Sportchefen Roger Jönsson har hittat sin sista tunga pusselbit i lagbygget. Enligt uppgift ska nämligen kanadensaren Nicholas Deschamps vara klar för IKO. Det uppger flera av varandra oberoende källor för bloggen nu i kväll/natt.

25-åringen kommer närmast från Florida Everblades i ECHL, precis som Mitch Wahl och Cameron Burt. Deschamps har dock klart tyngre meriter än sina polare, då han både gjort bra med poäng i AHL och även har gjort tre NHL-matcher för Washington Capitals.

Som sagt, det är infon jag har just nu. IKO lär väl gå ut med nyheten inom kort, gissar jag.

Spännande namn hur som helst. Jönssons trupp börjar så smått se ganska intressant ut.

Fick i tidigare i dag reda på vem som var den hemliga gästartisten på OKG:s flådiga 50-årsfest i Be-Ge Hockey Center.

Skrev inget, för att inte sabba för folk som skulle gå. Det var ju ingen nyhet i den bemärkelsen, tänkte jag.

Nämnde det dock för altmeister Torsten Strömberg, min grånade kollega.

Det tog fasen inte tio minuter innan han hade kommenterat ett FB-foto från festen: ”Jag hörde att Danny skulle dit i kväll”.

Om det inte spridit sig att Saucedopojken var kvällens huvudnummer redan så gjorde det det där och då.

När jag tänker efter är det den där aldrig sinande nyhetstörsten, även i det lilla, som – trots att han inte kan lära sig att sluta särskriva – gjort honom till en av Oskarshamns största journalister genom tiderna.

Det är ingen slump att Totte toppar tidningen dag efter annan.

• • •

Danny är ju för övrigt, med tanke på hans remarkabelt vassa svensksatsning, en fin bokning av kärnkraftsdirektörerna.

Gissar på success.

• • •

Craftstaden torskade mot Kalmarsund i går, 5-6. Roligast var kommentarerna efteråt. FBC:s Simon Nilsson tyckte att de spelade ut Craftstaden, medan Craftstadens Henrik Jonsson tyckte att det var en jämn match.

Jag såg inte matchen, men intressant med divergerande åsikter.

I kväll lirade Craftis 4–4 mot hårdsatsande Visby. Vet inte vad gotlänningarna hade för lag, men ändå starkt av Royne Tvingans gäng. Faktum är att Craftstaden vilade flera mer eller mindre givna spelare (Dolk, Zetterling, Sundqvist).

Vad de här två resultaten säger?

Exakt ingenting.

Det som möjligen kan föras till protokollet är att Christian Klintorph – bohemen, råtalangen – verkar ha tagit flytten på rätt sätt och levererar redan från start.

Spännande.

• • •

OAIK–Qviding söndag eftermiddag.

Jag ser mycket fram emot en fin stund i presshytten. De där stunderna är guldkant på journalisttillvaron. En kaffe, en kaka, 90 minuters (plus paus och tillägg) skitsnack, en hygglig fotbollsmatch. Det är allt man behöver i bland.

Lasse Blomberg vid micken brukar vara en garant för att det blir trevligt. Lika strikt formell som han är i det han säger i micken, lika oborstat svinrolig är han när han stängt av densamma.

När han var regionförbundets ordförande sa jag till honom: ”Den dagen du glömmer att stänga av micken så är du inte regionförbundets ordförande längre…”.

• • •

På tal om OAIK-hytten så vill jag rikta mig till musikansvarige – järnmannen Mattias König – och önska en låt: Pretty Pimpin med Kurt Vile skulle sitta som en smäck.

I pausen, tack.

• • •

Vad det gäller OAIK på planen så vill jag se rakare ryggar och gladare miner mot Qviding än mot J-Södra. Det var ett håglöst gäng som varken orkade eller trodde.

Att sedan domaren rånade OAIK på en förlängning och kanske straffar är en annan sak. J-Södras mål var mer offside än Bentekes mot Bournemouth.

Men det lär inte bli lätt mot Bosco Orovics tikitaka-gäng från väst. Samtidigt lär Birgersson, Lengyel, Östlind, Christensson och allt vad de heter få många tillfällen att kontraslå.

Har Jägerbrink bara putsat dojjan och kalibrerat passningssiktet så tror jag ändå att Henrik Larsson får sina tre poäng till slut.

• • •

Högsby torskade i dag. Ändå: Eloge!

Kent Niklassons och hans OAIK-influerade Frövigäng gör en alldeles charmant nykomlingssäsong.

Bara att bygga vidare så har vi nog ett topplag i trean nästa år.

• • •

Hade ju gärna varit på Ullevi i kväll. Metallica i Hultsfred typ 2009 är fortfarande topp tre i konsertväg för yours truley.

• • •

Cameron Burt, IKO-backen verkar ju, sett till visserligen bara en klubbvideointervju, men ändå, vara en oändligt glad rackare. Allt är kul, allt är fantastiskt. Tar det som ett tecken. Staffan Lundh sa när han blev IKO-tränare: ”Glada grisar har roligare” och även om det gick åt skogen för Lundh så är det fint sagt.

Jag tror att ett lag som IKO blir fasen så mycket bättre om de har lite skoj längs vägen. Förra sässen kändes det allmänt gravallvarligt. Ständiga ok på axelskydden.

Nu har gamänger som Burt och Hagelin äntrat laget. Det putslustiga småpratets okrönta mästare, Acke Johansson, har trätt på sig tränartrikån. Oscar Engsund – Smålands allmänt största leende – är ett år äldre och förmodligen en betydligt starkare röst i omklädningsrummet.

Sånt där är viktigare än man tror. Tror att IKO tar en del extrapoäng bara för att de har roligt i stället för tråkigt.

• • •

Det går inget vidare för våra fotbollslag i de lägre serierna.

