finalen, medan Micke Max hoppar upp topp fem.

Det borde vara bra för Dackarna, åtminstone till hemmamatchen.

Sen är frågan hur coach Karlsson tänker inför returen i Hallstavik. Petar han Holta för allt formstarkare Jepsen Jensen? Knappast, va?

Men håll med om att det är ett kittlande scenario. Kaptenen Jepsen Jensen sidsteppas mitt i säsongen, Holta kommer in från vänster och gör succé, men lagom till säsongens sista match vänder vi på steken.

Holta ut, Jensen in. I den avgörande SM-finalen. Dansken kör guldet till Målilla.

Det är Mount everest-höga odds på det, men – det vore en story, det.

• • •

Om 29 minuter, i skrivande stund, är det den 14 september. Det vill säga premiärdagen för hockeyallsvenskan. IKO möter Björklöven och vi slår på stort i onsdagstidningen.

Sju sidor hockeyallsvenskan i papperet, bara att ställa klockan.

Vilken fröjd det ändå var att få vara i ishallen i Västervik i fredags kväll. Jag delade hörnpressläktare (med nät framför som gjorde att det kändes som att man just halsat tre stora stark på The Brig) med bland andra Viktor Allvin på Vimmerby Tidning och Mats Wennerholm, Aftonbladet.

Känslan var att vi bara stod och njöt inramningen. Det var ju så här det var i ladorna typ 1994. Den där stämningen som nästan aldrig uppbringas numera. Den är bortbygd till förmån för sittplatser och loger. Så klart en ostoppbar utveckling, men det var kul att för en kväll åka tillbaka till tiden då det i princip var fullt på ståplats en timme före nedsläpp och klackarna växelsjunger/häcklar/hejar matchen i genom.

Jag älskade varje sekund av den här kvällen.

• • •

Här kan ni för övrigt se ett härligt tv-reportage som vår praktikant Ida Eriksson gjorde under derbydagen, då hon följde IKO:s supportrar från avresa till hemfärd.

• • •

Hockeyn, då?

Tja, även om IKO till slut förlorade utan kunna säga annat än att det var rättvist, så var det nog ändå ett litet steg i rätt riktning. Man måste ju komma ihåg det förbluffande faktumet att Västervik defacto är allsvenskans bästa lag. Det visade de återigen den här kvällen. Då ska man ändå veta att de saknade både kaptenen Dan Pettersson och baggen Jørgen Karterud.

Men åter till det IKO gjorde bra. Efter Västerviks rivstart så var IKO bättre i första perioden och borde haft en ledning. Det är små marginaler och Victor Löfstedt var fri (men passade målvakten) i 2–1-ledning och Tobias Ekberg (som jag blir allt mer förtjust i) sköt i ribban när det stod 2–2 i början av andra.

Men sedan avgjorde två Arsi Piispanen-utvisningar. Finländaren åkte ut två gånger (den ena onödig, den andra oturlig) och Västervik utnyttjade skoningslöst. Först bedårande vackert, sedan med hjälp av en elak sargstuds.

Efter 4-2 var IKO aldrig nära att komma in i matchen. Västervik vann rättvist.

Men, som sagt, jag tycker inte att IKO ska deppa allt för mycket. Det var en förlust som säkert sved, men som också lovade lite gott.

Framför allt var offensiven under första halvan av matchen något vi inte sett tidigare.

• • •

Sen finns det många man vill se mer av.

Jag vill se målvakterna bli stabilare, nån måste väl vilja ha förstaspaden? Jag vill se Löfstedt och Piispanen klara sig utan Hagelin. Jag vill se Robin Söderqvist steppa upp. Han sitter på tvåårskontrakt och har spelat i SHL, det måste finnas betydligt mer att ta där.

Och jag vill framför allt se Tom Linder och Jonas Liwing bli de ledande backar de ska vara men ännu inte har varit. Liwing är inte dålig, men han gör det bekvämt för sig och har inte alls varit den offensiva ledargestalten han var tänkt att vara. Nu är han en okej back och det duger ju inte när man kommer med ryktet om ”bäst i allsvenskan”. I derbyt var han fullständigt osynlig.
Linder å sin sida känns hämmad. Jag vill se att han ger blanka fan i vad folk på läktaren tycker. Att han vågar slå passningar utan att tänka för mycket på konsekvenserna (han har ju handlederna), att han låter det gå åt helvete i bland. Nu blir det mest halvmesyrer i rädsla att göra bort sig.

Och det är ju förbannat synd, för vi vet ju vilken finfin hockeyspelare det finns där under ytan. Det har han visat i både Växjö Lakers och Karlskrona.

Personligen gillar jag Tom Linder på alla tänkbara sätt (förutom att han håller på Chelsea) – som spelare, människa, ledare. Men det håller inte att åka och vara rädd för att göra bort sig, för det är känslan nu.

Seså, Tompa, plocka fram adrenalinet. Våga, vinn.

Ta en fajt, skit i publiken, slå en icing, nacka nån junis, tänk inte så jäkla mycket – explodera!

• • •

Västervik, undrar vän av ordning?

Jag tippade dem elva inför säsongen och blev hånad på upptakten i Stockholm.

”Hur fan kan du sätta Västervik så högt?”.

Det är ju bara att buga inför Conny Strömberg, inför sportchefen Tomas Linds värvningsnäsa, inför Pierre Gustavssons enorma slit, inför Erik Gustafssons förmåga att aldrig vara på isen när motståndarna gör mål – inför allt.

Nio raka segrar. I princip ingen av dem en frukt av slumpens skördar. Det här kommer inte rasa. Västervik är ett topplag.

Lyfter på min fiktiva hatt. Ni som fattar skämtet, fattar. Annars går det bra ändå.

• • •

Hypotetisk fråga.

Om Filiph Engsund stannat i Västervik, hade han lirat PP och toppat poängligan vid det här laget?

• • •

Arsi Piispanen var för övrigt duktig förutom de ödesdigra utvisningar. Även Victor Svensson var bra, hans bästa insats för säsongen. Och Manuel Ågren var som vanligt bland de bästa i laget. Det är han nästan varje kväll. Det är när han är inne det händer saker.

• • •

IKO har sju lån i truppen nu. De flesta av dem vet knappt var de ska spela från kväll till kväll. Om det är ett gissel? You bet.

Frölunda behandlar IKO som en ohängd lillebror för tillfället och frågan är om det är värt att köra vidare på det här samarbetet om det ska vara på det här premisserna?

Inför mathen mot Pantern i onsdags stod plötsligt Kristoffer Gunnarsson, juniorlandslagsbacken, i omklädningsrummet ett par timmar före match.

IKO hade inte räknat med honom. Men det var bara att låta honom spela, det är ju en duktig back.

Och ta stackars Anton Karlsson. Han har väl knappt sett sin halvårsgamla dotter, Sally, på senaste tiden. Däremot har han sett ishallar i från New Dehli till Moskva, från Minsk till Karlskoga.

