Quantcast
Channel: Blogg – BOT Christian Gustafsson
Viewing all 72 articles
Browse latest View live

Är han IKO:s nästa nyförvärv?

$
0
0

Får flera morgontips till mig om att en ny back ska vara klar för IKO.

Det ska handla om 24-årige Karl Johansson, senast i Vimmerby, där han totalt gjorde 29 poäng på 43 matcher. Han spelade innan dess i Östersund, bland annat tillsammans med Tobias Ekberg som blev en smärre succé i IKO.

Han ska vara klar, de går nog ut med honom i veckan, säger en uppgiftslämnare.

Han har kritat på för IKO som jag förstått det, säger en annan.

Man vet ju aldrig och jag vet inte mer än så, men nog verkar det som att Karl Johansson är på ingång.

• • • • •

Jag har även fått tips om att backen Petter Runesson, med samma bakgrund (Vimmerby och Östersund) och typ samma stats som Johansson, ska vara av intresse för IKO, men det vet jag inte. Ett vagt rykte pratar även om poängglade Kalle Östman från Vimmerby.

Men ta det som löst snack tills vidare.

• • • • •

Jag har även ett par andra rykten jag ska kolla upp under dagen. Vi lär nog få återkomma i ämnet.

Tjipp!


Investeringsbudgeten – bakslag för IKO, framgång för Craftstaden

$
0
0

Investeringsbudgeten för 2018-2021 presenterades på tisdagen.

Jag har kikat i genom den och ur idrottssynpunkt var det väl främst två besked som stack ut.

Bra besked för Craftstaden, OBBK, OHK och ”Arena Oskarshamn-klubbarna” (OAIK, Stjärnan, Bore).

Dåligt besked för IKO.

• • • • • • • • • • • • • • • •

Upprustning av sporthallarna under 2018.

1,5 miljoner kronor finns avsatta redan under 2018 för att modernisera och möta och behov från elit (Craftstaden, OBBK), bredd och skola. Men först ska en förundersökning göras för att se vad som behöver göras.

Hur som helst ser det ut som att en ”ny” (= upprustad a- eller b-hall) sporthall kan stå klar, eller i alla fall börja byggas, i Oskarshamn under 2018.

Spontant känns väl 1,5 miljoner som ganska lite pengar i sammanhanget. Vad får man för det i arenasammanhang av i dag? Men, men vi får väl se vad det räcker till. Bra hur som helst att frågan är på bordet och att det är snabba ryck.

Idrottsparken/Arena Oskarshamn upprustas 2019.

I budgeten finns 2 540 000 kronor avsatta för Idrottsparken under 2019. Det är ett år tidigare än enligt senaste förslaget (även om senaste äskningarna låg för 2018). Bland annat har det diskuterats om en läktare på ”solsidan” mot ishallen.

Upprustningen av Be-Ge Hockey Center ligger kvar på 2021.

En jättemissräkning för IK Oskarshamn.

Klubben har under våren slagits för att ombyggnaden av BGHC ska göras så snart som möjligt.

Helst 2018, men senast 2019. Så blir det inte. Turerna har varit många. Först var förhoppningen 2017, men det sköts till 2021. I höstas lämnade fritidschefen in ett nytt äskande i frågan, nu gällande 2019.

IKO har sedan dess hoppats och lobbat och slagits för att det ska bli verklighet.

Men majoritetspartierna – S, C, Mp och V – lyssnar alltså inte på det örat. I investeringsbudgeten ligger ishallsdelen kvar på 2021. Då ska den upprustas för 13 530 000 kronor.

För IKO är det här som sagt ett stort bakslag. Jag vet inte hur realistiskt det var med en tidigareläggning, men fritidskontoret hade ju i alla fall äskat om pengar till 2019 och bildningsnämnden hade (till skillnad från förra vändan) bevilja önskemålen.

Men majoritetspartierna var hårdnackade.

Företrädare för klubben har tidigare hävdat att en uppfräschning och uppdatering av framför allt vip-, försäljnings- och restaurangytorna i arenan  är a och o för att kunna utveckla verksamheten och tjäna nya pengar och därmed stå på egna ben.

Nu blir det alltså inget med det förrän om (tidigast) fyra år.

Avslöjar: Bröderna Elvenes på väg till IKO

$
0
0

Skärmavbild 2017-05-12 kl. 01.52.59

Sugna på IKO-rykten?

Oki. Here we go.

En trovärdig källa säger till mig att IK Oskarshamn är på väg att göra klart med bröderna ElvenesLukas och Ludvig – från Rögle.

Ludvig, 20 år, är redan etablerad på seniornivå och delade förra säsongen mellan Rögle i SHL och Mora i allsvenskan.

Lucas, 17 år, spelade i fjol primärt i J20 superelit (45 pinnar på 41 matcher), men gjorde även tolv SHL-matcher. Han spelade också U18-VM i USA.

Ludvig och Lucas är söner till Rögleikonen Stefan Elvenes.

• • • • •

Mest noterbart med Lucas är annars att han gjorde flest poäng i J20 superelit av samtliga J18-spelare.

De senaste vinnarna av den ligan heter: Lias Andersson, Jonathan Dahlén, Fredrik Forsberg, William Nylander och Elias Lindholm.

Det säger en del om nivån på talangen.

Hur som helst två extremt spännande spelare.

Vi lär snart bli varse om uppgifterna stämmer.

Janne Stahres popkarriär, antirykte om Smotherman, Craftstadens golvmissuppfattning och Peimans sämsta match hittills

$
0
0

Var och såg OAIK från läktarplats i lördags. Imponerande första halvlek. Rosengård var emellertid inte mycket att hänga i granen. Det kändes inte som att de ville vara där. Ingen tog en enda löpning för laget och OAIK kunde bekvämt gå fram till 3-0, som kunde varit 5-0 om Lengyel satt friläge och Peiman knorrat tre centimeter lägre.

Sen bytte Rosengård in Edward Ofere (ex-Malmö FF bla) och blev hur bra som helst. Vilken förvandling. Ofere sög åt sig varenda boll och osade klass. OAIK-försvararna kändes plötsligt livrädda varenda gång han hade bollen. Stundom gjorde han nästan vad han ville.

Stahres gäng kom ändå undan med tre pinnar, trots Oferes uppvisning. Ofere – som ryktats vara otränad deluxe under våren – fanns på OAIK-radarn i vintras och känslan var ju att det var tur för dem att de inte slog till och plockade honom till Småland för dyra pengar.

Nu går det inte att undgå att ”med lite facit i hand”-tänka: vad hade en Edward Ofere kunnat tillföra i Oskarshamns AIK?

• • •

Peiman Eliassi, som varit briljant hela våren, gjorde en slät figur rent spelmässigt. Han var faktiskt rent ut sagt dålig. Ändå låg han bakom alla tre OAIK-målen. Slog frisparken till 1-0, hockeyassade på 2-0 och dundrade frispark – via keeper – i ribban som Niklasson nickade in returen på till 3-0.

Dessutom hade han alltså en frispark till i ribban.

Hörde jag klass?

• • •

Bäst i OAIK var tvåmålsskytten Johan Niklasson (alldeles charmant säsongsinledning på alla sätt, nu gjorde han mål också) och Axel Lindahl som kändes dubbelt så snabb som alla andra. Ständigt hot.

• • •

Ser på sociala medier att det är rejält upprörda känslor från Craftstadens spelare angående att de inte får något nytt golv förrän typ 2021.

Men de verkar inte läsa tidningen så noga. För det där är ju en sanning med modifikation.

1,5 miljoner kronor finns blixtavsatta i investeringsbudgeten redan under 2018 för att ”modernisera och möta och behov från elit (Craftstaden, OBBK), bredd och skola”. En förundersökning (som fritidschefen till och med hänvisade till i sitt svar till Craftstaden) ska göras under hösten för att se vad som behöver göras. Är det ett golv de vill ha får de framföra det.

I klartext kan Craftstaden mycket väl ha ett sportgolv och mer därtill redan nästa höst.

Jag förklarade för en tid sedan mer utförligt i en krönika här.

• • •

Tänker inte sabba en lysande silly (en bom, fem klockrena – inkl Kalle J som presenteras i juli-ish) med en snedspark på en gammal kanadick med coolt namn.

Med det sagt: Jordan Smotherman till IKO?

HA Podcast, numera salig i åminnelse, droppade namnet vagt i sitt avskedsavsnitt. Nu har jag fått ytterligare tips om Smothie.

Därmed alls inte sagt att det stämmer. Så sejf är källan inte. Det är mer av ett rykte. Men jag redovisar det jag vet:

Att Smothermans namn dyker upp allt flitigare.

Kanske är det helt taget ur luften, men det vore väl ett rimligt skott från halvlångt håll. IKO behöver en snajper som kan leka med Manuel & Co. Smotherman passar bra in där. IKO har varit sugna förut, men han kostar en hel del. Kanske finns pengarna nu. Jordan är en första klassens legoknekt, men en av de bästa i knektklassen.

Vi får helt enkelt se om det landar i Smothietrakterna.

Edit: Jordan Smotherman-ryktet verkar taget ur luften. Får sent i natt – från två håll – uppgifter att det inte stämmer.

• • • • • • • • • • • • • •

På tal om IKO. Förra helgen var IKO-dirren Patrik Schavon på elitloppet – med Conny Strömberg. Rykten blossade upp – vad tusan gjorde de där ihop kring det där dignande bordet?
Troligen var de bara där som polare. Båda är från Övik. Och sannolikt skickar Kenttä inte vice klubbchefen på förhandlingar.

• • • • • • • • • • • • • •

På tal om OAIK. Tränaren Janne Stahre har en inte oansenlig musikkarriär bakom sig som sångare och låtskrivare i B Riff Band. Tyvärr finns bara den här låten på Youtube, men så nöjesredaktör jag är – det är bra. Riktigt bra.

Låter noll lokalband. Och det är från typ 1981. Waiting beside är helt enkelt en ärta till powerpoplåt. Är det ett mission jag har under 2017 så är det att förmå Stahre att skicka ut hela sin 80-talsproduktion på publika plattformer.

Säger bara – Brainpool, släng sig i väggen:

IKO:s skrällvärvning, OAIK vs Helsingborg, nästa års headliners och – blir Latitud 57 en tredagarsfestival 2018?

$
0
0

Skärmavbild 2017-08-05 kl. 00.16.30

Kevin Marshall till IK Oskarshamn. Den kom like a flash from nowhere. Jag stod på Ulf Lundells galleri i Simrishamn när jag fick höra det och tänkte att det där lät konstigt. Men så var det. Sannolikt en av de viktigaste pusselbitarna Per Kenttä knökat dit den här sillyn.

Jag ska inte säga att jag kan Marshall superväl, men det är en rutinerad, NHL-meriterad, defensiv, driven ispåseback som visat att han håller bra SHL-nivå. Kort sagt en sån spelare som allsvenska klubbar vanligtvis har väldigt svårt att knyta till sig.

Nu dumpas han (jag vet inte hur mycket IKO får betala av lönen, hälften kanske, troligen inte ens det) till allsvenskan av ett Rögle som desperat söker backar med fler offensiva verktyg i lådan.

Men det är bara ett drygt år sedan Ängelholmsklubben skrev så här på sin hemsida när de förlängde kontraktet med Marshall:

”Han värvades på sensommaren och kom till Sverige och SHL som ett oskrivet kort. Men Kevin Marshall blev snabbt en av Rögles viktigaste och nyttigaste spelare. En stabil försvarare med bra karaktär, både på isen och i omklädningsrummet. Marshall förlängde kontraktet med Rögle med två år till.”

Normalt sett är Marshall en back som ligger en nivå ovan IKO:s kaliber. 400 AHL-matcher. Tio Philadelphia Flyers-fajter. Över 100 SHL-bataljer på två säsonger.