Fliseryd har lämnat två raka wo. IFKO har så smått skämt ut föreningen genom att inte få ihop lag och i stället få kalla in lojala stötar i 40-taggarklassen.

Nu senast var det Lojal som strulade. Tre röda kort på en minut och därmed fick de inte ihop lag till fredagens match mot Storebro.

Det här är förmodligen bara ett axplock av problemen.

Fotbollsdöden är en allt annat än kär gammal vän. Men oundvikligen verkar hen vara här igen.

• • •

Träffade Skeeter Moore i går. På Stora torget. Gjorde den här intervjun (klicka på ordet intervjun).

Det är lite med honom som det är med Yesterday. Det sägs ju att alla homo sapiens föds med texten till Beatlesklassikern ingraverad i hjärnan.

Samma med Skeeter. Alla – ung som gammal – vet vem Skeeter Moore är, vad han gjort för staden och hockeyn.

Gillar att han också tar det lite på allvar. Han kommer tillbaka till Oskarshamn med jämna mellanrum och är verkligen stolt över att ha den där tröjan i det där  taket.

Sedan var det ju synd att OKG dagen till ära hade hissat ner alla IKO-tröjorna från taket, just den dagen en tuppstolt Moore skulle ta med sina tre vänner från USA och visa number four i BGHC-taket.

• • •

Vi – jag och Skeeter – kom också in på den låt jag spelade in förra hösten. Den handlar om gamla IKO-figurer och att det var bättre förr. Det visade sig att Skeeter – som är med på många bilder i videon, men inte nämns vid namn – hade klickat på de där Youtube många gånger.

Däremot nämns hans bror Richie, som också spelade i IKO en säsong, i en textrad.

– Jag och brorsan har faktiskt lyssnat på den låten många gånger. Vi såg den på Facebook. Jag tycker om den, men är förbannad för att jag inte fått ens en line. Men brorsan är med – och han skryter om det, sa Skeeter och garvade.

Här är låten, om någon orkar lyssna. Rackarns lång.

Kl 06.41.

Då trillade första sms:et från Mats Söder in i sms-inkorgen i morse.

IKO-ordföranden var inte glad. Milt uttryckt.

Han var snarare fly förbannad. Säkert tio sms senare ringde jag upp honom. Ytterligare en timme senare hade jag hört all världens invektiv. Det var barnförbjudet gånger 10 000. Om samtalet varit en biofilm hade det haft en åldersgräns som legat någonstans vid 65-årsåldern.

Han var kort sagt – ”Jag satte mig i bilen och körde hem från Göteborg i ren ilska i morse när telefonen började ringa” – förbannad. På en rubrik i tidningen.

Jag gillar Mats Söder. Utan honom vetifan om IKO funnits i dag. Rakare, ärligare och mer hudlös människa får man leta efter. Vi har olika åsikter i bland. I synnerhet när jag skriver negativa saker om IK Oskarshamn. Gärna ett par dagar innan IKO vill att det ska skrivas. Det har blivit en del av den varan på sistone. Inte minst i våras.

Men jag kan inte minnas en enda gång han bluffat mig yrkesmässigt.

Han blottar alltid hjärtat, på gott och ont, och i just det här fallet kan jag förstå att han reagerade – även om jag tycker att han sysslar med hårklyverier.

Dagens avslöjande om att IKO vill att hyran i Be-Ge Hockey Center sänks till hälften, 500 000 kronor, och att bidraget till hockeygym dubblas, till 300 000, fick som väntat stort genomslag.

Som alla IKO-nyheter, i synnerhet när det handlar om deras ekonomi och alldeles extra i synnerhet när kommunen är inblandad på ett hörn.

Det var inte mer än rätt, det var ett bra avslöjande.

Relevansen var 100 procent. Summorna var tidigare okända. Det är relevant information för skattebetalare och läsare att få reda på. Inte tu tal om annat.

Det hade Mats Söder heller inte något att invända mot. ”Artikeln är till 100 procent korrekt”. Det var som sagt rubriksättningen han reagerade på.

Jag kan väl, även om jag som sagt tycker att det gränsar till hårklyveriets sälla marker, ge honom lite rätt.

I rubriken och nedryckaren stod ”IKO:s vädjan till kommunen” och på ett annat stället ”Nu vädjar…”.

Söder tycker inte att det handlar om någon vädjan, utan om ett pågående ärende sedan åratal tillbaka. Enligt honom drog han i gång processen om sänkt hyra redan när han tillträdde för fem år sedan. Enligt samma tes diskvalificeras även ordet ”nu”.

Jag kan köpa det, även om jag inte tror att det var just det som retade upp människor i sociala medier, sponsorer och folk på stan.

Det är själva faktumet – att kommunen ska ge pengar till IKO – som retar.

Men skit samma. Faktum är att de här IKO-ärendena hängt med sedan vårens miljon- och namnrättighets-beslut.

Jag saxar ur protokollet:

1. IKO får rätt att under 5 år sälja namnet på Arena Oskarshamns ishallsdel till en extern företagspart.
2. KS AU får i uppdrag att teckna avtal med IKO där företagsparten, namnet och eventuella merkostnader anges.
3. Kommundirektören får i uppdrag att se till att en dialog startar med IKO om framtida ekonomiska åtaganden som hyresnivåer, bidrag med anledning av hockeygymnasiet samt marknadsstöd.
4. Kommundirektören får i uppdrag att se till att en dialog startar med IKO om framtida investeringar i ishallen. 

Det är alltså inget nytt ärende, det finns på kommundirektör Vösus bord sedan i mars och det framgår tydligt i artikeln. Tyvärr kanske inte alla pallar läsa mer än rubrik.

För mig är det lite tudelat.

Å ena sidan handlar det om att IKO vill ha ytterligare kommunal hjälp. Det tål alltid att diskuteras. 500 000 kronor är mycket pengar och IKO kan inte naivt föregå kommunala processer och tro att ingen ska bli upprörd när de vill ha ekonomisk hjälp från skattebetalarna.