Jag tror ingen gynnas av det här hattandet. Inte IKO, som inte får någon kontinuitet, inte Frölunda och allra minst spelarna själva.

Som min kollega Johnny Larsson sa: ”Det blir för mycket speedway över det, och det är aldrig bra”.

• • •

Kommenterade Craftstaden–Onyx i eftermiddags. Nyköpingslaget vann med 7–6, men Craftstaden var rätt bra.

Kryss hade varit rättvist. Tyvärr var det ett tveksamt domarbeslut som avgjorde. Tobias Roth visades ut för liggande spel, vilket bara kändes som dåligt spelsinne från domaren.

Men nu är det som det är och Craftstaden ska, precis som IKO, inte deppa över den här torsken. Onyx slog Kalmarsund förra helgen och är ett sylvasst gäng i offensiven.

Royne Tvingsells manskap ska bara – ”bara” – hänga kvar. Så länge de gör det är det all kredd.

Av det jag sett hittills är jag positivt överraskad. Kanske främst av frejdiga backsensationen Eric Thompsson, svårstavade Tor Bornedal-Samils och – naturligtvis – av Kristdalakillern Simon Zetterling som gör mål på allt och lite till.

Här ser ni höjdpunkterna från matchen.

• • •

På tal om Craftstaden. Det är ju bara att applådera initiativet att spela derbyt mot FBC Kalmarsund i Be-Ge Hockey Center. Smart också att bjucka på fri entré i samarbete med näringsliv och kommun.

Fredagskväll, alkoholrättigheter och derby.

En fantastisk innebandykväll lär det bli. Hänger båda lagen med hyggligt i tabellen är det nog inte omöjligt att 2000-vallen sprängs.

• • •

IFK Göteborgs-matchen blev inte den superdupertillställning som OAIK hade hoppats på. Dels var väl publiksiffran – drygt 1 200 – en besvikelse. Dels stod det 0–3 efter tio minuter och resterande 80 blev en rätt så trist transportsträcka utan tillstymmelse till dramatik.

Bäst i OAIK: Filip Jägerbrink och Jochen Graf.

• • •

Bra lördagsresultat för OAIK: Höllviken–Landskrona 0–5 och Tvååker–Qviding 1–1.

Dåligt lördagsresultat för OAIK: Kristianstad–Trollhättan 1–2.

• • •

Julia Olsson, förresten. Löparraketen. Vad hände? Känns som att hon springer ett lopp om året. Hm.

Måste kolla närmare.

Mitch Wahl-dörren har som bekant varit stängd.
För dyr.
Fjolårsskyttekungen i hela allsvenskan ska i stället hamna i AIK, Modo eller Björklöven, sägs det.
På lördagskvällen, under matchen mellan IKO och Timrå, fick jag dock semisensationella, och pålitliga, uppgifter till mig.

IKO har inte alls gett upp. Pengar finns plötsligt. Fast bara en specifik summa. Antagligen externt finansierade och öronmärkta, det vill säga: en sponsor/flera sponsorer har öppnat pluskan. Jag har tidigare skrivit att jag tycker det är rätt av IKO att nobba Wahl – om de inte har pengar.
Och det har de inte i befintlig budget. Handlar det däremot om externt finansierade och öronmärkta pengar är det så klart en annan sak.

Jag har sökt Roger Jönsson efter matchen, utan att få fatt i honom.

Men enligt min källa hade IKO-ledningen ett möte på lördagen med en punkt på dagordningen: Mitch Wahl.
Enligt uppgift ska klubben erbjuda den här specifika summan, take it or leave it.
Inget budgivningsrace.
Med tanke på att det dröjt med ny klubbadress för Wahl, så kanske det inte är omöjligt att uppgifterna stämmer. Därmed inte alls sagt att han hamnar i IK Oskarshamn.
Vi får väl se vad det landar i, men låt oss konstatera: Mitch Wahl-dörren är öppen igen.

Mitch Wahl har varit en följetong den senaste tiden. Vilken allsvensk klubb ska han hamna i?

AIK? Modo? Björklöven? Västerås? Vita Hästen? IK Oskarshamn?

Nu kan sagan ha fått ett slut.

Och svaret är…tadam…Västervik.

Jag ska inte svära på det, men enligt en normalt sett pålitlig källa ska det vara i det närmaste klart.

I så fall kan vi räkna in stark en ingrediens i derbysoppan när IKO och Västervik möts den 30 november.

Det kom inte som en blixt från klar himmel, det gjorde det inte.
Två av tre kärnkraftsreaktorer ska stängas för gott, det meddelades redan för ett år sedan. Givetvis leder det till konsekvenser.
Förr eller senare.
Prognosen var senare.
Nu blev det förr.
Efter dråpslagsbeskedet har det gått i en rasande fart.
Det man trodde skulle bli en långsam, i bästa fall knappt märkbar, nedmontering utdragen över många år, har i stället blivit en Mike Tyson-knock rakt i plytet på hela Oskarshamn.
OKG-ledningen trodde för ett år sedan att det inte skulle bli någon övertalighet. Alltså att det skulle kunna lösas med naturliga avgångar.
Ett år senare får 280 personer foten, kicken, sparken.
Tack och hej, leverpastej.
Jag fick en klump i magen redan när ISS, där jag känner flera som jobbar, för ett par veckor sedan fick beskedet att de inte längre var önskvärda på halvön.
En ny, billigare entreprenör skulle in. 60 pers entledigade.
Pang, bom, tack för kaffet.
I bästa fall får väl en handfull jobb hos den nya entreprenören, men de flesta inte.
Hus. Bil. Lån. Barn. Framtid.
En jäkla ångest och tusen hjärnspöken.
Det som i tidningen blir en liten ”jaha, det var ju trist”-artikel, är i andra änden – hos den drabbade – sömnlösa nätter och grubbel över maten på bordet.

Sen kom tisdagens käftsmäll. Johan Dasht, OKG:s vd, verkar vara en slipad rackare. Förbaskat bra hår har han också. Och snygg kostym. Presskonferensen där Dasht meddelade att 280 personer kommer mista sina jobb, var maskinellt utförd.
Charles Ingvar Jönsson-stajl.
Perfekt in i minsta detalj.
Varje ord satt som en smäck.
Dasht la skulden på andra (jag tänker inte bli energipolitisk i den här kolumnen, den diskussionen får ni ta själva i så fall), berättade att svensk kraftverksindustri (om än med andra ord) är i djup kris, visade (om än maskinell) empati och med all sannolikhet fick han klappar på axlarna av höjdarkompisarna i OKG-ledningen efter väl utfört värv.
Jag kan inte klandra honom. Vad skulle han göra?
Men vad spelar det för roll?
280 (tvåhundraåttio) personer är snart arbetslösa och det vänder sig i magen när jag skriver det.
För den enskilde medarbetaren, den OKG-anställde spelar det mindre roll hur det läggs fram.
Snus är snus, om än i gyllene dosor.