Jag gissar att Kenttä och Hellqvist hade hajfajvsfest på kansliet så att händerna började blöda när lånedealen med ”Masken” gick i lås.

• • •

I och med Marshallsajningen har IKO nu nio backar på kontrakt. Uppdelade ungefär enligt följande.

Offensiva: William Mäkinen, Marcus Björk, Karl Johansson, Tom Hedberg.

Defensiva: Kevin Marshall, Björn Karlsson, Linus Morin, Tom Linder, Martin Fehérváry.

Det där är ju som alla förstår en lite slarvig uppdelning, många (kanske framför allt Tom Hedberg, men även en sån som Chelsealovern Linder, som jag alltid tror och hoppas ska få en sån där allsvensk 25-poängssupersäsong som jag ändå någonstans tror att han har i sig) har egenskaper i båda ändar av banan. Men i stort sett. Och de lär väl paras samman enligt principen ”en offensiv, en defensiv i varje backpar”. Gissar jag.

• • •

Det är ju inte ofta gåshuden tittar fram numera, men när Mo Farah – efter att nästan ha ramlat två gånger – bollar med kenyaner och etiopier på upplopp som han gjorde i kväll, ja – då!

• • •

Oskarshamns AIK fick Helsingborgs IF i cupen. Hemma. En bra lottning. HIF är tillräckligt klassiskt och folkkärt för att locka folk, men också tillräckligt nedmonterat och mänskligt för att kunna slås ut.

Eller som Peiman Eliassi sa: ”Vi får inte underskatta dem”.

Tänk att dagen skulle komma när en OAIK-spelare säger så om Helsingborgs IF.

• • •

Vilka spelare har förresten haft NHL-meriter när de kommit till IKO?

Deschamps, Caputi, Matt Ryan, Mauldin.

Fler?

• • •

Vad jag gör på semestern?

Tackar som frågar.

Enkelt sammanfattat: Far runt lite (Öland, Norrköping, Österlen, Göteborg, Varberg). Sitter lite på altanen och dricker mojitos, spelar Chicago och har musiktävlingar.

Österlen var fint. Kan rekommendera Madame Blå i Skåne-Tranås. De har gudomlig öl och pizza från Korsika som verkligen är värt en och annan 40-skylt. Dessutom kilar golden retriever-husdonnan Molly runt bland borden – det står ett hemsnickrat luffarschack på varje – och tigger. Bara en sån sak.

Sen tittar jag på rätt mycket konserter.

Topp tre so far:

  1. Jakob Hellman på Kackelstugan.
  2. Per Gessle på Latitud.
  3. Håkan Hellström i Slottsruinen.

• • •

Latitud 57?

Jo, tack det var ungefär som vanligt numera. Slutsålt och en fantastiskt trevlig folkfest. Av det jag såg var Per Gessle outstanding. Som Pelle G-junkie (jag tänker inte ens TÄNKA TANKEN att kalla det guilty pleasure) kan man ju inte annat än headbanga flinten av sig när Ljudet av ett annat hjärta kickas i gång i en alldeles charmant powerpopvariant.

Annars var det väl mer festen än det som hände på scenerna som fick mig i brygga. Stiftelsen bjöd på tvättäkta Foppatoffelrock och höll på att välta Brädholmen. Det var precis lika anskrämligt som man kan tänka sig.

• • •

Nästa sommar firar L57 tioårsjubileum. Då ska det satsas. Artistbudgeten ska i princip dubblas – från en och en halv miljon till uppemot tre millar. Det är i alla fall tanken och det kommer säkert bli så.

Festivalgeneralen Christian Åberg har med fyra utsålda Brädholmar ett perfekt förhandlingsläge gentemot kommunen och storföretagen när det ska kivas om spons till 2018-spektaklet.

Åberg har tidigare sagt att han drömmer om ett ”Best of Latitud” till 2018. Det är väl trevligt – inom rimliga gränser.

Jag kan tänka mig nåt i stil med följande L-headlineup: Laleh, Ledin, Lundell, Lena PH.

Fyra headlines i stället för två.

Sen är det ju frågan om Lundell nånsin kommer stå på en scen igen? Och om Ledin är värdig att spela på Brädis igen? Och om Laleh ska ut på vägarna? Och så vidare.

Men i stora drag skulle jag kunna tänka mig nåt i den stilen.

• • •

Sedan är ju frågorna två: Räcker Brädholmen till för ett jubileums-Latitud och räcker dagarna till?

På första frågan är det inte så mycket att göra. Det lär väl bli ytterligare ett år på trånga Brädholmen och det lär innebära trubbel. Fyra år i rad har festivalen sålt slut, ett jubileum lär sälja slut fortare än kvickt.

För att flytta festivalen till Norra kajen (där den ska husera från och med 2019) redan till 2018 är väl omöjligt, eller?

• • •

Förresten.

Varför är det så viktigt med det där kravallstaketet mitt på festivalområdet? Det ställer ju bara till problem.

Det blir trångt. Det blir kaotiskt när spelningar är slut.

Kaoset som blev efter Gessle var inte okej. Vakter ska inte prioritera att stoppa folk från att gå ut från området med en platsmuggsöl före att barn ska slippa bli trampade på.

Det kan inte få vara så. Men så var det. Det var bara ren tur att inget allvarligt inträffade.

Och det är ju primärt inte vakternas eller arrangörens fel, utan ansvariga politikers och tjänstemäns. Varför måste det där staketet vara där? Varför kan det inte bara vara tillåtet att ta en öl var som helst på festivalområdet? Som i alla andra länder.

Vad är problemet?

• • •

Och så det här med antalet dagar. Först var Latitud (eller After Race) bara en endagsfestival. Sedan gled det över och blev två. Nu – med en troligen dubblad artistutbudet – är känslan att två är i minsta laget.

Utan att ha en aning, så gissar jag att det funderas i banor på att utöka med en dag till. Det är en idé i alla fall. Att Latitud 57 nästa sommar blir en tredagarsfestival från torsdag till lördag.

Liverapport från verkligheten: KLT klarar inte sitt uppdrag

$
0
0

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

”Vårt uppdrag är:
Att erbjuda resor som underlättar och berikar människors liv och utvecklar vår region”.

Så står det på en roll up i väntrummet på Berga station. Budskapet är undertecknat av KLT. Kalmar Länstrafiken.
Jag sitter där när jag skriver det här, och jag gör det på grund av att det står ”Kustpilen kl 06.46 mot Linköping är inställt” på tavlan på perongen.
Jag kollar i telefonen, i KLT:s app. Jorå. Fordonsproblem, hänvisas det till. Fast där står det att en ersättnignsbuss ska komma. Men de vet inte när. Därtill är bussen mellan Kalmar och Oskarshamn inställd. Personalbrist, står det i appen. Personalbrist, liksom? Hm.
Efter nån minut ändras informationen även i telefonen. Nästa avgång, alltså.

Det är ju inte så att jag är superchockad över budskapet. Av det gånger jag åkt från Oskarshamn till Stockholm med tåg så har jag blivit kraftigt försenad alla gånger utom en. Varje gång tänker jag att, äh, vad tusan, en chans till får de, det är ju så smidigt att åka tåg.
För det är ju det, smidigt. När det funkar, vill säga. Tyvärr gör det ju det så himla sällan.

Den här gången tog jag till och med en tidigare avgång just in case, efter som jag som Weiron Holmberg säger i Sällskapsresan: ”Har varit ute och flugit förr”.
Nu är det ju inga sensationella bulletiner jag kommer med. Alla som någonsin försökt åka tåg i det här landet har nog varit med om att tåg inte kommer/kommer för sent/ersätts med buss.
Men det är ju ingen anledning att inte påpeka när det händer igen. Och igen. Och igen.
När för ett par veckor sedan skulle åka till Eksjö (en resa som tog 3.40 med buss och tåg, gentemot 1.25 med bil – sug på den!) sa chauffören: ”I dag har du tur, Kustpilen mellan Kalmar och Linköping går, det är sannerligen inte varje dag”.

I dag ska jag på Hockeyallsvenskans upptaktsträff i Stockholm. Den börjar 12.00. Jag hänvisas till nästa avgång, vilket gör att jag missar anslutningen i Linköping, vilket gör att jag kommer försent till det jag ska göra i Stockholm.
Likadant var det förra gången jag skulle åka samma sträcka. Den gången hade jag tur att samhällsbyggnadschefen Bodil Liedberg Jönsson och politikern Mattias R Karlsson – två, till skillnad från mig, handlingskraftiga människor – skulle med samma avgång. De vände upp och ner på halva Småland och tvingade fram en ersättningsbuss ögonaböj. Tyvärr var det en mjölkbussliknande sak som skulle hämta upp varenda skolbarn i Vimmerby kommun, så vi missade ändå anslutningen i Linköping, men de försökte i alla fall.
Det gjorde hur som helst att jag kom för sent till det jag skulle göra på Friends Arena, de bommade stora delar av sitt SKB-möte vid Slussen och en stackars tysk som vi hade i släptåg missade sitt flygplan från Arlanda.
Kort sagt: KLT:s strulande ställer till det för folk. Så in i.

Likadant är det med stadsbussarna. Min fru stod förra veckan tålmodigt och väntade i Kristineberg. En buss ställdes in, nästa ställdes också in. Hon kom för sent till jobbet. En småsak, men irriterande. Det är ju irriterande när vardagen inte fungerar.

För den gör ju inte det när vi pratar infrastruktur i vår avkrok av världen. Det är illa nog som det är med långa restider vart man än ska och få alternativ. Jag menar, att åka tåg från Norrköping till Stockholm tar en dryg timme. Det är ungefär lika långt från Norrköping till Oskarshamn. I teorin skulle jag alltså kunna åka tåg från Oskarshamn till Stockholm på, högt räknat, två och en halv timme.
Nu tar det – även det i teorin, uppenbarligen – nästa fem timmar, inklusive två byten plus att jag får kuska lite på en buss.
Men vi bortser från utopier och koncentrerar oss på verkligheten: nog borde KLT kunna sköta det uppdrag de har. Det kan de inte.
De har till och med hängt upp lappar i väntrummet i Berga där det står att de vet att de har problem, att tågen sällan kommer. De skyller på massor av saker. Som djur på spår, människor på spår, bilar på spår, andra bolag och fordonsproblem. Man skulle också kunna sammanfatta det med: skitnsack.
Se till att tågen går.

Jag ska inte gnälla allt för mycket, det finns värre saker än att ett tåg som ska komma inte kommer, men det är förbenat irriterande. Det ställer till det.
För mig är det inte mycket annat att göra än att vänta in nästa avgång och hoppas att jag får plats på det tåg i Linköping som jag inte inte har en plats bokad på, men det löser sig säkert.

I det längre perspektivet påverkar det mig dock, märker jag. Jag sitter här i väntrummet, som är vackert, och eldar upp mig. Jag som nästan aldrig blir irriterad. Jag menar, jag vill ju åka kollektivt, jag försöker ju. Jag gillar det, det är bra för miljön, det är inte så fasligt dyrt.
Men det går ju inte. Och då är det ändå varmt i luften och varken löv eller is på spåren. bevare mig väl för hur det blir till vintern.
I lördagens tidning hade vi en jätteenkät där folk fick berätta vilken som var den viktigaste valfrågan för dem. Jag vet inte om någon sa infrastrukturen, men för mig är det från och med nu den viktigaste valfrågan.
Att vi tar oss härifrån och att folk kan komma hit är a och o för både invånarna och företagen. Det parti som kan lova – LOVA – att tågen och bussarna går något så när när de ska får min röst.
För som det är nu sköter inte KLT sitt uppdrag – ”att erbjuda resor som underlättar och berikar människors liv och utvecklar vår region” – för fem öre.
Tack för ordet, nu kommer strax tåget mot Linköping (hoppas jag).

Hur länge får IKO behålla Lucas Elvenes?