Å andra sidan är det här frågor som tjänstemän och politiker är väl insatta i och som med stor sannolikhet (en källa i kommunhuset som jag varit i kontakt med vittnar om ”halva löften”) kommer att mynna ut i – just det – sänkt hyra och höjd bidrag till hockeygym när budgeten tas i november. Även om det står ”Kommundirektören får i uppdrag” så är det frågor som diskuterats på detaljnivå – summor etc – sedan länge. Det har jag bra källor på.

Det är väl där jag kan tycka lite synd om IKO. De får på käften för något de gjorde i våras när de blottade sig för hela hockey-Sverige. De fick nog med stryk i gatloppet som omgärdade hela miljon- och namnprocessen, utan att även retroaktivt behöva stenas på torget ett halvår senare för samma sak.

För varje gång en sådan här artikel skrivs tröttnar ytterligare ett antal personer.

I klartext: Som budbärare ber jag om ursäkt om rubriken, som jag var delaktig i och som i sak inte var felaktig, kunde uppfattas som tveksam i vissas ögon – den kunde kanske ha satts på annat sätt – men jag står för varje ord i artikeln.

I november, när budgeten dimper ner, får vi som sagt se var pusselbitarna landar.

• • •

På tal om Mats Söder så har jag bjudit in honom att komma till vår studio i ishallen på fredagskvällen och prata om just det här under direktsändningen mellan IKO och Nybro.

IKO-ordföranden dyker upp i första periodpausen och ska ge sin syn på saken. Det blir väl kring 19.30. Spännande, va?

Sändningen drar i gång 18.50 på Barometern.se, OT.se, Ostran.se och Nyheterna.se och är gratis för alla prenumeranter. Övriga kan se matchen för 59 spänn.

Jag och IKO-sportchefen Roger Jönsson kommenterar.

Ska bli förbaskat skoj!

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva något om Filip Jägerbrink, Peiman Eliassi och Kalmar FF.

Nu hann Rasim Reiz – längdhopparen från Stureplan, ni vet – förvisso före med Facebookgruppen ”Peiman Eliassi til Kalmar FF 2016”, som i skrivande stund har 589 gillningar.

En populistisk FB-grupp för en polare, säger ni.

Ja, kanske, men faktum är att den gode Reiz har en poäng här.

Det är ju inte min sak att tycka och tänka om Kalmar FF egentligen, men när jag sett dem spela på sistone, eller, ja, hela säsongen egentligen, så har det slagit mig: Varför använder ni inte de lokala killar som finns?

Det är ju inte så att det är Philippe Coutinho som rantat runt på GFA-gräset direkt. Snarare känns Kalmar FF – trots tre Elmbröder i truppen – förödande profillöst.

• • •

Peiman Eliassi skadade korsbandet allvarligt för nästan exakt ett år sedan och gjorde nyligen superettancomeback i Ljungskile.

Jag har följt han karriär på ganska nära håll är övertygad att han och hans spetsegenskaper åtminstone inte skulle göra bort sig i Kalmar FF. Nöjer mig med den modesta hållningen, eftersom han inte huserat på den nivån tidigare och dessutom missat ett helt år av fotboll nu.

• • •

En som jag är mer säker på skulle göra avtryck i allsvenskan är en nuvarande Oskarshamns AIK-spelare. Jag vet att steget från plats sex i division 1 till botten av allsvenskan kan vara stort och att det är lätt att tro för gott om spelare i lägre divisioner.

Men så förbenat långt är inte steget.

Och i ”Jägarns” fall är jag ganska säker. Jag ser honom vecka ut och vecka in mot lag som Öster, Örgryte, Trelleborg och – nu senast – Landskrona. Det vimlar av spelare med allsvenska meriter i söderettan. Han stöter ständigt ihop spelare som Björn Anklev, Denis Velic, Fredrik Björck, Mario Vasilj, Kristian Haynes, George Mourad och så vidare i söderettan. Visst, de här spelarna spelar i ettan av en anledning, men de har också varit på en hög nivå ganska nyligen.

Bortamatchen mot Bois i söndags såg jag på tv i en sändning som producerades av klubben själv. Det gör så klart att kommentatorerna är en smula partiska och i det här fallet höll en tumme för Landskrona.

Inför matchen sa de att OAIK-tränaren Henrik Larsson meddelat (läs: lovat) att Jägerbrink, som legat sjuk i veckan, skulle bytas ut efter en timmes spel. Det var förutbestämt.

När klockan tickat upp på 60 minuter började de lokalpatriotiska Bois-kommentatorerna smått desperat luftkommunicera med OAIK-bänken: ”Jaha, är det inte dags att byta ut Jägerbrink nu?”.

Då hade Filip Jägerbrink fullständigt dominerat mittfältet på Landskrona IP i en timme. Henrik Larsson frågade om han ville byta, det ville han inte.

Så där har det sett ut hela säsongen. Förra säsongen också, för den delen. Jag kanske tar i så att jag spricker och har så klart inte sett de andra lagen tillnärmelsevis så mycket som jag ser OAIK, men jag tror inte att jag är särskilt långt från sanningen om jag säger att Filip Jägerbrink är division 1 södras bästa spelare.

Det är inte så att han dribblar sig i genom motståndarförsvar på löpande Messiband eller dunkar upp 30-meterskanoner var och varannan halvlek.

Men studerar vi honom så ser vi en spelare som snudd på aldrig gör några misstag, som springer mest av alla, som har det fysiska spelet efter pappa, som har en passningsfot som kan träffa en lilltå på 40 yards (Steven Gerrard-referenser kan man inte få för många av) och ständigt och jämt har några sekunder mer på sig med bollen än alla andra spelare på planen.

Det burkar känneteckna duktiga fotbollsspelare.