 Jag vet, de ska inte dö, de kanske inte ens behöver gå från hus och hem, men bakom den där siffran – 280 – gömmer sig så många kvinnor, män, mammor, pappor, fotbollstränare, zumbainstruktörer, hockeyåskådare, Flandenflanörer, skattebetalare och Dressmannkonsumenter.
Alla med en sak gemensam gissar jag – en jävulsk ångest över framtiden.
Andra städer har drabbats hårt (hårdare) tidigare, men det här är första gången – åtminstone sedan den stora varvskrisen på 1970-talet – som Oskarshamn får känna på storsläggan.
280 personer. Det är några stycken om man radar upp dem.

Och det är inte bara de, slarvigt uttryckt, drabbade som drabbas. OKG-devalveringen slår hårt över hela linjen, mot hela regionen.
Ta idrotten.
Jag intervjuade IK Oskarshamns ordförande Tomas Engsund och klubbchefen Martin Åkerberg nyligen.
En halv miljon, så mycket intäkter tappar IKO bara den här säsongen i utebliven kärnkraftssponsring, berättade de.
Oskarshamns AIK:s ordförande Ted Svensson var inne på ett liknande resonemang när vi språkades i Ernemar i veckan. OAIK går på knäna, delvis på grund av kärnkraftsnedmonteringen.
Det slår lika hårt mot alla föreningar. Stora som små. Kanske främst små.
Alla drabbas. Folk flyttar. Färre prenumererar på tidningen. Färre går på restaurang. Färre shoppar.
Och ta restaurang- och hotellnäringen.
Beläggningen i Oskarshamn har varit och är exceptionellt hög. Tack vare främst OKG och Scania.
De där 94-procentsbeläggninarna lär vara ett minne blott inom en inte allt för avlägsen framtid.

 Och kanske är det bara början.
Det är egentligen det här som är min svartmålande framtidskonklusion.
Kanske går OKG bara i en dyster bräsch.
Vem vet?
Kanske följer ett pärlband av smärtsamma nedläggningar och utlandsflyttar vad det lider.
Oskarshamns arbetsmarknadspulsåder består som bekant av drygt ett halvt halvdussin stora industriföretag (inklusive OKG). De sysselsätter en förkrossande majoritet av invånarna.
Vad händer om Saft faller för tjeckiska (-ish) locktoner eller om Scanialedningen tar samma starka snaps som kärnkraftsditon?
Att det investerats stora belopp, som det gjort i Scanias anläggning, är alls ingen garanti.
Miljarder kronor har investerats i förbättringar av O2:an. Pengar som nu hamnar i pengahimlen.
För oss som inte begriper så mycket är det så klart en kapitalförstöring utan dess like.

Men nu är det som det är.
Att 280 välbetalda (det är faktiskt en viktig distinktion) jobb försvinner är evinnerligt dåligt för Oskarshamn.
Det viktigaste är att Oskarshamn som stad har sjukdomsinsikt. Kärt barn har som bekant många namn och Otown/Oskis/Ohamn och så vidare mår inget vidare i skrivande stund.
Framtidstron är naggad i varenda kant och oron gnager till oset av fredagsmystaco.
Värre kommer det bli när varslen verkställs och arbetslösheten blir verklighet och inte bara pressmeddelanden, tv-inslag och artiklar.
Med sjukdomsinsikt menar jag att kommunen, i fadd förening med näringslivet, måste gå från ord till handling.
Det var jättebra – och helt nödvändigt – Peter Wretlund redan på onsdagen dundrade ut ett kraftfullt pressmeddelande och slog en pling till regeringen där han berättade att det är lite krisigt i Oskis.
Det var också bra att det under fredagen basunerades att det blir en krisorganisation, nytt projektkontor och en strategigrupp där – håll i er – OKG, staten, regionen, kommunen, universitetet, näringslivet och arbetsförmedlingen ska ingå.
”Regeringen” (hyggligt abstrakt samtalsmottagare, om ni frågar mig) har lovat att komma hit. Men tyvärr har krisorganisationen fått en dålig start, då det blir statssekreterare Eva Lindström som kommer hit.
En underhuggare, alltså.
Känns som det kan kvitta.
Krisgängets första uppgift måste vara att övertala näringsministern Mikael Damberg att pallra sig hit. Det är tamejtusan det minsta man kan begära.
Hur som helst, mitt initiala 0491-infrastrukturella råd till Eva Lindström är: avsätt ett ett par, tre dagar extra för Oskarshamnstrippen.
Vi har ju som bekant varken flyg eller fungerande tåg.

Om vi ska bli lite allvarliga igen.
Det här kommer ju inte som en chock. Det kommer bara ganska mycket tidigare än vad någon trott och negativa spiraler fungerar precis som positiva.
Går det bra, så går det så himla bra.
Men går det åt helvete så riskerar det att gå riktigt käpprätt åt fanders.
En olycka kommer sällan ensam och så vidare.
280 jobb ryker i rappet. Totalt handlar det om 800 pers som över tid får stämpla ut för evigt från Simpevarpshalvön.
Läget är inte alarmerande – det är förbannat allvarligt.
Och nu är det, även om det inte är deras fel, mycket upp till Oskarshamns kommun att reda upp situationen så gott det går. Förekom. Försök åtminstone. Försök så det värker.
Vem annars ska göra det?
Varje kommun är sig själv närmast och har sina trubbel.
Skövde eller Trollhättan lär knappast rycka ut till undsättning.

Oskarshamn ÄR en rik kommun. Det FINNS resurser. Stan är väl byxad ekonomiskt redan i grunden.
Lägg till en miljard på ett, förvisso hermetiskt slutet, mervärdeskonto.
En dryg miljard, till och med. Som ingen vet vad de ska användas till.
Ironiskt nog finns miljarden för att vi slapp slutförvaret. Använd pengarna som defacto finns för att förebygga och rädda det som räddas kan, skyll inte på ”kriterier” och ”statuter” som tidigare reglerat mervärdespengarna.
Nu är det allvar.
Slå näven i bordet i styrgruppen och lev lite rövare. Kommunicera med näringslivet, informera medborgarna, ha en tät dialog med industrierna och – kanske framför allt – ta lärdom och inspiration av Kalmar.
Under 1990-talet och i början av 2000-talet skakade stora nedläggningar staden. Volvo, Bombardier och Cloetta bommade igen. Under en tioårsperiod gick Kalmar från att ha 30 procent av den arbetsföra befolkningen anställda inom industrin till tolv procent.
Jag säger inte att det behöver bli så i Oskarshamn.
Men risken finns.
I Kalmar vändes dödsdomarna till något positivt. Det som för inte så länge sedan var en grå industristad är numera en vitt omtalat handelsstad som fått utmärkelsen Årets sommarstad två år i rad.
Säga vad man vill, men mycket rätt har de gjort där nere.
Förvisso är storebror i söder dubbelt så stor, men det spelar ingen roll.
Det är ambitionen jag vill åt.
Oskarshamn kommer inte få något Ikea, vi kommer inte bli något nytt Kalmar. Men gnistan, ambitionen, viljan, framtidstron och sannolikt en hel massa ovärderlig erfarenhet kan vi sno.
Kommunicera med invånarna, med företagen, med restaurangägarna, med kreti och pleti.
Vad vill vi med vår vackra lilla hamnstad?