$
0
0

Elva omgångar lirade.

IK Oskarshamn kilar stadigt mellan ettan Timrå och trean AIK. Det tuffar på. Firma Hellkvist/Gustafsson har skyfflat kol så det står härliga till och det finns väl inte särskilt mycket som talar för att det ska börja gå åt helsicke.

Egentligen har väl ingen av segrarna varit flytbetonad, det ska möjligen vara Hästen borta då. Snarare kunde IKO haft fler poäng. SSK away borde varit en trea. Å andra sidan borde det kanske ha varit en nolla i derbyt.

Yada, yada. Tabeller ljuger ju aldrig.

Mest anmärkningsvärt är väl att IKO bara nollat i två av elva matcher. Poäng i nio. Det är en styrka. Lite som i GP-speedway, undvik nollorna så är du med till semi.

• • •

Nästa uppgift: Ett uppåtgående Leksand – som kvaddade Karlskoga med 4-0 i kväll – på söndag. Matchen spelas i Tegera vilket innebär att IKO får 60 bussmil att kämpa med medan Leksand kan glassa vid Siljans strand hela helgen.

• • •

Överlag är det få moln på IKO-himlen för tillfället. Men det finns ju två frågetecken:

Lånen? Tom Hedberg är redan hemkallad till HV, Sylvegård är skadad (tror jag, han bara försvann), Marshall bossar och bröderna Elvenes glänser.

I synnerhet lillebror Lucas Elvenes. God in holy heaven vilken lirare. Passningen bakom ryggen till 4–1 i kväll…tja Håkan Loob hade blivit 1987-stolt över grabben.
Elvenes fyllde 18 bast – ARTON! – för två månader sedan och är redan nu en av allsvenskans allra bästa spelare, det kan jag säga utan att darra på manschetten. Han är sexa i poängligan och trivs som fisken i linan med brorsan och Manne Ågren. Frågan är lika given som för IKO oroväckande: Hur länge kan Rögle ha en spelare av den kalibern utlånad?

Sanningen är ju den att det inte är omöjligt att han rent av kan göra en Jesper Bratt och helt sonika hoppa över SHL-steget och NHL-glassa runt i Vegas redan om ett år. IK Oskarshamn får helt sonika ta tillvara på varje dag de får ha honom här.

Roope Ranta? På läktaren mot Karlskoga. Samma sak mot Troja. En tilltänkt toppsnubbe kan inte sitta och käka grillad vurre med stark senap kväll efter kväll. Det säger sig liksom självt. Sedan handlar det om att det ska funka rent praktiskt också. Någon måste ta över kontrakt etc. Det här är ren spekulation, men gissningsvis flyttar Ranta från stan inom kort.
Frågan är då om Per Kenttä tycker att det funkar som det gör eller om han ger sig ut och raggar på nån Tony Romano-ish-typ?

• • •

Oskarshamn byter kommunalråd. Det känns ju lite knas. Man har liksom vant sig vid att Peter Wretlund bestämmer. Men nu är det slut med det. Vid årsskiftet lämnar han för andra uppgifter.

Vem tar då över?

Tja, det allmänna tipset är ju Andreas Erlandsson, i dag ordförande i socialnämnden.

Yvonne Bergwall är väl enda motkandidaten. Vi får se. Den 4 december ska det vara klart.

• • •

Ungefär samtidigt som Wretlund meddelade sin avgång i Be-Ge Hockey Center så höll sossarna i Kalmar pk sju mil söderut.

Och herrejösses vilken julafton det bjussades på.

Johan Persson & Co lassade fram en satsning som inte många kommuner kan mäta sig med. Kommunen storsatsar på idrotten och kommer under de kommande åren att fixa följande:

Ny ishall som klarar kraven för spel i hockeyallsvenskan ska byggas och ersätta nuvarande IFFE-hallen som rivs. Politiska arbetet startar nästa mandatperiod.
KIFAB Arena byggs. Matcharena för innebandy med plats för cirka 1 500 åskådare, träningsanläggning för innebandy samt plats för friidrott med rundbana 200 meter, kast- och hoppgrenar.
Ny simhall. Byggnation av bad- och friskvårdsanläggning vid Snurrum tas som särskilt beslut av kommunfullmäktige före årsskiftet 2018.
Ny sporthall i Södra staden (Rinkabyholm).
Konstgräsmattor byts ut i Lindsdal, på Gasten och södra Utmarken.
Ny konstgräsplan på Gröndal.
Ny idrottshall i Gröndal som dagtid kommer att utnyttjas av den nya grundskolan Telemarken. Tennisklubbens grusplaner flyttas och förbättras.
Skyttis idrottsplats bebyggs inte.
Ett väderskydd byggs över den befintliga konstgräsplanen på Södra Utmarken för att öka möjligheter att träna oavsett väder.
• En ny anläggning för skate byggs i Norrliden.
Stor satsning på Bergaviks IP med en ny konstgräsplan ska anläggas senast våren 2018.
• Stödet till föreningslivet höjs med 2 miljoner kronor.
• Jämställt elitstöd ökar från 380 000 kronor till 1 miljon kronor.
• Ur budget för 2017 tas 10 miljoner kronor för investeringsstöd till föreningslivet varav 3 miljoner kronor riktas till ridsport.

Totalt handlar det om satsningar på drygt en halv miljard. Lägg till kommunens köp av Guldfågeln Arena.

• • •

Det ska bli intressant att se vad satsningen i Kalmar kan innebära. Den sätter ju knappast IKO, Crafstaden och OAIK i sämre förhandlingsläge gentemot kommunen.

Snarare kom det som en skänk från ovan.

• • •

För övriga länet är annars så klart den nya ishallen den stora grejen. Kalmar HC spelar i dag i division 2, men med en ny arena, en attraktiv (universitets)stad och ett starkt näringsliv i ryggen, samt med Växjös och Karlskronas Askungeresor genom seriesystemet i färskt minne, så skulle det inte förvåna mig om vi har Kalmar HC i allsvenskan inom tio år.

Det blir en läskig utmanare för IK Oskarshamn, Nybro och Västervik att bita i.

• • •

Nicki Pedersen till Västervik. Äntligen en speedwaynyhet som rör om lite. Nicki är min absoluta favoritförare alla kategorier och jag är glad att han är tillbaka i elitserien, som alltid är gråare utan honom.

Nu väntar jag bara på att Dackarna presenterar Greg Hancock så att vi kan få lite danskamerikansk derbyboxning att elda på med.

IKO radar upp under radarn-backar (och därför torskade Craftstaden)

$
0
0

David Berg, en krispig bekantskap. Foto: Peter Holm

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Jag och mångårige vapendragaren Mr Brownvillage hade en riktig idrottsdag i lördags.

Först Craftstaden-Visby, sedan IKO-Björklöven.

Det är såna där dagar man slås av vilket härligt idrottsutbud vi har i den här vackra lilla hamnstaden.

Vi börjar med innebandyn. Mina reflektioner är väl ungefär de här:

Filip Stjernberg – vilken stjärna! Killen var outstanding bäst på planen. Det kändes som att han stundtals gjorde vad han ville.

• Craftstaden var minst lika bra som ett smart spelande Visby. Känslan är att hemmalaget lite bjöd bort poängen. Och det var de två mest rutinerade, och även två av de bästa, spelarna som svarade för bjudningarna. Patrik Ekman bjöd grovt på ett mål och Adam Waktel såg paralyserad ut när vasse Jovic helt sonika bara forsade förbi gotlänningen i ett mot ett-läge vid avgörande 5-4. Ingen bjudning, det var en strålande insats av Jovic, men den Waktel jag känner blir inte rundad på det viset. Efter 60 spelade minuter visade det sig att de två situationerna blev kostsamma.

• Craftstaden saknade bredd. Stjernberg, Ekman, Zetterberg var livsfarliga varje gång de var inne, annars var det tämligen slätstruket offensivt.

• Hur som helst en kul match som visade att Craftstaden definitivt kan utmana om en SSL-kvalplats. Visby har fortfarande inte nollat under säsongen.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Hockeyn, då?

• Tja, det var ytterligare en sån där hemmamatch där IKO trampade gasen i botten och blåste motståndet av banan i första perioden. Skillnaden den här gången var att det höll i sig hela matchen. Kanske inte så konstigt, då Löven som bekant saknade många spelare. Men samtidigt var det långt i från något blåbärsgäng som stod för motståndet med Fredric Andersson, Hutchings, Talaja, Stefan Andersson och Messy Jonsson på isen.

• Skottstatistiken! Den säger ju inte så mycket, det vet vi. Men när ena laget vinner den med 46-10, ja, då säger den en del. 21-2 i första.

• Många var väldigt bra. Marcus Björk briljerade, allt piggare Arsi Piispanen var så där härligt trixig som bara han kan vara och dessutom effektiv, Niklas Johansson bra som alltid numera, Fehérváry spelar snudd på halva matcherna och Lucas Elvenses var återigen så där våldsamt vass som han varit så många gånger. Det blixtrar om killen. Dubbla ass och genomskärarpassningen till Niklas Johansson mål var hockeyporr.

• Men den spelare som fastnade allra mest på näthinnan var ändå David Berg. Lånet från Lindlöven. Snacka om krispig lirare.
I sitt första byte gick han in och proppade en Lövenspelare. Sedan dirigerade han PP och visade pondus så det stod härliga till. Och det inför 3 300 pers, han som är van att spela inför 300.
Han fick dessutom göra ett fint assist till Piispanens första. Kul att Hellkvist/Gustafsson vågar slänga in honom i hetluften direkt. Totalt blev det över 20 minuters spealtid.
IKO:s sportsliga ledning visar återigen att de – lex Kalle J, Björk (duon som ju de facto, åtminstone poängmässigt, är bäst i serien) och kanske även Fehérváry – har öga för under radarn-backar i lägre divisioner. Det är nog inte omöjligt att David Björk spelar i IK Oskarshamn även efter det att låneperioden löpt ut. Åtminstone visade Berg själv att han definitivt är en spelare för allsvenskan.

• Vi fick dessutom se en till helt ny bekantskap. Värmdöfostrade junioren Christian Lindberg fick oceaner av speltid i tredje perioden. I bland kändes det som att han spelade hela tiden. Killen pointade i PP och var flera gånger nära att näta. Så bygger man framtid. Kul! Förresten är han förste 00:a att spela i allsvenskan för IKO, va?

Jocke Fagervall uttryckte sig synnerligen dumt efter matchen. Han bad relativt snabbt om ursäkt offentligt. Fine.

• Publiken. Givetvis häftigt med full arena, även om det var fritt inträde. Kul också att IKO bjöd upp till fest när så många kommit, de flesta är nog sugna på att återvända. Och det är ju inte direkt några dåliga publikmatcher som väntar: fredagsfajt mot Hästen, Ladies night-lördag mot Almtuna, fredagstoppfajt mot AIK och lördagsderby mot Västervik.
Snittet just nu: fina 2 415. Inte omöjligt att det (för första gången någonsin i grundserien?) är över 2 500 om en månad.

Nu väntar Modo och en match där IKO faktiskt kan haka av Öviks-klassikern så smått i tabellen. Det kunde man inte tro efter att Modo vunnit premiären i BGHC med 3-0.

Seger för Hellkvists lag och det skiljer – hör och häpna – elva poäng.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Oskarshamns AIK, då?

Andreas Bellander är på g. Vore en fin värvning. Oscar Cederling-typ fast i andra änden av banan. Thommy Brännström-handslag och i största allmänhet distinkt – bra skägg, släppte inte blicken, personlig tränare till yrket – den lilla stunden jag träffade honom.

Känslan är också att det är mer klart än Janne Stahre och Bellander själv vill göra gällande. Jag tror Bellander spelar i OAIK 2018.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Var på Astrid Lindgrens värld med kidsen i dag. Som alltid oktobers mysigaste dag. Lövley!