Jägerbrinks stora problem som jag ser det är snarare att han tar FÖR stort ansvar och försöker leda laget både offensivt och defensivt. Det hämmar honom en smula.

Ni kanske tycker att jag är helt ute och cyklar, men jag är helt trygg i åsikten att han åtminstone skulle vara med och slåss om en allsvensk startplats i det lag som vågar satsa (alternativt har koll) på honom.

I Kalmar FF:s fall kan jag bara inte begripa att de inte ger Eliassi och Jägerbrink chansen. Båda kommer från stan. Båda är stora Kalmarprofiler.

Sedan är det ju inte direkt så att de som i skrivande stund har Guldfågeln som hemmaarena rosat 0480-marknaden. Milt uttryckt.

Både Eliassi och Jägerbrink skulle dessutom höja fotbollstempen i Kalmar, om de så bara satt på bänken en hel säsong.

Jag vet att jag binder ris åt Daniel Thelaus sportchefsrygg i Oskarshamns AIK när jag skriver så här, men jag hoppas verkligen att Thomas Andersson Borstam & Co vågar ge Eliassi och Jägerbrink chansen till nästa säsong.

Tror inte, men hoppas. De skulle vara värda det. Och Kalmar FF skulle nog må bra av det. Av att släppa garden lite och satsa på killar som de en gång nobbat.

Annars skulle det vara kul att höra en förklaring till varför inte.

Det är dags att börja kika på hur Dackarna ska se ut 2016. Det här laget plockar jag helt ur luften, det kanske inte alls är rimligt. Men med fria händer och Joakim von Anka-plånka skulle jag bygga ihop något i den här stilen:

Dackarna 2016

1. Patryk Dudek 1.465
2016 års fynd i elitserien. Med facit i hand ett genidrag av Dackarna att signa honom under dopningsavstängningen. Lår vara extremt billig i förhållande till kapacitet. En av världens bästa efter återkomsten.
2. Maxim Drabik 1,250/1,610
En populistisk värvning, det erkännes. Jag har bara sett 17-åringen en gång, men jävlar i havet. Han åkte skjortan av stora delar av världseliten i den polska semin på torsdagskvällen. Chansning så klart, men en extrem talang som redan nu skulle kunna bli en sensation i elitserien. Tuff, teknisk, vindsnabb och – framför allt – en kobra från tejpen. Son till förre GP-föraren Slawonir Drabik. Sannolikt bra team och uppbackning. (Slänger också in en brasklapp för snittet, kan bli hans polska snitt, dvs 1,610)
3. Michael Jepsen Jensen 1.560
Det vill aldrig lossna och mer ojämn än en Balderåktur. Men han gillar Målilla och har det trots allt i sig. Nån gång lossnar det nog fullt ut.
4. Peter Ljung 1.673
Det är dags för en Ljungcomeback i Målilla nu. Älskad senast han var i Dackarna. Precis den hemvävda reklampelare och lagkapten som Dackarna behöver. En förare att använda sig av även utanför speedwaybanan.
5. Tai Woffinden 1.948
Varje lag behöver en stjärna. Här kan man egentligen välja och vraka lite. Att behålla Nicki är ett alternativ, Peter Kildemand (1.860) ett annat. Men jag tycker man ska gå för den blivande världsmästaren. Visst, det kommer att kosta, men laget i övrigt är billigt och Dackarna har en ekonomiskt bra säsong i ryggen. Dessutom två dessutom: 1) Tai har varit i Målilla förut och känner klubben, 2) Vetlanda måste göra sig av med en av sina tre storstjärnor. Hampel lär bli kvar. Vad som händer med Sajfutdinov vet jag inte. Men det är väl inte omöjligt att Tai söker en ny utmaning i Sverige efter att ha joggat hem ett par guld med Vetlanda.
6. Jacob Thorsell 1,125
Kommer lämna Vetlanda. Dackarna är garanterat en av klubbarna som hugger. Hoppas verkligen det går i lås. En av de första förarna jag skulle ringa som värvare i Dackarna.
7. Oliver Berntzon 0,864
Upp som en sol ner som en vispad (sorry…) pannkaka. Vispen var grym i fjol men har haft ett miserabelt 2015. Potential till precis vad som helst.

På bänken: Krzysztof Buczkowski, Mikael Max.

Lagledare: Mikael Karlsson. Trots att jag varit lite småkritisk till vissa drag han gjort eller inte gjort så tycker jag att det är helt självklart att han ska fortsätta. Driven, kunnig, hängiven och går lite sin egen väg i lagledar-Sverige med en icke-auktoritär ledarstil. Jag tror och hoppas att det kommer att betala sig. Snälla människor brukar vinna i slutändan.
Assisterande lagledare: Magnus Sandberg. Här vill jag ha in en stark kraft med stenkoll på regler, detaljer, förutsättningar och som kan se runt hörn (eller några heat framåt). En speedwayhjärna. Kanske är jag lite jävig här eftersom Sandberg är krönikör på OT, men jag är ändå fullt och fast övertygad om att han skulle vara ett helt perfekt komplement till Karlsson. Det trots att han helt saknar lagledarerfarenhet. Men helt ärligt – jag har aldrig träffat någon som kan lika mycket speedway som Magnus Sandberg. De flesta lagledare inräknade. Ser mer speedway är de flesta i världen (ca 2 700 heat/år). Därtill har han Dackarna i blodet tack vare pappa Harald som körde i Målilla förr i tiden. Jag tror Sandberg skulle vara en enorm tillgång i en elitseriedepå för vilket lag som helst.

Lär gå under snittaket även om det blir snittsänkning. Jag har struntat i snittrabatter eftersom jag helt enkelt inte vet om det existerar nästa år. Fast troligen blir väl rabatten kvar.

Där har ni mitt Dackarna för 2016. Det lär förmodligen sluta med att sju helt andra förare kör i Dackarnavästen, men det spelar ingen roll. Det är spekulerande och pusslandet som är kul.