Åter till närtid.
Vad skulle då regeringsbesöket/-inblandningen i förlängningen och praktiken kunna handla om? Tja, infrastrukturella satsningar (så att det blir lättare, det är i dag i princip omöjligt, att ta sig hit och därmed mer attraktivt att etablera sig för företag) eller att statliga jobb placeras här är två konkreta saker.
Eller något helt annat. Vad vet jag?
När Mikael Damberg – vi utgår från att han kommer – dundrar in framöver får det inte bara bli ett ”jaha, ännu en kommun som har problem”-besök i mängden för honom.
Jag vill inte låta raljant, även om jag kanske tenderar att bli det nu, men – manifestera, rusta, lobba.
Använd Håkan Juholts namn, charm och mustasch.
Lås in Damberg i ett kopieringsrum i stadshuset och ställ, för säkerhets skull upp Wretlund, Granath och – till och med – den väne och vänlige kommunsekreteraren Per Nygren som en mur i entrén, så att han alldeles säkert inte slipper ut innan han lovat minst ett par hundra statliga arbetstillfällen.
Tvinga Laila Naraghi att lägga häftstift på Dambergs ministerstol dag ut och dag in tills han kirrar en snitsig myndighet.
Ni ska vara en pain in the ass.
Kommunalrådet ska åka på lobbyresa till Stockholm en gång i veckan fram till nästa val. Han ska jaga näringsministern, arbetsmarknadsministern och statssekreteraren Helgeandsholmen runt, tills de hissar vit flagg i flykten och ber på sina bara knän om att få placera en e-hälsomyndighet eller två nere på Brädholmen.
Jag säger inte att det är Oskarshamns kommuns fel att det har blivit så här, det är det så klart inte, men ni ska ta mig tusan gå i bräschen och göra allt i er makt för att rädda det som räddas kan.
Ni är rättare sagt de enda som kan göra det.
För kom ihåg – ni är era invånare.

Victor Olsson, Trettondagscupen bästa spelare. FOTO: Per Hammenvik

• • •

Sju timmar i kommentatorsstolen är en prövning. Sju timmar! Det var precis den tunna heldagsis som jag och OAIK-kaptenen Eric Persson (lysande insats!) gled ut på i morse. 9.55 till 17-ish satt vi som klistrade på pressläktaren i sporthallen och kommenterade 17 matcher från Trettondagscupen. Daniel Svensson skötte det tekniska, Ida Eriksson filmade allt.

En korv med börd, en Loka citron och ett toalettbesök.

That´s it. Livet på en pinne.

Eller, förresten. Jag hann med en liten lov där jag pratade med diverse folk i hallen. Bland andra skarprättaren Eric Bengtsson, Fågelforstränaren Sten-Bertil Myhrén (som hyllade initiativet med tv-sändning) och IKO-duon Manuel Ågren och Tom Linder. Linder jagade sin son Olle för glatta livet, medan Ågren var lite vilsekommen.

– Är det första året den här cupen spelas, sa IKO-stjärnan och såg förvånad ut när jag upplyste om att det var 33:e upplagan.

Här kan ni se alla 17 matcherna vi sände (klicka HÄR även om det inte ser klickbart ut)

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Nåväl. Ser man 17 matcher måste man ju få ha en liten åsikt också. Här kommer best of Trettondagscupen 2017.

Dagens…

…bästa spelare

Svårt. Fanns många kandidater. Men med luftpistol mot örsnibben står det mellan två Högsbyspelare: Victor Olsson och Nosratolla Sadeqi. Jag har svårt att välja. Sedeqi kanske var lite bättre och mer avgörande, men det var härligt överraskande att se Olsson, i sexan i fjol, kliva in och stundtals dominera.

Jag väljer Victor Olsson.

…miss

Fårbos veteran Petter Jonsson såg bollen gå till väders. När den vände uppe vid tanken fick han idén att göra en ”Zlatan mot England”. Allt gick väl…ända tills han missade bollen, landade på ryggen och blev liggande på parketten. Friskt vågat!

…dominanta kommun

Högsby. Tre av fyra semifinallag kom från Högsby. Högsby och Fågelfors gjorde upp i finalen. Det råder ingen tvekan om vilken kommun som dominerat inomhusfotbollen i regionen.

…ålderman 1

Niclas Olsson, född 1969, vaktade målet i OAIK. Faktum är att han är 30 år eller mer äldre än samtliga spelare i laget. Tyvärr för OAIK:s återväxt var Olsson långa stunder bäst i laget.

…ålderman 2

Andreas Olbers, 43, lirade med Fårbo och gjorde alls inte bort sig.

…tristaste

Att Oskarshamns AIK ger blanka fan i Trettondagscupen. Det hade varit en sak om de haft massor av publik och varit folkets lag. Men nu sliter klubben dag och natt för att få publiken att hitta till Arena Oskarshamn och bli var oskarshamnares egendom. Trettondagscupen är ett suveränt skyltfönster om man vill synas som fotbollslag i Oskarshamnstrakten. De allra flesta klubbar spelar inför sin största publik för säsongen den här dagen. Det är snudd på fullsatt hela dagen, tv-sändning och massor av potentiell publik.
Då skickar OAIK ett pojklag.
Inget ont om killarna, som gjorde vad de kunde. Men det var ingen vidare reklam för flaggskeppet i regionen. Tänk om OAIK i stället skickat Peiman Eliassi, Axel Lindahl (som satt på läktaren och såg spelsugen ut), Anton Agebjörn, Emil Dolk och ett par till som älskar att spela inomhus.

Det hade gett en helt annan nerv till turneringen, det hade gett ett lag att slå och dessutom gett Oskarshamns AIK massor av den goodwill och positivism som klubben så väl behöver.

Seså, kom med a-laget nästa år. Det skulle även trigga övriga klubbar att skicka sina bästa lag.

…smeknamn

Petter ”Magic” Jonsson i Fårbo levde faktiskt – trots luftsparksmissen upp till sitt smeknamn.

…överraskningslag 1

Ruda. Man kunde väl ana att de skulle vara hyggliga. Men det här var bättre än jag trodde.

…överraskningslag 2

IFK Oskarshamn. Turneringens charmlag. Det finns definitivt en framtid för Kamraterna om de tar vara på materialet som kommer underifrån.

…saknade

Högsbys storförvärv Emanuel Dogbe satt på läktaren hela dagen. BB:s målspruta Joakim Berggren jobbade. Stjärnans målmaskiner Eric Bengtsson (stod förvisso i mål sista matchen) och Mårten Rosén ville inte vara med. Med flera. Det är som sagt lite synd att några av de bästa spelarna inte är med.