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Veckans höjdpunkt annars? Tja, att recensera Thåström i Kalmarsalen på fredag gör ju inte ont.


IKO–Leksand – säsongens bästa hockeymatch i BGHC

$
0
0

IK Oskarshamn–Leksand.

Jag tror det är den bästa hockeymatchen jag har sett den här säsongen.

Åtminstone i Be-Ge Hockey Center.

Visst, det har varit många väldigt bra hockeymatcher i BGHC under hösten, med urladdningar mot AIK, Björklöven och Pantern som verkskronor.

Och visst, ett ynka mål är ett ynka mål, men den här matchen hade i princip allt när det kommer till andra saker än mål.

En jäkla stämning på läktarna, tveksamma domslut (men Schilken var på det stora hela bra!), böljande spel, en våldsam slutforcering och – framför allt – en hetta som hade kunnat sätta fyr på halva Småland.

Det var så pass välspelat och intensivt att både publiken och tränarna stormtrivdes, vilket sannerligen inte tillhör vanligheterna.

Det kändes som att varje närkamp var ett litet krig.

Varje sargduell kunde mynna ut i en ”Selma slår Fridolf med brödkaveln”-situation.

Matchen var hela tiden bara någon hundradel, något förlupet ord, någon hjälpande assisterande domare-hand från att gå över styr.

Det var allvar på allvar. Man glömde nästan andas i bland för att intensiteten var så påtaglig.

Det är inte ofta den nerven infinner sig. Men nu gjorde den det.

Det var Fehérváry vs Porsberger, Skedung vs hela IKO-båset, Matt Carey vs det mesta och Ritola vs Linder.

Och en massa annat.

En hockeymatch som ger livsgnista och tro på en sport som för tillfället annars präglas av tv-pengar, tomt sminkade arenor och flådiga sponsormanifest.

• • •

Jag tycker IKO var riktigt bra och vann rättvist. Det var ett litet helsicke att ta ut en stjärnliga. Men Ragnewall gick så klart inte att runda. Han stod typ sysslolös i två perioder, bara för att stänga butiken i tredje. Kalle Johansson var strålande (vilket han alltid är) och Victor Löfstedt var både ovanligt grinig och vanligt snitsig. Det känns som att Nybrobon tuffat till psyket och hittat en ny sida av sig själv.

Men många var bra. Tom Hedberg gjorde sin kanske bästa match för säsongen. Hela fjärdelinan – Engsund, lillCement och Engström – var klanderfria i sitt stenhårda jobb. Tom Linder var snudd på felfri, som han är allt som oftast numera. Hagelin slet som en skadebiten antilop på savannen. Fehérváry blödde och glödde. Marcus Björk bombade in segerpucken. Och Manuel Ågren var stundtals lysande, utan att få till det fullt ut i avgörande lägen.

• • •

På tal om Manne Ågren. Nästa säsong spelar han i Djurgården, uppger Johan ”MrMadhawk” Svensson. Då stämmer det förmodligen.

Ett häftigt steg. Ett steg som gör vägen till steget efter det här steget kortare.

Djurgården är en genväg.

Är du bra i Mora, KHK eller Rögle så märker få det.

Är du bra i Luleå, Brynäs eller Örebro märker fler, men fortfarande ganska få.

Är du däremot bra i Djurgården, ja, då ger det avtryck direkt. Djurgården är sannolikt Sveriges bästa skyltfönster.

Manuel har alla möjligheter att bli en Hovetfavvis.

• • •

Hockey är ändå märkligt. Förra fredagen gjorde IK Oskarshamn en allt igenom bedrövlig insats hemma mot Troja.

En vecka senare bjuder laget upp till en sprudlande tungviktsdans i Tyson-Holyfield-klass.

Är det så att laget blivit bortskämt och behöver + 2 500 pers på läktarna och ett jäkla party för att tända till?

• • •

Såg C More-sändningen i efterhand. Det jag tar med mig är hur Per Kenttä duckade Mike Helbers fråga om det är så att Kenttä hade kunnat sätta sig på tvären och stoppat Rögle från att kalla hem Lucas Elvenes (som svarade för ett läckert assist mot HV71 i kväll). Helber hävdade att så var fallet.

• • •

IKO har ett tufft schema kvar fram till jul.

Björklöven borta, Modo hemma, Hästens powerplay borta och Pantern hemma.

Allt över sex poäng på de fyra fajterna är bra.

Oskarshamns julvisor 2017

De spelare som i medgång ser ut som Ilya Kovalchuk ser nu ut som Eddie the Eagle på hockeyrör (+ analys av Manuel Ågren-tacklingen och Niklas J-hyllning)

$
0
0

Jaha, var ska vi börja?

IKO torskade mot Hästen. Inte mycket att säga om. Hääästarna, gjorde vad de kom till IK70-grillen Arena för att göra. Dvs sno tre pinnar med sig norrut.

Det gjorde de.

Jag såg nu efteråt att IKO-ledningen tyckte att det var ett fall framåt jämfört med Norrlandsturnrén, men jag kan fasen inte köpa det. Det är en sak att möta Björklöven och Modo borta. Två ganska bra lag, i deras hemmahallar. En annan abrovink är att möta Hästen – ett mycket begränsat hockeylag – på hemmadito.

Det här var inget fall framåt. Tycker man det är man släkt med Bagdad-Bob.

• • •

Vad är då problemet?

Det frågade ungefär 94 procent av alla jag mötte på vippen i kväll. Innan matchen var jag på Åströms. Där träffade jag en extremt idrottsintresserad person. ”Det här är första gången jag går sedan mellandagarna, då har jag ändå årskort. Jag tycker inte det är kul längre”, sa han.

Jag pallar inte härja om låneproblematiken, men givetvis är det en stor del. Men det är som det är med det. Jag kan inte klandra Per Kenttä för strategin han valde. Jag är inte ute efter att hänga någon, mer hitta en anledning till varför det rasat fullständigt.

Det är som det är.

Kenttä fick en trupp i knät, han fick bara delvis bygga sitt eget lag. Jag tänker inte döma honom förrän tidigast efter nästa säsong.

Nu valde han en strategi där lån var en stor del. Köper det. Kan du få Lucas Elvenes, Sylvegård, Marshall etc för priset av en halvdan division 1-lallare, det är klart man tar det.

Men nu biter det i svansen av olika anledningar.

Det IKO som SKÖLJDE över motståndare efter motståndare i oktober är nu ängsligare än ängsligast.

De spelare som i medgång ser ut som Ilya Kovalchuk ser nu ut som Eddie the eagle på hockeyrör. Skillnaden mellan högsta- och lägstanivå är abnorm.

Det som i höstas var en stringent hierarki med Elvenes x2 + Ågren som lok är nu ett mischmasch med fyra tredjekedjor.

Ursäkta raljansen, men det är lite så det känns.

Primärt är det offensivt det fallerar. Backarna är bra. 7 och 57 är bäst i serien offensivt sett. 6 är nog bäst av alla. 55 är bra, bättre än folk kanske tror. Jag tycker verkligen att Tom Linder tagit ett fint ansvar under några tuffa månader.

Men!

Vem gör liksom skillnaden offensivt när inte Marcus Björk gör det?

Vem sitter på x-faktorn?

Vem sticker ut minsta lilla?

Den jag kommer på av forwards är Markus Persson, som ändå har räddat en hel radda poäng trots sin korta tid i klubben.

Sedan älskar jag Niklas Johanssons sätt att spela hockey. Han är tredimensionell, har alltid en egen, oförutsebar lösning. Lite som en fluga, att han har mycket mer tid än omgivningen. Det är en spelare att ösa beröm över, han har tagit sitt ansvar, visat karaktär och klass även i motgång. Men han är väldigt ensam.

• • • • •

En annan känsla är att laget är sönderläst. I höstas kunde IKO kliva in, vinna skotten med 48-1 och inte släppa Tingsryd ur zon. De gjorde det med en enorm gegenpressing, individuell spets och en speluppbyggnad som var något i hästväg.

Pucken petades – VÅGAT – in framför egen målvakt. Innovativt as fuck. Därifrån startade anfallen. Numera har motståndarna ställt en snubbe där, men IKO fortsätter peta in puckar i danger zone. Jag är ingen taktisk analytiker, men nog känns det som att våghalsigheten och kreativitetskraven från tränarna överstiger spelarnas kvalitet och kunnande för tillfället.

Eller?

• • • • •

Nä, det här kommer av allt att döma att sluta med bommat playoff och det är ju smått osannolikt om vi ser till hur det såg ut för ett par tre månader sedan. Då var frågan, hårdraget, om IKO skulle sluta etta eller tvåa.

Nu kommer det med stor sannolikhet att landa i en tiondeplats och missade, feta playoffbonusar.

Då spelar det ingen roll om Ågren, Féhérvary, Björk och Johansson (+/- en) krängs i väg till SHL för en rund mille. Då går det på ett ut, i stället för att det läggs en rejäl sedelbunt på nästa års spelarbudget.

Det handlar om ett förfall som var snudd på osannolikt för ganska få veckor sedan. En bit in i december ledde IKO allsvenskan.

Andas.

Ta in.

Visst känns det surrealistiskt.

• • • • •

Avslutningsvis kan vi avhandla lite Manuel Ågren. Jag sa direkt när tacklingen i Fjällräven delades ut att: ”Det där kommer bli fem matcher”.

Det blev det också. Plus 11 500 i böter.

Manuel Ågren är avstängd i nästan hälften av IKO:s återstående matcher. Han har inte direkt varit i ”Usain Bolt 2008”-klass den senaste tiden, men han är alltid en besvärlighet för alla motståndare med sin skridskoåkning, sitt irrationella sinne och – inte minst – sitt vid det här laget välrenommerade namn.

Det är klart som fanken att det påverkar. Manuel Ågren är i grunden IK Oskarshamns bästa offensiva spelare och det tro fan att det påverkar på ett negativt sätt när han saknas.

Ni undrar vad jag tyckte om straffet?

Jag tycker det var rätt.

Det var en extremt onödig frustrationstackling.

Manuel Ågren är alls ingen ful spelare, men här visade han en sida som han nog bör vänja sig av med.

Den osannolika statistiken – Craftstaden MÅSTE värva Marcus Jovic

$
0
0

Det finns ett problem för Craftstaden när de möter Visby.

Det är inte den knepiga båtresan, inte hotellpriserna på Gotland, inte Visbys powerplay, inte den gotländska dialekten, inte att det är svårt att få bord på Gamla Masters, inte de fåniga frisyrerna, inte maffiga Ica Maxi Arena, inte de kycklinggula dräkterna.

Problemet stavas kort och gott: Marcus Jovic.

Han är ett första klassens spöke för oskarshamnarna.

Visbys spöket Laban-snajper har – håll i er nu – sänkt Craftstaden på exakt samma sätt tre gånger i rad inom loppet av ett år.

Alla tre gångerna har det varit oavgjort i slutet av tredje perioden, alla tre gångerna har Jovic gjort sista målet, alla tre gångerna har just det målet betytt att Visby vunnit med uddamålet och tagit alla tre poängen.

• 18 februari 2017. Craftstaden-Visby 6-7.

Craftstaden har tappat 6-4 till 6-6 i slutminuterna i matchen som var hemmalagets sista kvalhalmstrå. Efter 19.30 kliver Jovic in i handlingen, skickar in 7-6, snor alla tre pinnarna och firar med att kajakpaddla på parketten.

• 28 oktober 2017. Craftstaden–Visby 4-5.

Craftstaden är det bättre laget, känslan är att hemmalaget ska knyta till det där. Då, med drygt sex minuter kvar, trampar Marcus Jovic runt Adam Waktel och hänger in det matchavgörande målet.

• 10 februari 2018. Visby-Craftstaden 7-6.