• • •

Till sist: Jag byter alltså ut rätt många ur årets lag. Micke Max (som jag egentligen vill ha kvar och gärna ser i truppen) och Kylmäkorpi (som jag också skulle kunna tänka mig att ha kvar) har dragit på sig lite väl höga snitt, Nicki ryktas till Lejonen och känslan är att parterna går skilda vägar nu, Jason Doyle bör ha gjort sitt i klubben efter genomklappningen och armbågssimulerandet i semifinalen och Rasmus Jensen och Hans Andersen tror jag vi kan räkna bort.

”Han sa: Det gäller att svänga – swing som Louis sa”.

Gessle skaldade så för typ 35 år sen. Gäller fortfarande. Det svänger om IK Oskarshamn. I torsdags en 1–7-käftsmäll som om den inte varit bildlig hade spräckt käken på Millennium-Niederman.
IKO har efter de fem drömminuterna på Hovet spelat totalt utan självförtroende i en massa minuter.

Och. Så. Plötsligt.

Efter lite bowling, ett möte ”med gruppen” och ett nattsnack på hotellet i Mora så fick plötsligt IK Oskarshamn Cassius Clay anno random invägning 1967 att framstå som försynt i Tegera.

Raka ryggar. Framtryckta bringor. Stolta sinnen.

IKO fick förvisso 1–1 blott nio sekunder efter Leksands 1–0. Det var så klart livsviktigt. Men efter det var det en helt jämn match spelmässigt. Chansmässigt var det till och med övertag för Ackes boys.

Jonas Engströms 2–1 var icke orättmätigt. I tredje trodde man ju att stora starka Leksand skulle dra upp en långspurt och knäcka den fula, småländska ankungen likt Mo Farah knäcker kenyaner sista 800 på en OS-mil.

Så blev det inte. Även om Leksand sköt lite fler skott och hade lite mer puck så skapade de – bortsett från ruschen i slutet av tredje när Robin Jacobssons höstlöv landade i Bakalas stolpe — inte mycket farligt.
I stället var det närmare 3–1 flera gånger om: Nicholas Deschamps var sopfri, men brände. Samma kanadensare kom två mot en med Victor Svensson men brände igen. Mitch Wahl blev helt fri på bortre efter en fin Joakim Hagelin-passning, men brände.

IKO spelade lite som OAIK gjort i fotbollsettan. Vaggade in i säkerhet, högg like pitbulls.

Imponerande efter det som varit.

Och nödvändigt.

• • •

Sedan funkar det kanske inte att spela så här i längden. Mot Leksand borta kan du ge bort initiativet och ägna dig åt allt annat.

Mot Asplöven hemma på tisdag förväntas något helt annat. Konstigt nog, egentligen, då Aspis ligger tvåa och Leksand sladdar i botten.

• • •

Individuellt då?

Tja, alla var mer eller mindre bra i dag.

Men näst bäst var Dan Bakala. Han visade med eftertryck att Fredrik Söderström (och Robin Danielsson) ska ge fan i att bänka honom om det inte kommer till benbrott, mässlingen eller så.

Briljant.

Allra bäst var nämnde Nicholas Deschamps. Han ligger delad tvåa i allsvenskans poängliga nu och snittar 1,5 poäng/match.

Det är inga slumppoäng heller.

Deschamps måste förvisso ha lite yta, men när han får det så undrar man om det inte är Conny Strömbergs nuna som uppenbarar sig där bakom visiret. Killen sitter på handleder känsliga som en smartphoneskärm. Ge honom en sekund eller två så har du en garanterad målchans. Klubban i isen bara. Han ger sig själv den där extra lilla tiondelen som bra spelare (jag VET – en nia på klyschskalan) alltid har. Tar emot pucken, tittar upp och lättar fram den över en klubba, bakom en rygg eller i någon ögonvrå.

Underhållande och effektiv.

Eller som Victor Svensson sa till mig efter matchen: ”Deschamps är grymt skicklig, en av de skickligaste spelarna jag spelat med”.

• • •

Nu gäller det för IKO att förvalta det här lilla läget. Förra gången de hade ett litet läge gick det inte så bra. Ni minns för några dagar sedan när de lirade brallorna av Sundsvall i andra perioden, ledde med 3–1 och trodde att de var Sergej Makarov våren 1986 allihop: ”Äh, vilka sopor Sundsvall är, vi ställer ut grillorna och tänker på nåt annat”.

Gick inte direkt svinbra. Sundsvall gjorde fem raka och av bara farten gjorde Mora sju till.

Nu är IKO tillbaka ungefär där de var i slutet av andra mot Sundsvall.

Bara att hoppas att de för sin egen, och föreningens, skull tar bättre vara på läget den här gången.

26 september.

26 september?

Bryr mig inte om datum vanligtvis, men när jag av en slump råkade se att det var den 26 september i kväll så slog det mig.

26 september 2001. Det var dagen då jag började på Barometern/Oskarshamns-Tidningen.

14 år således. Jag var 24 då. Hade precis, bara några dagar tidigare, slutat på Aftonbladet och flyttat hem från Stockholm.

Att jobba på ”sporten på OT” hade varit min dröm sedan jag var sju eller åtta eller nåt i den stilen. Det är faktiskt ingen efterhandskonstruktion.

Nu hade jag  – efter bland annat en anställningsintervju med Jonas Kanje, numera rättmätig höjdare på Sydsvenskan, på O´Learys vid Slussen – fått just det jobbet.

• • •

Slänger ett getöga i arkivet och den första större grejen jag skrev där på hösten 2001 verkar ha varit att sju innebandydamer från Oskarshamn lämnade för Höjdarna i Högsby.

Samma dag hade jag även lite annat smått och gott i blaskan.

Bartoz Szmarzlik.

• • •

Silly season har gått trögt för Dackarna so far.