…tröttaste

Krokstorp kom med fem utespelare. Det blev en tung dag i största allmänhet och mot Högsby rasade allt. Spelande tränaren Jimmie Lundgren var till slut så trött att han knappt orkade ta sig till avbytarbänken. Ändå en stor eloge att de – trots enormt manfall på grund av innebandy, jobb och sjukdom – kom till spel.

…snyggaste matchställ 1

Rödsles svartgula snedlagda kors känns både modernt och klassiskt. Läckert!

…snyggaste matchställ 2

Jag är oerhört svag för Fårbos Norwichinspirerade gulgröna ställ. ”Kanariefåglarna” har alltid en plats i mitt hjärta tack vare matchställsestetiken.

…beställningsjobb

Jag fick sett meddelade från Johan Törnström, ex-OAIK-aren satt och tittade på sändningen, om att han ville ha en intervju med IFKO:s Simon Johansson om hälsenor och Arsenal. En kvart senare var det ordnat, inklusive ett kanske lite väl nedlåtande Arsenalhån från min sida. Allt för tittarna.

…insläntrare

Plötsligt hade BB 2001 betydligt fler spelare än i tidigare matcher. Förklaringen? De hade flera spelare som jobbade förmiddagspass på Maxi…

…comeback(-er)

Joakim Lengyel var tillbaka på fotbollsplanen. Expertkommentator Persson antydde att han trodde att Lengyel (som inte hade någon jättebra dag) snart är tillbaka på fotbollsplanen. Detsamma trodde han om bröderna Torstensson.

Citat 1

Expert Eric Persson när bröderna Torstenssons eventuella comeback kom på tal: ”Fast de är hårt hållna hemma”. Det dröjde inte länge innan sms:en började trilla in hos Persson…

Citat 2b

”De ska ju spela innebandy med Ariel på kvällen och då orkar de inte spela lite fotboll på dagen, nä, då kan de ju ramla ihop och dö…”. Krokstorpsledaren Lasse Lundgren var inte imponerad av alla avhopp och plockade fram dräpande ironi.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Och till slut en runda där jag utser bästa spelare i varje lag:

Turneringens lirare i…

…BB 2001

Johan Kvarnemyr. En av insläntrarna. Kom in med ett fasligt driv och visade klass. Plus även till Jonatan Olsson.

…Ruda

Många som stack ut. Jonathan Nilsson var en, Olof Herdinius en annan. Den sistnämnde stod påfallande ofta rätt placerad och visade upp en av turneringens vassaste passningsfötter. Väljer honom.

…Rödsle

Tim Mattsing kämpade och slet och sprang och visade större hjärta än de flesta.

Fårbo FF

Ganska blek insats av det namnkunniga manskapet. Jag väljer Petter Jonsson som visade att han fortfarande har både glöd och kvalitet.

…IFK Oskarshamn

Många om budet. Baran Bedirhanoglu var lysande och målfarlig, Fredrik Lindh höll ihop försvaret föredömligt och Valon Seferi visade (semifinalutbrottet till trots) vilken fin fotbollsspelare han är. Men jag väljer ändå yrvädret Stephen Tchouate. Inte bara för att han har ett stencoolt namn. Härlig friskus som kanske mattades lite, men till en början visade att han kan bli en väldigt duktig fotbollsspelare. Ser ut som en stjärna, kan kanske bli en också om han ligger i.

…Oskarshamns AIK

Blekt överlag, men Max Schliebener, som varit uppe och tränat med a-laget, klev fram i sista matchen, mot Högsby, med två fina mål och blåste lite liv i den svartvita dagen.

…Korkstorp

Målvakten Alfred Andersson slet som ett djur mellan stolparna – med den äran.

…Stjärnan

Gjorde en ganska bra turnering, men var lite tunna framåt när Bengtsson och Rosén saknades. Gillar ändå Emil Ulmborgs initiativförmåga och enorma skottvillighet. Sköt förmodligen mest under hela dagen.

…Fågelfors

Abdulrahman Kharma stod inte riktigt att känna igen även om han var bra och John Hansson är ungefär lika vass varje gång jag ser honom. Nä, jag väljer i stället Pontus Axelsson. Kvick, teknisk och ett ständigt hot i ett – trots finalplatsen – lite trögt Fågelfors.

…Högsby

Laget med klart flest spelare som stack ut fick också vinna turneringen. Frågan är vem man ska välja. Ibrahim Doumbia var som ett med bollen, Sebastian Karlsson visade lugn och spets (vilket skott!) och oväntat tekniske Kim Borgebäck vann skytteligan i hela turneringen. Med det sagt väljer jag – som ni som läst hela inlägget redan förstått – två spelare, det kan väl vara okej när man vinner?

Nosratolla Sadeqi är en härlig spelare att kolla på. Teknik, fart och härlig blick för spelet. Det var också han som blev den stora finalhjälten. Först spelade han urläckert fram Borgebäck till 1–1. Minuten senare gjorde han 2–1 på en soloprestation. Efter matchen nobbade han tv-intervju. Så uppträder en stjärna. Hoppas Sadeqi både får och tar chansen utomhus i år.

Victor Olsson. Spelade i sexan med Rödsle i fjol och har nu handplockats till Frövi. Och vilket fynd Högsby kan ha gjort. Visst, nu var det inomhus, men ändå. Olsson var stundtals dominant med sitt fina steg och sin ypperliga bollbehandling. Härlig typ.

Oskarshamns AIK ska presentera spetsförvärv på måndag. Klubben är så generös att de själva ger På spåret-ledtrådar på Twitter. Roligt tilltag.

Med hjälp av den info jag själv luskat fram (att han är från Kenya och ”har meriter”) plus ledtrådarna på Twitter (att han senast spelade i en kuststad) så gissar jag på…

…Robert Mambo Mumba.

Han är från Kenya, spelade senast i Visby och har gjort 54 landskamper för Kenya.

Fast han är 38 år. Men, ja, jo, jag gissar ändå på spelaren med ett av fotbollsvärldens coolaste namn.

Skulle kanske kunna vara en smart värvning. Han är duktig, har ledaregenskaper (har varit spelande tränare) och skulle kunna leda ett välkammat OAIK med sin erfarenhet och bångstyriga karisma.

Vi får se på måndag om jag gissat rätt. Förmodligen har jag inte det.

• • •

IKO tog en stark pinne i Modo. Det borde nog ha varit åtminstone två sett till matchbild. Precis som mot Tingsryd borta så tog IKO över och malde ner motståndet. Dåligt tränade verkar de inte vara i alla fall.

Poäng i sex raka nu.

• • •

Tyvärr blev Björn Karlsson skadad igen. Knäet den här gången. ”Ont men vid gott mod”, löd Fredrik Söderströms första analys när han promenerade från Fjällräven Arena till hotellet.

Nä, köpa Trisslotter är nog ingen mening att göra för den gode Karlsson. Maken till anti-Alexander Lukas-spelare har man väl aldrig sett maken till.

• • •

Madhawk-Johan avslöjade i veckan att Per Kenttä ska vara klar som sportchef i IK Oskarshamn.