Craftstaden kämpar sig heroiskt tillbaka från 1-4 och 2-5 i matchen, där en SSL-kvalbiljett finns i potten. Då, efter 17.40, skickar – jepp – Marcus Jovic in 7-6 och skjuter alla tre poängen till Visby.

Ni hajar.

Växjösonen Marcus Jovic, som lämnade Växjölaget Vöikers för Visby 2014, har med ett brutalt slutminutstillvägagångssätt sett till att poängställningen mellan Craftstaden och Visby de tre senaste matcherna är 0-9.

Det kunde lika gärna ha varit 9–0.

Förmodligen är det Jovic som berövar Craftstaden på en kvalbiljett den här våren.

Det finns bara en sak att göra för Craftstadens sportchef Robert Nilsson, om han vill nå ett SSL-kval nästa säsong: ta Marcus Jovic över havet.

Inför sliding doors-fajten mot Almtuna: De är IKO:s fem viktigaste spelare – och tre gånger då IKO sumpat givna lägen

$
0
0

Så. Ska vi prata lite om läget IK Oskarshamn hamnat i? Okej.

Jag vill börja med att vända mig mot en sak. Att det skulle vara den viktigaste, eller en av de viktigaste, matcherna som IKO spelat.

Det. Är. Det. IN-TE! (som Christer Ulfbåge hade artikulerat det).

Inte i ljuset av matcher som gällt allsvensk existens, matcher som gällt en åttondeplats för att säkra sponsormiljoner, inte ens i positiv mening, då IKO faktiskt spelat direkta kvalserier både 00/01 och 04/05.

Det har existentiellt och framtidsutsiktigt spelats viktigare matcher.

Det här är mer lull-lull. Bonus. Om än guldkantad sådan.

Klubben har redan nått målet med säsongen dubbelt upp.

Först att komma topp åtta och kunna kvittera ut samtliga – även prestationsbaserade – stipulerade sponsorkronor.

Sedan att lyckas få sista omgången, hemma mot Almtuna, betydelsefull.

Mission accomplished.

Med det sagt.

Sjukt häftigt läge.

Om vi stretchar en hypotetisk framtid så är det inte speciellt långt från presens till att direktör Åkerberg kan hämta ut 47 CMore-miljoner.

Första sliding doors-fajten är den mot Almtuna. Söndag, treblecket.

• • •

På tal om Åkerberg. Han och styrelsen måste kreddas för förutsättningarna de gett laget. Tre bortamatcher i rad. En längst ner i Sverige, en i mitten, en högst upp.

Då fick laget närmast luxuösa förutsättningar. Flyg och fina hotell. Sett till Instagramuppdateringar har det varit rena rama all inclusive-roadtrippen. Laget har varit på plats i Malmö, Umeå och Stockholm långt mer än ett dygn före nedsläpp varje gång.

Inget snack om att förutsättningarna spelat in.

• • •

Nåväl, så här är läget:

Seger i morgon så väntar med stor sannolikhet Leksand i bäst av tre.

Tisdag, torsdag, lördag. Hemma torsdag.

Seger i två knätofsfajter = sjumatchersserie mot Mora.

Ett förvisso hyggligt Mora, men samtidigt ett Mora som IKO skulle ha exakt noll respekt inför. En på förhand ganska öppen fajt.

Typ, så.

Ni hajar, det är ett fräsigt läge. Även en torsk mot Almtuna skulle i backspegeln glömmas rätt snabbt. Det är inte ofta ett lag hamnar i det läget. Noll press, allt är bonus.

• • •

Förutsättningarna inför söndagen kan ni. Vinner IKO med ett, så måste SSK vinna med fem eller sex, beroende på hur målrikt det blir.

Jag kan inte se att ett skadefritt, självförtroendestint IKO ska kunna ta stryk av ett Almtuna som bara ska spela av 60 minuter innan planet mot Phuket lyfter. Per Svensson har redan gömt passet i skägget.

• • •

Men, visst, jag är medveten om hur det brukar kunna vara och hur det brukar kunna låsa sig. I synnerhet mot Almtuna.

Så, ska vi för sakens skull ta och kika på några gånger då IKO fått STORA SKÄLVAN när det bara varit att sätta pucken i öppen kasse? Okej.

• Klassiker. På våren 1996 skulle IKO bara åka ner och säkra en plats i näst högsta serien mot Kristianstad. Magnus Ihse var utklädd till Rulle och taggad till tänderna, champagnen stod på kylning, guldhattarna var inpackade, A Pettersson riggat. Det gick kort sagt åt helsicke. IKO bommade den uppeggade bollen. Sen fick de förvisso en friplats ändå när Hästen konkade, men ändå. Sämst när det gällde.

• 2014 skulle IKO i näst sista omgången åka till Uppsala och hålla playoffdrömmen vid liv inför sista omgången. Almtuna – ständigt detta Almtuna – kom med juniorlaget, saknade tio av sina tolv bästa poängplockare. Jag skrev inför att: ”IKO kunde kasta in kommundirektören Ann-Christine Vösu i kassen och sätta kommunstrategen Ted Lindquist på högerbacken” och ”att det var troligare att Peter Wretlund – efter en hård kamp med Magica de Hex – kuppar in sig som borgmästare i Ankeborg, än att Almtuna tar poäng i den här matchen”.

Hur det gick?

Almtunas juniorer vann med 3–0.

• Och så den värsta genomklappningen av dem alla: ett avsågat Gislaved hemma 2001. IKO behövde bara kryssa mot Gislaved för att säkra platsen i superallsvenskan. Klubbens i så fall största framgång någonsin. Matcher mot Linköping och Södertälje. IKO gick upp till 3–1, vann skotten med 53-16 – men klappade ihop, förlorade med 4–5 och bommade superallsvenskan. Ett extremt antiklimax.

• • •

Får vi då se något sådant i dag? Nä, jag tror inte det.

• • •

Matchen på Hovet bar bragdens stämpel. Chanslösa i två perioder. Klart bättre än AIK i tredje. Kvitteringen var till slut rättvis. Sen var det så klart ett lotteri. Jag har aldrig upplevt så extremt avgörande suddenspel eller straffar. Båda lagen hade samma kniv mot strupen.

Vinst = förarsäte.

Torsk = säsongen i praktiken över.

Fräsigt.

IKO har fru Fortuna, Marcus Björk och Christoffer Rifalk på sin sida.

Det 50-talet IK-supportrarna på Hovet kunde gå bananas med ramsor om bönder och en guldmatch hemma mot Almtuna i fickan.

• • •

Vilka spelare är det då som gjort att IKO hamnat här?

Ja, inte är det de spektakulära lånen i alla fall.

Jag skulle säga, i viktighetsordning:

  1. Niklas Johansson. Han må ha haft en svacka efter sin avstängning, men satan i gatan vad han tar rampljus nu. Dame Edna framstår som en grå mus i jämförelse. Nummer 49 kvitterade och räddade säsongen i Umeå. Nummer 49 kvitterade – med två minuter kvar – i Stockholm och räddade säsongen igen. Given kung på Kråkan.
  2. Christoffer Rifalk. Fullblodsmatchvinnare. Tar allt, lite till och så ytterligare lite. Stensäker. Därtill Higuitamaterial med klubban.
  3. Marcus Björk. Allsvenskans storfräsare från blå fortsätter att bevisa att det faktiskt finns folk som inte har en enda nerv i kroppen. Tredje straffomgångnen på Hovet. Viktigaste straffen i livet. Då glider han in och gör en högkaratsdragning. Klass.
  4. Marcus Persson. Sitter och lirar svälta räv på bänken under stora delar av matcherna, men så plötsligt ropar Hellkvist: ”Pajen, du ska in!”. Då drar Persson ut i strid med stickan redo i baksving. Stängde SSK hemma, PP-bombade mot Pantern och spelade fram Johansson till 1–1 på Hovet. Han HAR nåt!
  5. Björn Karlsson. Efter att ha brutit 213 ben i kroppen, åkt på sin femtielfte hjärnskakning och övertrasserat högkostnadsskyddet på vårdcentralen med råge så spelar han plötsligt något av sitt livs hockey.

IKO-special: Det återstår att värva, så mycket SHL-stålar får IKO och hierarkin i allsvenskan

$
0
0

 

På papperet har Per Kenttä bara 13 spelare klara, men det är ett helt gäng spelare som, som bekant, är klara men bara ännu inte presenterade. Åhman (VT avslöjade), Pantzare (Madhawk avslöjade), Heinerö (Madhawk avslöjade) och Dahlström (OT avslöjade).

I princip återstår mest spets att håva in. En förstacenter, en vass vinge och tre backar, varav åtminstone två bör vara av det mer  högkalibriga slaget.

För överskådlighetens skull, typ så här:

Mv1 Christoffer Rifalk
Mv2 Adam Åhman

B1 Karl Johansson
B2 NY
B3 NY
B4 Isak Pantzare
B5 Måns Hansson
B6 NY
B7 Christian Lindberg

C1 NY
C2 Arsi Piispanen
C3 Niklas Johansson
C4 Robin Söderqvist

F1 Victor Öhman
F2 NY
F3 Joakim Thelin
F4 Nicklas Heinerö
F5 Jonas Engström
F6 Filiph Engsund
F7 Markus Modigs
F8 John Dahlström
F9 Filip Sveningsson
F10 Ev tryout

• • • • •

Gällande tryout, så har Kenttä, sägs det, inte bestämt sig än, om det blir 13 eller 14 forwards.

• • • • •

Och så en liten nyhet.

Kanske. Eller så har det skrivits om det. Jag vet inte, det spelar ingen roll. Hur som helst så har ersättningsnivån, som klubbarna varit så arga på, för spelare som går från allsvenskan till SHL höjts.

IK Oskarshamn tappar, minst, tre spelare till SHL och får enligt de nya, vad jag vet inte så offentliga, statuterna rätt bra betalt.

För seniorspelare som går från allsvenskan till SHL får klubbarna nu uppemot en halv miljon per spelare, mot tidigare 300 000-350 000. För juniorer är summan lägre.

Kontrakt eller inte spelar ingen roll.

I IKO:s fall innebär det uppemot en miljon för Marcus Björk (Örebro) och Manuel Ågren (Djurgården). Lägg till Fehérváry så är du uppe i över millen.

Det här är dock overifierade uppgifter, så ta dem med den sedvanliga nypan!

• • • • •

Gällande Kalle Johansson så räknar IKO, som jag fattat det, kallt med att han blir kvar. Skulle han däremot nypas av en SHL-klubb runt Latitudhelgen så får IKO pröjs nog att hitta en ersättare.

• • • • •

Det kan nog bli en eller ett par utländska spelare på de platser som återstår. Framför allt på backsidan är tydligen svenskmarknaden tunnare än en gammaldags 50-lapp. Men även framåt blickar Kenttä primärt utomlands i skrivande stund, enligt mina källor.

• • • • •

IKO har årsmöte om en månad. Det kommer bli ett strålande resultat. Probably det bästa ever. Rejält miljonplus, är inget vågat tips.

• • • • •

Jag har luskat lite med folk i branschen. Rösterna är rätt samstämmiga. Ta med nypa salt, men ungefär så här ser hierarkin ut just nu när spelarna ska välja klubbar i allsvenskan, enligt det halvdussin branschfolk jag pratat med:

De väljer först: Leksand, AIK, Modo. De tre klubbarna har mest stålar, anor och störst chans att gå upp. De tar vad de vill ha.

Sedan: Södertälje, Björklöven, IK Oskarshamn. Lite överraskande, men av de jag pratat med så säger samtliga att IKO höjt sin status rejält de senaste åren. Inte minst den gångna säsongen. En offensiv, positiv hockey och spelare som tagit stora kliv ska vara de största anledningarna. Men också lön och publikinramning spelar in.

Därefter: Övriga. -ish.

Det kan naturligtvis skilja sig åt från fall till fall, men ungefär så verkar det se ut.