Som jag fattat det har Målillaklubben fått ”tack, men nej tack” från tunga danskarna Niels-Kristian Iversen (stannade i Indianerna) och Peter Kildemand (valde mellan Dackarna och Piraterna, men föredrog till slut Piraterna) som var klubbens förstahandsval.

Här kommer två namn som jag sent nu i kväll fick höra att Dackarna jagar:

• Bartoz Zmarzlik. Polacken, som är klar för GP-serien 2016 och har kört till sig ett monstersnitt, blir över i Vetlanda. Enorm potential och dessutom med speedwayvärldens smurfroligaste heliumröst. Snitt: 2.148.

• Grigory Laguta. Kört ihop sig i förhandlingarna med Smederna och ryssen är ett av få tunga namn som är kvar på marknaden. Snitt: 1.755.

Dackarna är på efterkälken i lagbyggandet jämfört med de flesta konkurrenterna och i skriande behöv av starka namn. Kontentan, enligt tipset, är:

Antingen Zmarzilk eller Laguta blir killer ihop med Dudek 2016.

Nicki Pedersen, då? ”Fortfarande aktuell”, sades det från Dackarnahåll nyligen, men jag tror på ett ömsesidigt break up och att han hamnar i grannen Lejonen. Kanske är det redan klart.

Oscar Engsund.

FOTO: DANIEL SVENSSON

Fredagsmatch (med allt vad det innebär), ett formstarkt hemmalag, serieledaren på besök, två egna produkter som leder (jodå) laget, tre raka IKO-segrar och så – som lök på lax och grädde på mos – Engsund vs Gråhns.
Nog finns det förutsättningar för en vass publiksiffra och en häftig fajt när IKO och Västerås drabbar samman i Be-Ge Hockey Center klockan 19.00, fredag kväll.

Nog fasen är det kittlande.

Det är lätt att dra till i överkant och 2 500 vore egentligen rimligt – ska man se en match den här hösten så är det kanske den här – men sett till publiktillströmningen det senaste året, så får publik-Viktor Ekström & Co nog vara nöjda om det kommer 2 300.

Gott så.

• • •

Naturligtvis hamnar Oscar Engsund i både skottglugg och centrum. För alla.
När IKO och Västerås möttes i Oskarshamn i typ januari förra säsongen så slogs han och Stefan Gråhns så att blodet sprutade. 0491-publiken betedde sig som blodtörstpubliken när Merle och snälla brorsan (minns inte vad han heter) brakade samman hos Guvenören i Walking Dead med walkers som ”ring”.

Vi hade jobbfest den matchen och till och med samhällsbäraren Torsten Strömberg hötte med näven och uttryckte gutturala läten.

Västeråsfansen tyckte inte jättemycket om Oscar där och då och la ut hans telefonnummer och adress och sånt på nätet.

Sen skrev Oscar Engsund på för just Västerås och supportrarna blev ambivalenta och fattade ingenting, varken IKO:s eller VIK:s.
Sen bröt han kontraktet och alla fattade ännu mindre.

– Deras fans är tokiga på mig, de vill väl nästan ha ihjäl mig och det blev ju inte direkt bättre när jag skrev på för dem och sket i det. Vore skönt att knäppa deras fans på näsan, säger Engsund inför matchen i fredagstidningen.

Men Oscar gick på magkänslan och kom fram till att han mådde bäst hemma. Nu har han förvandlats till IKO:s givna stöttepelare i försvaret. Spelar Patrik Lundbäck-mycket – över 30 minuter mot Karlskoga i lördags – och gör det förbaskat bra.

Som sagt, fokus lär ofrånkomligen hamna på just Oscar Engsund när pucken släpps.

Fattas bara annat…

• • •

På tal om IKO:s form. Roade mig med att räkna bort de tre första, för IKO miserabla, omgångarna.
Då ser tabellen (jo, jag kan sannerligen ha räknat fel, upplys mig gärna) ut så här:

1     Västerås                 17
2    AIK                          15
IK Oskarshamn            15
4    Vita Hästen            13
5    Björklöven              12
Tingsryd                        12
Almtuna                         12
8   Asplöven                   9
Pantern                           9
Timrå                              9
11  Mora                         8
12  Leksand                   6
13  Karlskoga                5
14  Sundsvall                3

Betyder ju inte någonting egentligen, men vittnar ändå om att det ordnat till sig ganska rejält för Fredde Söder, Boys-Acke, Pontaman och kompani.

Jag hade visserligen hört ryktet, men det var ändå en skräll när Högsby klockan 20.59  (de är inga pr-genier direkt) på onsdagen gick ut med att Kent Niklasson lämnar och Mikael Persson tar över som headcoach.

Micke Persson alltså. Så klart vill han bli huvudtränare igen och vill han bo kvar i stan så är Högsby en bra chans. Den stora utmaningen för honom initialt blir att stävja grupperingar och förhindra att det blir ett Oskarshamnsläger och ett Högsbyläger. Det börjar bli många staunare i laget nu.

Det tror jag han löser. Micke är en skön prick som kan ha ett lite arrogant yttre, men kommer man lite under skinnet på honom är det en härlig profil som har ett stort fotbollskunnande.

Det lär inte ha blivit mindre av två säsonger i division 1.

Jag tror och hoppas att det är ett bra tränarval av Högsby.

• • •

Vad händer då med Kent Niklasson?

Alternativen är inte supermånga. Att han slutar kan vi utesluta. Han har varit i mellanlänsfotbollens tjänst sedan mitten av 70-talet och blev tränare i höjd med att Fred Flinta jagade Barney (hette han så?) med sin klubba.

Alltså, vi kan utgå från att Kent tränar en klubb.

Det lär inte bli FCO, det har han gjort.

Det lär inte bli OAIK.