Jag kan bara bekräfta. Det är klart. Fått från ett par olika, säkra källor att det är påskrivet. 2+1 år. Kontraktet skrevs under på Arlanda i tisdags.

Martin Åkerberg och Fredrik Söderström var på plats.

Tyder det månne på att Söderström stannar?

Vi får se. Hur som helst lär Kenttä inte presenteras förrän säsongen är över för Asplöven.

• • •

Mello? Tja, jag hann se lite efter hockeyn och den här killen som kämpat sig tillbaka från jobbigheter och sjöng Hold on var ju helt outstanding.

• • •

Var i Liverpool tisdag till torsdag. Om jag inte visste vad passa tider var innan, så vet jag nu.

Vi hade missat att flyget gick 06.25 från Kalmar och trodde det gick en timme senare. Vi upptäckte fadäsen i höjd med Guldfågeln. Vid pass 06.23 rullade vi in på parkeringen. På något underligt sätt lyckades vi forcera säkerhetsgrunkorna och hann hoppa ombord. Typ i farten.

Det sjukaste var att det inte ens var vår bästa tidspassning den dagen. På kvällen fastnade vi i trafiken mellan Manchester och Liverpool. Vi rusade med enorma kliv uppför 15 eller 17 trappor på nya Main Stand på Anfield. När vi klev ut på läktaren klingade You´ll never walk alone ut. När vi satte oss på stolarna blåste Mark Clattenburg (som jag sedan tyckte illa om i 90 minuter) i gång matchen.

Jag säger som Björn H:son Larsson i Göta Kanal 1: Jag älskar att passa tider.

Living on the edge!

Med det sagt: Liverpool–Chelsea levde upp till förväntningarna och Anfield (som inte alltid mullrar) bjöd på en av de bästa stämningar jag upplevt på en fotbollsarena.

• • •

Vad det gäller Arenamatchen så hänvisar jag till krönikan jag skrev direkt efter matchen: ni läser den här

Peg Parnevik med mamma Mia.

Foto: TT.

• • •

Latitud 57 släppte två ny artister i veckan. Jag brukar försöka luska ut vad som ska släppas, men här var jag helt lost. Hade inte hört någonting om vad som var på g.

Det blev Peg Parnevik och Sabina Ddumba.

Så här skulle jag betygsätta bokningarna som är klara hittills:

Peg Parnevik

Ur ett biljettförsäljningsperspektiv: CCCCC

Personligen: CC

Kommentar: Jag tror på fullt allvar att Peg Parnevik är den smartaste bokningen en festival som Latitud 57 – som riktar sig till alla – kan göra. TV3-programmet Parneviks är för barn och ungdomar (och mig) vad På spåret är för vuxna. Bara efternamnet får kidsen att gå i spinn. Jag har gjort en gallup bland mina barn (11 och 15) och deras kompisar och de är lyckligare än Mats Ronander och Kim Larsen ihop. Peg Parnevik är gigantisk i målgruppen och kommer att dra kidsen till Brädholmen, inget snack. Det kommer vara snudd på Gesslemycket folk när Peggan lirar, tro mig.
Sedan har hon faktiskt ett par inte så pjåkiga låtar också. Ain´t no saint är en dänga, liksom Sthlm nights och Ziggy and Carola är allt lite festlig. Med tanke på att hon förmodligen är ganska billig och hur mycket folk hon kommer att dra så skulle jag – med parametrarna pris, hajp, biljettförsäljning, snack på skolgårdar i beaktning – utnämna bokningen till en av de bästa Latitud 57 någonsin gjort.

Sabina Ddumba

Ur ett biljettförsäljningsperspektiv: CCC

Personligen: CCC

Kommentar: Bra på riktigt, naturligtvis. Tror att hon är relativt dyr att boka, men det är nog värt det. Sabina ger affischen cred. Hon legitimerar festivalen för de musikintresserade, de kräsna. Och så klart tilltalar även hon en yngre målgrupp. Superhitten Not too young har 36 miljoner lyssningar på Spotify och jag har hört den till leda här hemma. Bra bokning.

Per Gessle

Ur ett biljettförsäljningsperspektiv: CCCCC

Personligen: CCCCC

Kommentar: Kostar skjortan, men så klart en löjligt bra bokning när det ska krängas plåtar. Troligen den bästa av dem alla. Håkan included. Festivalen är ju i hamn i samma stund som namnet kablades ut. Jag vet att en del har problem med Gessle, jag har det inte. Han har varit med mig sedan pojkrummet. En av de största i landet, ever. På riktigt. Don’t Bore Us, Get to the Chorus.

Mustasch

Ur ett biljettförsäljningsperspektiv: CCCC

Personligen: CCC

Kommentar: Jag gillar inte riktigt Mellosellouten, men den gör naturligtvis att de blir mer poppis i ett sådant här sammanhang. Kommer locka folk och fä och varenda tonåring kommer stå och vänta på Änglahund. Själv ser jag fram emot att höra en av de bästa metallåtarna som gjorts av ett svenskt band: Double nature.

• • •

Trots att det presenterats fyra mer eller mindre tunga namn – Gessle, Mustasch, Peg och Ddumba – så återstår fortfarande en hel del att presentera.

Alla utom Mustasch lirar på fredagen. Lördagen står tom. Har ska det in åtminstone två tunga namn, inklusive en riktig headliner.

Jag vet inte vad det kan landa i, men ska jag sia så är det två namn som fladdrar förbi: Miriam Bryant och Magnus Carlson.

Båda skulle klara att ratta en headlinespot på Latitud.

Bryant vore ju en tvättäkta drömbokning att komplettera Gessle med för L57, hon går hem i alla åldrar. Carlson har fått ett rejält uppsving efter Så mycket bättre och lirar på Hasslöfestivalen en vecka senare och det händer att de båda festivalerna synkar lite. Det som hittills är presenterat i Karlskrona är: Per Gessle, Magnus Carlson, Miss Li.

Jag är lite rädd att Miss Li kommer dyka upp. Jag har svårt för henne och tror inte hon drar så mycket folk, men hon lirar på varenda festival i norra Europa i sommar känns det som, så, jo, risken är nog överhängande att hon landar in även här.

Lisa Ekdahl skulle heller inte förvåna mig om hon dyker upp. Det skulle nog funka, även om jag själv skulle sitta med benen i kors och sippa på en mojito då.

Little Jinder vore skoj. Bra ur alla perspektiv.

Noterar också att Magnus Uggla är ute och rullar i sommar och det hade ju naturligtvis kunna vara en festlig lördagsheadline – om det inte varit för att han redan spelat på Latitud två gånger. Så, nä, det lär inte hända.

Sedan hoppas man ju att det kan komma lite godis för oss som kanske inte längtar svinmycket efter New music friday-listan varje torsdagsmidnatt.

En Lorentz, en Amanda Bergman, en Jens Lekman (det kanske är omöjligt, men ändå), ett Avantgardet.