• • • • •

Håkan Åhlund och Fredrik Hallgren tränar alltså IKO de kommande två säsongerna.

Vad jag tycker om det skriver jag här.

 

Betyg på OAIK-spelarna efter 3-1 mot Eskilsminne

$
0
0

Filippos Sachsanidis ++++
Missförstånd vid målet, annars klanderfri och skräckinjagande. Räddade OAIK när det stod och vägde. Grym fotparad i första, klinisk enhandsräddning på närskott i andra.

Bun-Dawda Sowe ++++
Gillar verkligen Bumbi. Eller är det Bundi? Hoppas på Bumbi. Låter fränare. Atletisk, säker med boll. Härlig framspelning till Sonny Karlssons 2-1.

Johan Niklasson  ++++
Har knappt kunnat gå sedan Kristianstadsmatchen. Inte tränat på hela veckan. Det har uppenbarligen gjort farbror gott. Inte en fot fel.

Eric Persson +++
Bra, bortsett från misskommunikationen med Sachsanidis vid 0–1. Jag vet inte vems fel det var så jag skyller på båda.

Mergim Smakolli ++++
Erlingmarks städgumma-stajl kombinerat med bidrag i offensiven. Härlig framspelning till Jägerbrinks 3-1.

Filip Jägerbrink +++++
Det är tur att Oskarshamns AIK har sin kanslist även på planen. Nitade kliniskt dit hörnvarianten till 1-0, punkterade läckert med 3-1 och var kort och gott outstanding på planen. Guldvänsterdojja. Lägstanivån på Jägarn är milt sagt hög.

Emil Dolk  +++

Absolut inget att klaga på. Möjligen vill jag se liiiite mer offensiva räder och initiativ.

Samuel Haglund +++
Ständigt orosmoment med sin vindsnabbhet (snabbaste fotbollsspelaren i Finland på 30 meter någonsin?). Men aningen oklinisk, känns en smula valpig i bland.

Sonny Karlsson ++++
Fasen vad jag gillar att se Sonny – Sveriges enda Balkanättade människa med y-namn? – spela fotboll. Så halt, så lytt, så gnällig, så dryg, så c-h-a-r-m-e-r-a-n-d-e osympatisk (som när Eskilsminnespelaren trodde han skulle få en ursäkt efter att Sonny fäktat honom i ansiktet, men i stället fick en pekfingeruppläxning). Men så får han vittring och då flyttar han murar, gränser och vad man nu kan tänka sig. Vansinnig vackert och uppoffrande 3-1-mål. En absolut nyckel för OAIK som gillar att lyfta på en target. Hur allvarlig är skadan?

Chris Mbamba +++
Bästa insatsen hittills. Kreativ utan att få dit pricken över i:et. Gott lovande insats av Port Vale-förvärvet.

William Kvist +++
Känner att jag har blivit lite väl kräsen när det kommer till Kvist. Superhörnassist till 1-1 och allmänt pigg och alert, men jag förväntar mig mer av spelaren med division 1 södras högsta högstanivå.

Anton Agebjörn +++
Piggt inhopp efter skadan. Användbar överallt. Är han inte vänsterback, så kan han jobba som nia, kötta på mitten, fylla vatten eller köra ismaskin. Tror Stahre är mer än nöjd över att ha Agebjörn tillbaka.


Här är låtarna Winnerbäck och Lena Ph kommer spela på Latitud 57

$
0
0

Om en vecka är det tioårsjubileum för Latitud 57. Tjohej. Festivalen ryktas sälja lapp på luckan-slut redan den här veckan. Tokväntat, trots klinisk avsaknad av band som riktar sig till folk under 20.

I kväll, fredag, hade festivalens två stora drakar och dragplåster turnépremiär: Lars Winnerbäck och Lena Philipsson.

• • •

Vad kan ni då vänta er?

Tja, det väntade – två högkalibriga hitkavalkader.

Winnerbäck, som premiärspelade hemma i Linköping, bombade på med publikfavoriter som Elden och Kom ihåg mig och Hugger i sten och Söndermarken och en lång radda andra hits.

Det landade tamejtusan i snudd på en greatest hits-setlist, vilket är lite oväntat, men lär tilltala 0491-publiken.

Låtlista:

1. En tätort på en slätt
2. Utkast till ett brev
3. Kommer och går
4. Monsterteorin
5. Åt samma håll
6. Sysselmannen
7. Om du lämnade mig nu
8. Vem som helst blues
9. Hugger i sten
10. Elden
11. Kom ihåg mig
12. Elegi
13. För dig
14. Söndermarken
15. Lågsäsong

Extranummer 1

16. Granit och morän
17. Ett sällsynt exemplar
18. Hosianna

Extranummer 2

19. Jag får liksom ingen ordning
20. Du hade tid

• • •

Lena PH ville inte vara sämre i Skellefteå, där hon höll sin premiärafton. Ett pärlband av hits: Lena anthem, Om igen, Dansa i neon, Det gör ont, Delirium och Kärleken är evig. Publikfrieri de luxe. Känner jag Oskarshamnspubliken passar det som hand i handske.

Låtlistan:

1. Dobidej
2. Kunde va din mamma
3. Oktober
4. Spara dig inte till Jesus
5. Mirakel
6. Om igen
7. Kanske blir bra nu
8. Delirium
9. Lena anthem
10. Dansa i neon
11. Det gör ont
12. Galen

Extranummer:

13. Jag är ingen älskling
14. Kärleken är evig

• • •

En sak till.

Klockan 16.00 lördagen den 7 juli spelas det kvartsfinal i fotbolls-VM. Relativt troligt spelas den mellan Sverige och England.

I så fall en av de största idrottshändelserna någonsin i svensk idrottshistoria.

Om – säger OM – det blir så, visst tusan vore det på sin plats med storbild och tusentals människor på Brädholmen på lördagseftermiddagen?

Just sayin’…

• • •

Här har ni två spellistor med låtarna som spelades på premiärerna och som sannolikt spelas i Oskarshamn om en vecka.

Christian Gustafsson om branden på Kråkan: En kniv i hjärtat på oskarshamnarna

$
0
0

FOTO: DANIEL SVENSSON/OT

 

Det är något av en sorgens dag i Oskarshamn.

Det blir ju lätt så när vardagsrummet brinner ner.

• • •

Kråkan blev lågornas rov natten mellan lördagen och söndagen.
När första pushnotisen kom på lördagskvällen verkade det inte så allvarsamt. Det brann i en fläkt. Brandmännen tycktes lugna.
Kråkan själva gick ut på Instagram och Facebook med ett lite putslustigt meddelande: ”I kväll gick det hett till hos oss. Ni är välkomna tillbaka när vi öppnar igen inom kort”.
Elden ville annat. Under natten fick den fart, slog klorna i det klassiska gamla huset och på morgonen var läget ett helt annat.
Fastigheten – som byggdes på 1800-talet och som genom åren fungerat som bank, hotell, fotoateljé och hattaffär – gick inte att rädda. ”Huset kommer brinna ner till grunden”, skrek ilviliga pushnotiser ut och vi fick gnugga oss i ögonen.
Grävmaskiner sattes in för att skynda på processen. Röken är för hälsovådlig för att ligga som ett täcke över stan under någon längre tid. Vid lunchtid gav en bärande vägg vika, tak och väggar rasade in inför chockade människor som samlats vi platsen.
Det fanns ingen återvändo.
Tragik är ett starkt ord. Ofta över- och felanvänt. I det här fallet är det emellertid relevant att prata om tragik, det även om ingen kom till fysisk skada.
Det fanns så mycket mer i det numera före detta huset. Andra företag, lägenheter. Det är tragik att se livsverk, bostäder, pengar och minnen bokstavligen gå upp i rök.
Jag kan inte ens föreställa mig att bli av med allt man har, inklusive taket över huvudet.
• • •
Instagram- och Facebookflödena svämmade under söndagen över av bilder tagna av oskarshamnare som slog en lov förbi eldsvådan.
Jag åkte förbi med bilen på söndagen och det kändes surrealistiskt att se, som att passera en katastroffilm.
Kråkan i lågor, väggar som ger vika. Brandmän, poliser, vakter. Horder av människor med mobilkameran i högsta hugg. Oskarshamnarnas vardagsrum i ruiner.
Det var just vad Kråkan var, ett vardagsrum.
För alla, givetvis, men kanske framför allt för det unga Oskarshamn. För min generation (jag är född 1976) och nedåt. Jag var 20 år när Kråkan slog upp portarna 1996 och stället har liksom alltid funnits där.
Det var dit vi gick för att äta skolavslutningsmiddag för några veckor sedan, det var där jag åt 40-årsmiddag med familjen.
Det var dit man gick för att ta en öl, dit man gick på juldagen, dit man gick när det inte fanns någon annanstans att gå, dit man gick efter jobbet.
Det var dit utflyttade hemvändare gick för att träffa gamla klasskamrater. Det var dit folk gick för att fira eller för att dränka sorgerna.
Kråkan var Oskarshamns centrala punkt i någon mån, stället som samlade folket.
Jag var där sista gången i onsdags. Vi hade varit hos en arbetskamrat och tittat på fotbolls-VM, på hemvägen stannade vi, jag och en annan arbetskamrat, och tog en öl på Kråkans uteservering.
Det var det man gjorde. Att ”ta en öl” i Oskarshamn var i princip lika med att ”gå till Kråkan”.
Nu låter det som att jag skriver om en gammal vän som gått bort och, ja, lite så känns det.
Att Kråkan nu har brunnit ner är inget annat än en kniv i hjärtat på oskarshamnarna.
• • •
Vad händer då nu? Jag har ingen aning.
Kriser och katastrofer brukar ha en benägenhet att få människor att sluta sig samman, att gå starkare ur situationen.
Det är ju inte så att det inte brunnit i klassiska 0491-krogar förut. På 1970-talet brann klassiska Alphyddan i Stadsparken ned. För några år sedan tog lågorna Badholmen.
När det gäller Badholmen, som har samma ägare som Kråkan, kom det i någon mån något gott ur branden. Restaurangen byggdes upp på nytt, kompletterades med hotell och blomstrar i dag. Nästan lite tack vare branden, om vi ska hårdra det.
Skillnaden gentemot Kråkan är att i fallet Badholmen är det platsen, ön med det unika läget mitt i hamnbassängen, som är klassisk.
I Kråkans fall är, eller var, det byggnaden. Den 150 år gamla byggnaden.
Känslan, kärleken, minnena – allt satt i väggarna.
Går det ens att återskapa? Jag vet inte, men jag hoppas.
Hoppas att (till personalens stora förtret, de vill hellre sälja fin-IPA) få beställa en blaskig Starobrno på Kråkan igen. Hoppas få sätta tänderna  en vanvettigt god chicken kati roll. Hoppas få sitta på uteserveringen i solnedgången och höra nån av bröderna Olsson/Björkman trubadura en skev Flyktsoda. Hoppas att få stå och gasta en illfalsk kör-a cappella-version av Stad i ljus, något som blivit en Kråkanklassiker, strax före stängning.

Kort sagt, kämpa Kråkan – jag hoppas innerligt att vi inte sett det sista av dig.

Risk för SUPERKROCK i höst och hur fula får valaffischer vara? (+ betyg på OAIK:s sommarfönster, Robin Söderqvist, min besatthet av musikquiz på Badholmen och lite 0491-Docenterna)

$
0
0

Fem dagar i rad med under tio grader. Det räcker, sedan är det höst. Snart, så. Jag måste säga att jag fördrar hösten före sommaren. I alla fall när sommaren beter sig som i år.

Hösten innebär vissa år val. I år är ett sådant år. Jag är naturligtvis lika upprörd som ni när valaffischer rivs ned, men framför allt är jag upprörd när de sätts upp.

I alla fall när de sätts upp som de gör nu.