Det skulle kanske kunna bli AFC. Ariel och Fårbo heter ju så, ni vet. Omöjligt att vänja sig. De borde skaffa ett bättre namn. AFC är värdelöst. Tror inte många gemene män och kvinns vet att klubben ens existerar.

Men jag tror att det blir IFK Oskarshamn. Och det vore festligt. Det skulle vara en sjuhelsickes nytändning för Kamraterna att få in en Kent Niklasson med allt vad det innebär av seriositet, erfarenhet, krav och sånt som IFKO inte varit bortskämda med. Och det skulle vara en utmaning för den evinnerligt meriterade Niklasson att ta över en klubb som mer eller mindre varit i fritt fall sedan jag minns inte när.
IFK Oskarshamn är en lokal sleeping gigant och skulle med rätt styrning lätt kunna bli en stabil division 3-klubb inom en snar framtid. De skulle även kunna spela i division 2, det är alls ingen utopi.

Pengarna och sponsorerna finns (IFKO omsätter nästan lika mycket som Craftstaden), historiken finns (tror de fyller 111 i år), faciliteterna finns, de är en innerstadsklubb (inte minst och jag tror även att förutsättningarna att locka bra spelare också finns i förlängningen.

Jag har länge sagt att militär-Johan Woxö och slacker-IFKO vore en match made in heaven, men det kommer inte att hända. Kent Niklasson vore en nästan lika spännande lösning.

Alltså, jag hoppas (och lite tror) att Kent Niklasson blir tränare i IFK Oskarshamn 2016.

• • •

Oscar Engsund. Sex matcher. Det är vad det är. Naturligtvis är det ett vådligt hårt straff, men samtligt ganska väntat med tanke på disciplinnämndens strikta linje när det kommer till återfallsförbrytare.

• • •

Det roligaste med Engsunds avstängning är comebackdatumet.

3 november.

Västerås borta.

Må ni tro att Gråhns, Williams och kompani kommer att göra allt för att få Engsund att flippa. Där kommer han att prövas.

”Jag ska hålla mig kall”, sa han när jag pratade med honom i eftermiddags.

• • •

Jag sa inför Sundsvall att kan IKO ta 4-6 poäng mot Sundsvall och Mora så kan det bli 3 000 på lördag. Publikt är det bättre om trean kommer mot Mora. Således, slår IKO Mora så blir det ett potentiellt AIK-partaj i BGHC när Leksand kommer på lördag.

• • •

På tal om IKO så är det kul att Fredrik Söderström tidningscoachar numera. I intervjun jag gjorde med Manuel Ågren inför AIK-matchen bad han om 1) lineupen (som han och 11 och 37 förvisso haft förut), 2) att för första gången i seniorlivet få lira powerplay.

Check på båda.

Söderström hävdade så klart att han inte läst, men, men…

”Tack, det var din och intervjuns förtjänst”, sa Manne med stans största garv direkt efter matchen.

Tja, vad gör man inte.

(och nu var jag inte allvarlig om nån trodde det det, skojade lite – *smiley*, *gråtskrattsmiley*, *apa med händerna för ögonen*)

• • •

Robin Aspegren. Det var ju också en förlängning av Dackarna.

• • •

Craftstaden–Örebro, lördag eftermiddag. Dags att ta poäng i det Royne Tvingsell kallar hemmaborgen nu.

Det har inte varit riktigt nära hittills.

Jovars, läget är bra.

Tackar som frågar.

Precis tagit ett bad, läst kvällstidningarna, lyssnat på årets första skörd av jullåtar och hällt upp ett litet, litet glas rött.

Lite för att fira in fyra dagars ledighet. De där dagarna är faktiskt en dygd när selen suttit limmad mot min spänstiga lekamen tio dagar å rad.

Jobba tio, ledig fyra. Det har sina ups and downs. Dag åtta, nio och tio är man som en blöt fläck, å andra sidan är det inte så pjåkigt att håva in fyra heldagar på sofflocket efter det.

Allt här i livet har för- och nackdelar, så ock schemat på en sportredaktion.

Om jag ska fortsätta att trötta ut er med tradigt, introvert jobbsnack så har det gångna tiodagarspasset varit rätt fint.
Jag har fått ut mig en serie i tre delar om IKO-produkter på vift (här), ett mastodontdokument om det unika samarbnetet mellan IKO och Be-Ge, en livesändning från Craftstadens slutminutsseger mot Östra, ett par krönikor och lite annat smått och gott. Kollega Larsson har räknat ner inför bandysäsong (he loves it!) och avslöjat ett par fina OAIK-news.
Det har rullat på i tidningsfabriken. Som det alltid gör.

Dessutom har vi lärt oss whiteboarda. Där går dock gränsen för vilken info jag kan tråka ut er med känner jag.

• • •

Om jag oblygt får rekommendera någon läsning så ber jag er att ägna en kvart åt Be-Ge-dokumentet. Jag tycker så innerligt om den formen av journalistik, som är så fjärran från ”vi ska ta tre poäng”-föhands och tradiga matchrefererat. När man lyckas hitta en oskriven vinkel, får folk att prata och kan fläska ut materialet över några sidor.

Känslan, med tanke på många och uppskattande reaktioner (tack!), är att läsarna också gillar det.

Ni hittar dokumentet här.

• • •

Vi har förresten infört en ny regel på redaktionen. Alla idrottsmän som kommer in måste spela en match på redaktionspingisbordet mot någon av redaktörerna för att bli utsläppt i dag.

Upplysningsvis är vi 100-procentliga. Ingen idrottsman har varit riktigt nära att rubba någon korpulent sportreporter.

Bland andra har IKO-spelarna Linus Morin, Victor Svensson och Victor Öhman försökt men med resultatet att de fått smaka på torskens sälta.

I dag dök a-lagsmaterialaren Pontus Gustavsson och succétränaren från J18, Emil Ivansson, in för att hälsa på. Det slutade givetvis i två svidande förluster för dem.