Något i den stilen.

• • •

Frågan är vad som hade hänt om IKO torskat mot Västerås i söndags. Det är en synnerligen vital – om än hypotetisk – frågeställning. Det går inte att överdriva utgången av den matchens betydelse.
Hade IKO torskat så tror jag att det hade kunnat vara en annan tränarkonstellation i båset nu.
Vill ni höra ett grundligare resonemang i ämnet, lyssna på vår podcast Ickedickedoa.

• • •

Nu blev det inte emellertid inte torsk mot Västerås och därmed förändrades IKO-världsbilden. Efter fem pinnar på två fajter är det nu i stället slurtspelsseriekamp som gäller.

Det vi kan konstatera är att det lär bli ett race in på upploppet. Så här ser tabellen ut just nu:

8 Almtuna IS 68

———————-

9 Vita Hästen 66

10 IK Oskarshamn 66

11 Modo 64

Kikar vi på kommande motstånd så…är det naturligtvis meningslöst att gissa utgången för fyra lag över fyra omgångar.

Det man ändå kan konstatera är att Almtuna, just nu över strecket, har ett intressant slutschema. Först bortafajter mot desperata Löven och finaljagande Karlskoga, följt av hemmamatchermot playoffkonkurrenterna Hästen och Modo.
De lär näppeligen gå rent.

På papperet har IKO kanske det lättaste restschemat av de inblandade med ett klart Västervik (som emellertid inte lär torska frivilligt i ett fullspikat BGHC), ett definitivt avhängt SSK, ett ingenmanslands-Tinkan och avslutningsvis ett kvalklart AIK.

Å andra sidan behöver sådant där inte betyda ett dyft.

Om en vecka vet vi vilket gäng som tar den sista SHL-kvalplatsen. En plats som för IK Oskarshamn – och det tål att påpekas – är värd en jäkla massa stålar. De brukar värdera en sådan plats till omkring en miljon kronor, då hajar vi alla vad det betyder.

Här har ni matcherna som återstår för de inblandade:

IKO
IK Oskarshamn  –  Västerviks IK
Södertälje SK  –  IK Oskarshamn
IK Oskarshamn  –  Tingsryds AIF
AIK  –  IK Oskarshamn

Hästen

Vita Hästen  –  Timrå IK
Västerås HK  –  HC Vita Hästen
Almtuna IS  –  HC Vita Hästen
Vita Hästen  –  Mora IK

Almtuna

Björklöven  –  Almtuna IS
BIK Karlskoga  –  Almtuna IS
Almtuna IS  –  HC Vita Hästen
Almtuna IS  –  MODO Hockey

Modo

MODO Hockey  –  BIK Karlskoga
Mora IK  –  MODO Hockey
Timrå IK  –  MODO Hockey
Almtuna IS  –  MODO Hockey

Cam Abbott, ett synnerligen spännande tränarnamn. FOTO: TT

• • •

Per Kenttä jagar tränare febrilt.

Hade det varit under regimen Jönsson hade jag nog vetat ungefär var man skulle leta, men nu…nä. Kenttä har ju haft sig själv som tränare hela tiden och det känns snudd omöjligt att veta hur han tänker.

Därför får man famla med förnuft. Så det tänkte jag göra. Från höften och med hjälp av lite kontakter ute i landet.

Jag hör förhoppningar på stan om en Hånberg-ish-tränare, men jag vet inte. Jag hoppas att Kenttä tänker mindre Leif Strömberg och mer att IKO fortsätter sin 2000-talsväg och plockar ett ungt, gärna billigt, spännande framtidsnamn.

Jag har medvetet, med tanke på sportchefens brutala dialekt, kikat lite extra norrländskt.

Here we go, helt utan inbördes ordning:

Stefan Hedlund, head Luleå J20
Har länge haft ett rykte om sig att vara en coming man-tränare. Sägs att sportchefer ute i landet dreglat över honom länge, men han verkar stanna däruppe. Hade Piteå i ettan innan han tog Luleå J20 för tre år sedan. FB-vän med Kenttä, bara en sån sak. Född 1975.
Klas Östman, ass Linköpings HC
Känns som att han stått på kö länge. Varit SHL-ass i både Frölunda och Linköping. Dags för eget ansvar. Känns klart byxad uppdraget. 37 år.
Martin Filander, ass Malmö Redhwaks
Mer rutinerat än så här tänker jag inte gå. Filander känns som ett intressant namn. Tagit ny sats som ass i Malmö och vill säkert ha nåt eget snart. Lite perfect match med IKO är känslan. 35 år.
Tommy Jonsson, senast Björklöven
…jo, förresten, lite mer rutinerat kan jag tänka mig att tänka. Tommy Jonsson har förvisso fått sparken två gånger på tre säsonger, men här finns något. Grundkompetent tränare som hamnat lite snett. Vann SM-guld med Brynäs som tränarrookie. Risk att han är lite väl dyr med IKO-mått, men går det att lösa – inte mig emot. 46 år.
Cam Abbott, head Växjö Lakers J20
Riktig rysare, men hujedamej så spännande! Har trollat Växjö från botten till toppen i J20 superelit. Vinnarskalle deluxe, sägs det. En ny Jeremy Colliton? Spontant min favorit bland de här kandidaterna. 33 år.
Phil Horsky, head Örebro J20
Österrikare som spelat två A-VM. Gav upp karriären långt före han fyllt 30 för att bli tränare. Varit assisterande i Vienna Capitals. Spännande namn. Fått vaga uppgifter att han skulle kunna finnas på IKO:s radar. 34 år.
Petter Kristoffersson, head Kalix
Ganska ung, ganska oerfaren, men vågar sticka ut. Har varit omtalad i norr. Gjort det bra med små medel i Kalix. Rök i PO1. 40 år.
Björn Hellkvist, ledig
Ett långskott. Lämnade nyligen Rungsted Seier Capital. Fortfarande ung, fortfarande spännande. Aldrig tränat ett lag norr om Ängelholm, dock.
Mikael Holmqvist, head Brynäs J20
Blev ”SUCCÉTRÄNAREN” i media när överraskande tog Borlänge till kvalserien till allsvenskan i fjol. Har i år basat över Brynäs J20. Född 1976.
Johan Thelin, head Timrå J20
Jobbar med, och förvaltar, en guldkull i Timrå. Var i Växjö tidigare både som spelare och J20-coach. Varit inne och nosat i ungdomslandslag. 36 år.
Andreas Holfelt, head Nybro Vikings
Det är väl som att svära i kyrkan, men ”Hola” har gjort det förbaskat bra. Han har tagit små steg med Nybro varje säsong. Jag tycker det är ett spännande namn. 37 år.
Jeff Jakobs, head Borlänge
27 bast ung. Här vet jag – har fått det från två oberoende håll – att han själv anmält sitt intresse till IKO. Headcoach i Borlänge den här säsongen. Gott rykte som tränare, ambitiös, framtidsnamn. Högst ass i IKO, dock. Edit: Ska enligt uppgift vara i det närmaste klar som assisterande i IKO.
Per Gustafsson, head Dalen
Kanske inte troligt, men han är en allmän legendar, han är IKO-produkt, han vill något med sin tränarkarriär. Lite kittlande. 46 år.