Det är så fasligt fult att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. I vanliga fall måste man ansöka hos Säpo, få godkänt hos justitieministern och håva in ett sista klartecken av landshövdingen innan man ens kan fundera på att sätta upp en liten affisch för ett litet evenemang.

Men när det kommer till politik är visan en annan.

Spika ihop den fulaste ställning ni kan tänka er, häfta upp en bubblig bild på en lokal politiker och ni är hemma. Allt är tillåtet. Desto fulare, desto bättre. Typ.

Jag kör omvägar för att slippa eländet, men det är omöjligt eftersom de estetiska haverierna sitter precis överallt.

Om valkampanjen blir så smutsig som befarat återstår att se.

Ful lär den bli i alla fall.

Rättare sagt, det är den redan…

• • •

Hösten är också high life när det kommer till idrott. I Oskarshamn är det tre lag som alla har det gemensamt att de, mer eller mindre, jagar en plats i en division över den de ligger i. Det gör kanske alla rent teoretiskt, men IKO, OAIK och Craftsaden kämpar på mot eliten med en seriositet innanför västen.

I skrivande stund är det Oskarshamns AIK som ligger klart bäst till för ett avancemang. Trea i division 1 inför långspurten. Det är i princip fyra lag – Mjällby, Torn, OAIK och Tvååker – om saken och ska jag gissa så gissar jag att kvalplatsen till superettan står mellan Oskarshamns AIK och Torn (när ska de börja förlora?).

Lagen möts snart, den 22 september på Arena Oskarshamn. Det blir givetvis årets viktigaste fotbollsmatch i Oskarshamn so far.

• • •

Vi kan stanna där. Ett SHL-satsande (nåja) IKO, ett SSL-satsande (nåja) Craftstaden och ett uttalat (på sikt) superettansatsande Oskarshamns AIK.

Det ger också ett antal fräna krockar under hösten.

Här har ni – kanske om ni är utflyttade och, trots Kråkantragedin, planerar en höst hos päron, syskon och vänner – höstens körigaste/fräsigaste helger:

21/9, 19.00: IK Oskarshamn–Södertälje SK. Allsvensk premiär. Topptippad klassiker på besök.

22/9, 16.00: Oskarshamns AIK–Torns IF. En match som mycket väl kan avgöra vilket lag som får kvala till superettan.

22/9, 17.00: Craftstadens IBK–Åby IBK. Allsvensk premiär.

Kommentar: MAFFIG helg. Går inte önska mycket mer. Två allsvenska premiärer, båda på hemmaplan. Och OAIK lirar en av de större matcherna i Oskarshamnsfotbollens historia. Crazy dock att OAIK och Craftstaden, som spelar samtidigt, inte kunnat prata med varandra. Ey!


5/10, 19.00: Oskarshamns AIK–Åtvidabergs FF. The superettanhunt goes on.

5/10, 19.00: IK Oskarshamn–AIK. En av höstens stora hemmamatcher. Serierfavvisen på besök.

6/10, 17.00: Craftstadens IBK–Lillån IBK. Lite innebandy att slå sig till ro med efter fredagsfyrverkeriet.

Kommentar: Det är naturligtvis HELT uppåt väggarna hål i huvudet att IKO och OAIK spelar samtidigt. I synnerhet som det är två av höstens hetaste matcher. En fredag. Förloraren är så klart OAIK, tyvärr. Med historiken i bakhuvudet landar väl publiksiffran i ishallen in på dryga 2 500 medan en tiondel så många sitter och huttrar nere på de blåa idrottsparksstolarna några meter därifrån. Går det verkligen inte att justera?


2/11, 19.00: IK Oskarshamn–Pantern.

4/11, 17.00 Oskarshamns AIK–Ängelholms FF.

Kommentar: Välavvägd helg för den utflyttade oskarshamnaren. Håkan Åhlund-derbyt på fredagskvällen, Åströms(-ish) på lördagen och sedan säsongens sista grundseriehemmamatch för OAIK på söndagen. I en god värld kan det vara en match om en plats i superettan.

• • •

Nästa helg är det Oskarshamnsfesten.

17 artister. Samtliga kvinnor.

Arrangören hävdar slump, men det är så klart hittepå.

Det var givetvis planen hela tiden. Bara kvinnliga artister ger en uppmärksamhet de aldrig fått annars.

Klockrent.

Fem plus för taktiken. Tre för startfältet.

• • •

På tal om politik.

Årets stora skräll inom lokalpolitiken måste vara att min före detta kollega och klasskamrat Peter Rosén har bytt vänster mot höger, rött mot blått och Vänsterpartiet mot Liberalerna.

Spännande.

Ser öht fram emot lokalvalet. Ska bli intressant att se om vi för första gången (!) får en icke-socialdemokratisk ”lokalregering”. Troligen inte, men det känns, precis som på riksplanet, ovisst och oförutsebart.

• • •

Ska jag gå händelserna en smula i förväg så finns det även en potentiell superkrock, vi snackar SUPERKROCK, runt hörnet. Nu hittar jag inga fastställda superettankvaldatum, men gängse är att det spelas onsdag och lördag efter att serierna är klara.

Det vill säga 14 och 17 november.

Säg, det är rimligt, att Oskarshamns AIK kvalar till superettan. Då börjar de hemma, lag från lägre division gör det, den 14 november.

Samma kväll, 25 meter därifrån, spelar IK Oskarshamn mot Leksand. Höstens absolut hetaste match all included i trakten.

Nu VET jag inte säkert om datumen blir de jag säger, men det verkar ju så. Och jag VET så klart inte om OAIK får kvala till superettan. Men det är ett rätt så troligt scenario för KROCKARNAS KROCK!

Just sayin, klubbchefer…

• • •

På torsdag är det Docenterna på Badholmen.

Jag är löjligt förtjust i Docenterna.

Har sett dem massor av gånger.

Lite orolig för att det ska bli så mycket folk på Badholmen att det blir jobbigt (det är ju grautis…) men det är nog en oro i onödan. Hur som helst kommer Joppe & Co med en vass setlist.

Vill ni tjuvlyssna har ni den här.

• • •

Oskarshamns AIK:s sommarfönster?

Tja, det var ju +++++ ända till Zackarias Faour bestämde sig för att bryta låneavtalet. Efter en träning. Efter att transferfönstret stängt. Vi får hoppas att det fanns en god anledning. För det var inget annat än en kniv i hjärtat på OAIK.

Det var han som skulle vara tungan på vågen.

Nu sjunker betyget till starka +++ (möjligen svaga ++++).

Vasse Emil Skogh har redan visat att han är en gamechanger av William Kvist-kaliber (kylan vid 2-0, rycket vid 4-0) på den här nivån och Christopher Christensson gjorde 13 division 1-mål förra säsongen.

Startelvan (och lite till) är urstark, men truppen är fortfarande lite för tunn. Det är i alla fall känslan.

• • •

Jag är btw småförtjust i André Nader. Det lilla vi får se, vill säga. Han får ju aldrig spela och det är ju som det är eftersom Janne Stahre har sin elva och den går ju inte att klaga på. Men det känns som att Nader, med sitt DRIV, med lite förtroende är en riktigt vass division 1-spelare och kanske mer än så.

• • •

2-0 mot Crystal Palace var inget annat än ett styrkebesked. Tidigare säsonger hade det slutat 1-1 – som bäst. Nu finns Alisson Becker (fötterna!) i kassen och Virgil van Dijk i mittlåset och det gör en så abnorm skillnad att det är löjligt.

• • •

I IKO känns det som att spelaren det snackas om och kanske kommer att snackas om är Robin Söderqvist. Ruskig utveckling. Från frysbox hos Fredrik Söderström till nyckelspelare under Hellkvist. Ska han bli poängkung nu också? Verkar ju inte bättre. Ser ut som en rund miljon.

I onsdags dök sympatiske Robin (som håller stenhårt på Liverpool) upp på Badholmen när det vankades musikquiz. Han var kaxig inför tävlingen (”Håll i dig nu, CG”), men höll en betydligt lägre profil när det visade sig att hans lag hamnade 20-ish poäng efter mitt.

Min quizsommar är förresten rätt stark.

Etta, trea, sjua, trea är raden.

Av ungefär 50 lag varje gång.

Senast kom vi trea på 46, tvåan hade 46,5 och ettan 47. Då ska man veta att Anna, min fru, svarade att Chesney Hawks one hit wonder I am the one and only heter The only one. Tur att vi hade en högt uppsatt polis i laget som kunde stävja familjedispyterna…;)

• • •

Det är smått bisarrt hur besatt jag blir när det vankas musikquiz. Det är bara att lyfta på hatten för Maaaaaaaaaarika Karlstaaaaaaaaaaaad och hennes ljuvligt ohängde bror Matts (bäst i landet på ”stäng av mobilen och ta med er skräpet”-snack på biografer? Ja, jag tror det) som ger shining åt vår vackra lilla hamnstad på många sätt.

Själv går jag lite lätt bananas. På gott och ont. Senaste två gångerna har jag begärt ut (ni hör ju…) mitt rättade svarspapper för att se att domaren rättat rätt. Senast är jag fortfarande ytterst tveksam till domarjä**lns beskaffenhet. Jag kan liksom inte svara för mina handlingar när jag inte kommer på signaturmelodin till Pantertanter (FREAKING PANTERTANTER!), likväl som jag rusar Badholmen runt och spiller ut mina medtävlares drinkar när jag – och bara jag – knäcker en Dana Dragomir-fråga.

Barnslig? Jag?

Bah.

Den här veckan är det hårdrockstema.

Om jag räknar med att vinna?

Eh, täljde Döderhultarn trägubbar?

OAIK kan göra Oskarshamn helt unikt – se listan här

$
0
0

Senast jag var inne och tassade i den här bloggen var i augusti. Då förutspådde jag, utan att veta säkert och med största hypoteskepan på skulten, att det kunde bli en superkrock den 14 november. Nu är vi där. 14 november. Superkrock it is.

Eller krock och krock, matcherna går efter varandra, så det är ingen krock…ja, ni hajar.

IKO har sålt 2 500-ish biljetter inför Leksand redan nu och lär landa någonstans mellan 2 500 och 3 000. En spännande hypoteshockeydetlaj är att tabellen kan se smått osannolik ut ur ett 0491-perspektiv sent på onsdag kväll.

Om IKO klår Leksand så har Kenttäs kids nio (!!!) poäng ner till Leksand – på tredjeplatsen.

• • •

OAIK-sponsisarna bjuckar på fri entré mot Varberg och frågan är vad det betyder för publiksiffran. Jag tror faktiskt att vi kan passera 1 000-strecket – trots matchstart 16.45. Åtminstone om OAIK väljer att räkna publiksiffran i andra halvlek.

För jag gissar att många resonerar som så här: åka hem efter jobbet, slänga i sig en matbit, åka till arenan, se andra halvlek av fotbollen, tassa upp och kolla IKO-Leksand i ishallen.

Så, rådet till OAIK: räkna publiksiffran så sent det bara går. Det kan nog skilja flera hundra.

• • •

Jag har i kväll roat mig med att fortsätta kika lite på hypotetiska resonemang – och hittat fascinerande statistik.

Hör här, bara!

Lag som spelar i högsta eller näst högsta serien räknas som elitlag. Åtminstone i de större sporterna. I fotboll och hockey definitivt, med tanke på tv-avtal, pengar, publik och så vidare.

Om vi tar just Sveriges två överlägset största sporter – fotboll och ishockey – så är det tio städer som har elitlag på herrsidan i både fotboll (allsvenskan/superettan) och ishockey (SHL/allsvenskan).

Åtta av dem finns på topp tio-listan över Sveriges största städer. Den nionde är Växjö med drygt 90 000 invånare.

Den tionde? Oskarshamn – om OAIK går upp, förstås.

• • •

Det är ju faktiskt inte riktigt klokt.