Först bloggar jag inte på en månad. Sen bloggar jag två gånger inom en halvtimme.

Nåväl. Finns det fog så finns det fog.

Fick nyss – från vanligtvis stensäker källa – uppgifter som säger att Jeff Jakobs är i det närmaste klar som assisterande tränare i IK Oskarshamn.

Borlänge har nu i kväll gått ut med att han lämnar och enligt uppgift ska han alltså vara klar för IKO. Åtminstone muntligt. Sedan kan man ju tycka att det är omvänt att assisterande i så fall är klar före huvudtränaren.

Men, men. Vi lär snart bli varse om det stämmer.

Först.

Jag ska revidera Jeff Jakobs-inlägget lite. Källan är som sagt normalt stensäker, men jag ändrar ändå från ”klar” till ”högaktuell” som assisterande. Det är troligt att han blir assisterande i IKO, men kanske inte klart.

Ok? No hard feelings?

• • •

Men låt oss titta ett steg upp. På vem som blir huvudtränare.

Jag gjorde ju en lista häromdagen och ett namn på den listan verkar ligga lite extra mycket sillysked med IKO.

Phil Horsky.

Horsky, vars Örebro fortfarande spelar i J20-SM-slutspelet, kommer från Österrike och har varit elitspelare. Han har spelat två A-VM och gjort 300 matcher i högstaligan i Österrike. 34 bast. Var assisterande till Tommy Samuelsson i Vienna Capitals innan han hämtades in av Örebros organisation där han nu är headcoach i deras J20-lag.

Tre av varandra oberoende källor hävdar att han åtminstone är ett hett namn på IKO-radarn i jakten på en tränare.

En källa säger att han går under, det förvisso svaga, kodnamnet ”Österrikaren” på kansliet.

En annan, mycket pålitlig, källa har mer exakta uppgifter.

– IKO har varit i kontakt med Horsky. Han kan till och med ha besökt Oskarshamn. Jag har hört bra saker om honom, väldigt ambitiös och målmedveten. Det är dock ytterligare en allsvensk klubb som visat intresse, säger källan.

En tredje källa säger också att hen hört att Horsky är ett namn som nämns tillsammans med IKO, men är mer tveksam och tycker inte att Horsky vore något för IKO.

Hur som helst. Vi kan nog åtminstone räkna in Phil Horsky på IK Oskarshamns, inte alltför långa, shortlist över tänkbara tränarnamn.

To be continued.

Björn Hellkvist. Foto: TT

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Hej hopp. Kämpar på med lite tips här, lite rykten där och nån viskning däremellan. Tänkte att jag rabblar upp dem här så får ni ta dem för vad de är.

Vill dock skicka med ett ”allegedly”, då det i vissa delar handlar om obekräftade rykten – eller i till och med klassiskt skvaller – lämpat för en blogg.

En del kanske helt sant, annat – ta med en nypa salt.

Here we go:

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Björn Hellqvist aktuell som tränare.

Ja, vem som ska ta över efter Fredrik Söderström är så klart den stora frågan. Jag har tidigare nämnt att Phil Horsky ska vara ett namn som finns på IKO:s lista. Troligen är han dock en bit ner på densamma.

Nu har jag nämligen fått nys om ett än hetare namn på sillyradarn: Björn Hellkvist.

Senast i Rungsted Seier Capital i Danmark, som han lämnade nyligen. Tidigare både head och ass i Malmö Redhawks och head i Rögle. 40 bast. Ja, ni kan hans historia.

Jag har fått till mig att IKO valt ett huvudspår de går på – och att det skulle kunna vara Hellkvist.

Bland annat ska IKO-spelare med kontrakt ha fått frågan från Kenttä vad de skulle tycka om Hellkvist som tränare. Dessutom har jag uppgifter på att Hellkvist var lite aktuell redan för ett år sedan – om Söderström hade lämnat då.

– Björn är IKO:s huvudspår, åtminstone var han det för en vecka sedan, säger en källa.

Skulle Hellkvist vara en bra eller dålig lösning för IKO?

– Mycket bra.

To be continued.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Nic Deschamps kommer inte tillbaka.

Det gick lite för bra för den gode Nic den här säsongen för att IKO ska vara ett alternativ nu. Siktar mot SHL. Dyker det inte upp något där så kan han välja och vraka söderut. Bla ska det finnas ett 75 000 euro netto-bud på bordet från NLB i Schweiz.

Således – förlorad.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Victor Svensson och Fredrik Styrman har flyttat till Stockholm.

Båda har flickvänner där och har tömt lägenheterna i Ohamn. Kommer någon av dem tillbaka? Tveksamt. Styrman sägs vara på glid bort och Victor Svensson får nog till slut sin chans på en större scen. Kanske i SHL, kanske utomlands. Kan tänka mig att KHK och Rögle är klubbar som kan vara intresserade. Möjligen Malmö.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Roger Jönsson har nobbat två klubbar

Den mångårige IKO-sportchefen nobbade nyligen ett konkret sportchefserbjudande från Björklöven. 100-procentskälla. Det föll primärt på avståndet från bostadsorten Olofström, även om Löven erbjöd honom ett pendlingskontrakt. Jönsson ska även ha nobbat jobbet som assisterande sportchef i Frölunda. Det gick i stället till Björn Liljander.
Frågan är då var Jönsson hamnar?Troligast är ändå Karlskrona. Sundlöv har lämnat för Modo och det är krypavstånd mellan Olofström och KHK-land. Dessutom har Jönsson varit erbjuden jobbet två gånger de senaste åren – men stannat i IKO.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Jeff Jakobs fortfarande högaktuell

Ex-Borlängetränaren och Fredrik Söderström-lookaliken är fortfarande aktuell som assisterande tränare.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• Ludde Engsund inte klar

Får rykten till mig att Ludvig Engsund skulle vara klar för IKO. Så verkar det inte vara. IKO vill men lönen ställer till. Engsund, som är i Thailand, vill ha mer än vad IKO erbjuder. Känslan är väl ändå att det kanske löser sig.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

• SHL eller inte för Manuel Ågren?

Manne har kontrakt även över nästa säsong, men blir han kvar? Kontraktet går att bryta fram till sent i sommar. Källorna jag har säger olika här. En säger att han har SHL-erbjudande. En annan att han blir kvar. En tredje, den kanske mest pålitliga, säger: ”Det är möjligt att han får något i SHL, men troligen var hans avslutning på serien lite för svag för att någon ska plocka honom”.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Sen sitter jag avslutningsvis på ett roligt IKO-rykte. Inget världsomvälvande, men det kommer slå ner som en liten feelgoodbomb om det blir sanning. Håller det för mig själv tills jag vet lite mer.

Så, det var väl det.

Tjipp!