Nu kanske det inte alls blir så, Varberg måste av flera anledningar räknas som klar favorit i kvalet. Men vilken grej om det skulle bli verklighet. Helt unikt. 65 000 färre invånare än näst minsta stad. Över 100 000 mindre än samtliga andra städer. Jistanes.

Bara tanken är svindlande och något som borde få andra kommuner att klia sig i huvudet och undra – hur kan denna lilla bonnhåla (18 000 i tätorten) hålla sig med lag av den här kalibern i våra två största sporter?

Lägg till att Dackarna (SM-silver), Craftstaden (innebandyallsvenskan) och OBBK (basketettan) finns inom OT:s spridningsområde, så förstår ni att det är en svettig uppgift att vara sportreporter på OT dessa dagar.

• • •

Här är listan över städer med elitlag på herrsidan i både fotboll och ishockey:

Stockholm (Fotboll: Hammarby, Djurgården, AIK, Brommapojkarna, Frej. Ishockey: Djurgården, AIK).  2 336 404 invånare

Göteborg (Fotboll: IFK Göteborg, Häcken, Örgryte, Gais. Ishockey: Frölunda Indians) 1 001 032 invånare

Malmö (Fotboll: Malmö FF.  Ishockey: Malmö Redhawks, Pantern) 338 230 invånare

Uppsala (Fotboll: Sirius, Dalkurd. Ishockey: Almtuna) 223 993 invånare

Örebro (Fotboll: Örebro SK. Ishockey: Örebro Hockey) 152 625 invånare

Västerås (Fotboll: Västerås SK. Ishockey: Västerås IK) 151 555 invånare

Norrköping (Fotboll: IFK Norrköping. Ishockey: Vita Hästen)              141 441 invånare

Jönköping (Fotboll: Jönköpings Södra. Ishockey: HV71) 138 971 invånare

Växjö (Fotboll: Öster. Ishockey: Växjö Lakers) 92 076 invånare

—————————————————————————————

Oskarshamn (Fotboll: OAIK. Ishockey: IKO) 26 941 invånare (kvalar mot Varberg onsdag/söndag)

 

Fotnot: Jag räknar in Solna i Stockholm, då Solna ingår i tätorten Stockholm. Sundsvall och Timrå är ej medräknade, då de är två olika kommuner. För Stockholm och Göteborg är siffrorna för storstadsområdet. Gävle är inte med då Gefle har åkt ur superettan och Dalkurd endast spelar matcher i Gävle, de hör hemma i Uppsala. Södertälje, 96 997 invånare, kan komma med på listan om Syrianska kvalar sig upp i superettan.

Tre saker OAIK-sportchefen bör prioritera – och det är dags att värva, IKO

$
0
0

Det blir ett sjätte år i ettan i stället för superettandebut för Oskarshamns AIK.

Drabbningen i Varberg blev märklig. Antingen var OAIK-spelarna tagna av stundens allvar eller så hade Varberg blivit ett par klasser bättre på några dagar.

Visst, torsk på bortamål, men som dubbelmötet gestaltade sig går det inte att anmärka på att Varberg tog platsen. OAIK skapade en ynka chans, CC-friläge, i returen och det är naturligtvis för skralt. Samtidigt vaskade Varberg fram ett halvdussin 100-procentschanser. Det kunde ha runnit i väg om inte Filippos Sachsanidis stått på huvudet.

Min krönika om kvalavslutningen hittar ni här.

• • •

Kikar vi bortom hörnet så kommer det så klart en ny säsong. Nio spelare har kontrakt: Filippos Sachsanidis, Carl Savolainen, Sonny Karlsson, Mergim Smakolli, Anton Agebjörn, Ylli Podrimcaku, Christopher Christensson, André Nader, David Thorngren.

Fin grund med tunga pjäser som Smakolli, Sonny, Agebjörn, Sachsanidis och CC. Men känslan är väl att det kan finnas frågetecken för vissa av dem. Sonny Karlsson har hintat om att lämna oavsett, Sachsanidis bör ha fått superettanögon (minst) på sig, Podrimcaku, Savolainen och Thorngren har inte ens varit nära startelvan under säsongen.

Vad gäller Nader så hoppas jag verkligen att han har tålamodet och stannar. Jag har varit imponerad – steget! – de gånger han fått hoppa in. Har alla möjligheter att bli vital nästa säsong.

I övrigt, i urval:

Filip Jägerbrink borde få en late bloomer-chans i Kalmar FF, det tycker jag verkligen. Jag har tjatat om det i åratal, ”Jägarn” har potentialen att spela i allsvenskan. Åtminstone som truppspelare. Att Robin Jansson gick direkt från Oddevold-doldis till att vara en SM-guldback i AIK, gör inte att jag tvivlar direkt. För OAIK vore det dock förödande att tappa sin motor.

William Kvist lär lämna. För bra för ettan.

Emil Skogh har onekligen kvaliteter. Jag ser gärna att OAIK behåller om möjligt.

Johan Niklasson och Eric Persson. Buntar ihop mittlåset. Båda hotar med att lämna, men jag tror de kör vidare. Prioriterad duo för sportchefen!

Emil Dolk. Pendlar delvis från Östergötland. Så klart lite besvärligt. Men vi utgår från att klubbchefen stannar.

Bun-Dawda Sowe. Har på det stora hela gjort en finfin säsong. Behåll!

Chris Mbamba. Lurigt fall. Har gjort det bra stundtals, men samtidigt inte fullt ut etablerat sig i startelvan.

• • •

En annan springande punkt är så klart vem som ska träna laget. Janne Stahre sa, mer eller mindre rakt ut, att han skulle lämna om de inte gick upp, i en podcast som han och jag var med i nyligen.

Samtidigt tror jag han trivs förbaskat bra. Sista ordet kanske inte är sagt, trots allt. Det är nog pendlandet och flängandet som gör honom tveksam. Plus att han givetvis är attraktiv på marknaden. Finns säkert ett helt gäng klubbar både i superettan och allsvenskan som har Janne Stahre på shortlisten i olika roller.

• • •

Peiman Eliassi, undrar ni? Missat i princip hela säsongen. Nu på väg tillbaka. Magkänslan säger att han skriver på för OAIK inom kort. Något som skulle ge Micke Persson (eller vem som nu kommer vara sportchef) en silly season-kickstart.

Något som är nog så viktigt.

Silly season handlar precis som en serie om att komma rätt in i det. Få nyckelspelare, starka personligheter och kulturbärare att skriva på i ett tidigt skede för att sprida positivt ljus och få andra att följa efter.

Fotbollsspelare är precis samma följa John-typer som alla vi andra.

• • •

Vore jag sportchef i OAIK skulle jag snabbt som ögat koncentrera mig på tre saker:

• Sajna en huvudtränare. Hemskt gärna Janne Stahre. Det absolut viktigaste för OAIK att ta tag i. Så länge du inte har en huvudtränare på plats så skriver inga spelare på.

• Skriv långtidskonstrakt med Peiman Eliassi.

• Ge Filip Jägerbrink ett kontraktsförslag där han själv får fylla i kolumnerna för lön och kontraktslängd.

Typ så. Där har du en bra grund att bygga från. Stahre, Eliassi, Jägerbrink vore ett fundament som garanterar övre halvan, bara det.

Får du den trion på plats så kommer mycket att ge sig självt sedan. Givetvis har OAIK:s framgångar och offensiva spelidé (och kvalpubliksiffra) gett eko bland agenter och spelare. Klubben tas på ett helt annat allvar nu. Spelare kommer söka sig till Ernemar på ett annat sätt nu efter ett superettankval.

Men det gäller att sätta grunden – börja där.

Då kan det här bli riktigt bra.

• • •

Vem ska då träna OAIK, om inte Stahre gör det? Ja, det är en nöt att knäcka. Kanske Henke Rydström? Eller Nanne?

Hur som helst, om Stahre lämnar så blir det till att leta utsocknes för OAIK. Här i krokarna finns inga namn, ja, bortsett från Kalmar FF-ikonerna, då. Men de får väl båda två i ärlighetens namn sorteras in i lådan över långskott.

• • •

På tal om Kalmar FF.

Klassiskt gammalt fegpolitikerknep att skicka ut känsliga/jobbiga PM på fredagskvällar, när murvlarna redan hunnit korka upp rödvinspavan. Kalmar FF kör typ samma stajl, meddelar att klubbikonen Henrik Rydström petas klockan 21.40 en söndag – just innan Wallander ska börja.

Sett till reaktionerna efter petningen så har styrelsen i Kalmar FF ett berg att bestiga för att ens kunna sitta kvar.

That shitstorm!

• • •

Mest underhållande på Facebook just nu: Putte Svensson Sahlins livesända söndagspromenader!

• • •

Craftstadens herrar har börjar röra på sig. Laget har tagit ett par skalper och surfar med lite lätt i kölvattnet bakom SSL-kvalplatserna. Södra allsvenskan är löjligt jämn i år. Alla slår alla, utom Warberg som slår alla och Lerum som slår ingen. Typ.

• • •

Var på  Badholmen i fredags. Christian Kjellvander jammade loss med fullband. Bra! Snudd på fullsatt, men då var det gratis. Och det ska kommas ihåg. Hade det kostat en hundring så hade det stått 30 ödsliga själar och diggat i takt till Per Nordmarks stringenta trumvirvlar.

• • •

Ska vi avsluta med lite IKO?

Okej. Ny seger i kväll. Bobcats betvingades med hjälp av en målvaktstavla av Olle Eriksson Ek i Boforskassen, ett läckert doldismål (underskattade Modigs) och en skarpögd videomåldomare som dömde bort gästernas svårbedömda kvitteringspuck i slutet.

Det blev seger även i fredags och IKO leder nu serien med, hör och häpna…

…tre poäng före tvåan AIK.

…fem poäng före trean Leksand, under hockeyallsvenska finalen-strecket.

…20 (!) poäng ner till niondeplats och missat playoff.

• • •

Det går, men det går lite på lädret. Låter ju märkligt att säga så med ovanstående fakta innanför västen. Men årets IK Oskarshamn har så pass hög grundförmåga och grundtaktik att det många kvällar räcker med en okej prestation för att kvittera ut tre pinnar.

Som i kväll.

Det sprudlade inte direkt.

Det är också lite farligt, det där. Coach Åhlund går på relativt få spelare och risken är att det vänder snabbare än man anar och att det blir lite som i fjol. Då ledde IKO serien den 8 december, innan Fehérváry drog på JVM, allt flyt försvann, en jätteformsvacka tvingade ner laget under två av tre streck och det blev halvkrisigt, innan det vände igen.

Snart försvinner, det får vi utgå från, Filip Sveningsson och Adam Åhman på just JVM och då är det än bräckligare. Inte minst med att tanke på att det är match typ varannan dag nu.

Nä, jag tror verkligen att det är läge att plocka in en ny spelare. Dels för att gjuta energi i laget, dels för att avlasta toppspelarna, som givetvis slits hårt. Man får inte glömma att IKO spelat utan sin absoluta spetsvärvning (Victor Öhman) och en given toppcenter (Robin Söderqvist) i typ en månad en månad vid det här laget.

Och då var de en forward kort redan från början. Nu ska dessutom Oskar Nilsson vara avstängd en stund.

Nä, det är nog dags att mota svackor, som kommer att komma, i grind.

Vad jag hört så fick IKO in cirka gurka 200 lax för Victor Öhman från Västervik. Enligt uppgift på någon slags avbetalning, men ändå. Lägg till att Öhman hade 35-45k/månad och att det inte återstår mer än max fem månader av säsongen. Det bör (ja, Kenttä, jag vet att marknaden är iskall, det är den alltid, *retsam smajley*) finnas utrymme för en rätt hygglig rekrytering.

Dessutom har IKO båda sina lånekort kvar att dra.

• • •

God natt!

Viewing all 72 articles
Browse latest View live