I klartext: Välkomna in på redaktionen när helst ni vill om ni vill få stryk i pingis.

• • •

Annars då?

Jodå, i hockeyväg ångar IKO på i den där halta Lotta-tabellen. Fredde Söder & Co ligger trea och med lite god min kan man säga att fem lag gjort ett miniryck. Fast mesta kanske det är Tingsryd och AIK som ryckt. Vi får se. Den här förbenade tabellen verkar ju aldrig sätta sig.

• • •

Oscar Engsund mot Karlskoga – dynamit!

• • •

IKO är inte så bra på att städa av, men Pantern kan de sannerligen borsta av sig. 4–1 hemma blev 4–1 borta.

Victor Öhman gjorde två mål, båda gångerna med Stefan Steen som framspelare. Sedan var det assistkung till målkung två gånger om.

Först Piispanen till Hagelin, sedan Deschamps till Wahl.

Stängt.

• • •

Martin Willsund till Craftstaden. Snyggt jobbat, sportchef Nilsson.

Robert ”Röding” Nilsson har haft ett tufft sista sportchefshalvår med barnafödande och husköp på det privata planet och så ett allmänt kaos i Crafstaden. Det sistnämnda sinkade givetvis hans arbete.

Att det sedan blev en minst sagt svag start på det allsvenska äventyret gjorde ju inte saken bättre.

Men nu verkar både Nilsson och Craftstaden vara inne i ett flow. Två raka segrar (varav den i lördags med en minut kvar) och så sajningen av Martin Willsund på det.

Den juniorlandslagsmeriterade 22-åringen är ingen Niklas Jihde, men han är en spelare som har mer meriter än nästan alla i Craftstaden. Han har spelat och gjort det bra på nivån, han har mer i sig.

I det här läget, där det redan börjat semivända så smått, är det en perfekt signal från sportchefen till spelartruppen.

Det som för bara ett par veckor såg smått hopplöst ut ser nu ganska hoppfullt.

• • •

Christopher Christensson klar för två nya år i OAIK. Östlind på rull till Öster och Lengyel sidsteppas/kliver av.

Mest intressant där blir väl att se var Lengyel hamnar.

Känslan är väl att det står mellan polarna i AFC och en semisatsning hos alla gamla OAIK-kompisar i Högsby.

För inte blir det väl IFKO och inte sätter han sig väl och pendlar neråt Kalmar?

• • •

Fick häromdagen en inbjudan till Elin Namnieks releaseparty på tisdag. Tyvärr krockar det med en viss seriefinal (nåja) i BGHC. Det blir alltså probs, men hade det varit trevligt annars. Jag gillar Chaos.

Annars är det snudd på erbarmligt utbud när det kommer till musik- och nöjesbokningar för tillfället.

Med risk för att glömma en massa så känns det som att stora stygga white trash-vargen intagit Oskarshamn.

Nyligen spelade Nordman och Brinkenstierna (!) tillsammans på La Scala. Har svårt att tänka mig en mer motbjudande duo.

Och just La Scala verkar ha fått fnatt på knasiga bokningar. I helgen spelade Du swipa höger-killen och tidigare i höst underhöll Drömhus-Therese.

Som lök på laxen kommer överstekuckun i konsten att inte vara ett med sin samtid till samma scen. Då ska Björn Rosenström framföra sina alster inför en massa folk.

Och vem är jag att klandra. Det verkar ju – tyvärr – funka.

Har kidsen tappat omdömet fullständigt?

Åströms vill förresten inte vara sämre. Den 4 december kommer en hunk och en hunkinna från Paradise Hotel till gamla fina Fisken/Soda för att…ja, vad gör det egentligen?

Häller upp öl? Putar med läppar? Spänner en bröstmuskel i taget (önskar att jag kunde, det ser så festligt ut)?

Som tur är har i alla fall Harrys haft vett nog att sluta boka Jay Smith-typer under nya ledningen, men det är väl bara en tidsfråga innan skiten når dit också.

Det är ju inte utan att man undrar vad som hände med ambitionen. Ambitionen som faktiskt fanns här alldeles nyss.

Det är bara ett eller ett par år sedan det – ofta med Latitud 57-general Åberg och Big Bang-ledningen som avsändare – rullade in kvalitetsakter på löpande band i vår vackra lilla hamnstad även höst och vinter:

Eldkvarn x 2, Kartellen, Maskinen, E-Type x 2, Staffan Hellstrand, Mustasch, Di Leva, Uno Svenningsson, Sandi Thom, Linda Pira, Dan Hylander, David Urwitz, Linda Bengtzing, Markoolio och säkert en massa jag glömt spelade i Oskarshamn vecka ut och vecka in.

På bara något år eller två dog allt och nu står vi här med en stor stark i handen och skrålar med i texter om Gunilla som luktar illa och Ragnar som tillverkar vagnar.

Vad fan hände?

IK Oskarshamn och lördagsmatcher. Det är nåt speciellt med det, åtminstone i BGHC.

AIK är en klassiker, Leksand likaså. Karlskoga var en sjuhelvetes hockeymatch. Och så det här. En ny partyfajt.

Fyra matcher på lördagskvällar. Tio av tolv poäng. Vore jag Martin Åkerberg skulle jag boka upp varenda lördagskväll nåt decennium framöver.

Björklöven kom till Oskarshamn med en naiv taktik. De kan inte ha sett en enda IKO-match förutom när lagen mötts. Att börja tokanfalla och lite sådär lagom ge fanken i försvarsspelet är typ det sämsta du kan göra mot IKO. Fredrik Söderströms manskap fullkomligt älskar när de får ligga och mysförsvara och så – blixtsnabbt – ställa om och kontraslå.

Hela laget älskar det. Det gav 2-0, det avgjorde matchen. Redan i första perren.

Dumstrut på Alexander Johansson-kopian Tommy Jonsson, huvudtränare i Löven.

• • •

Det finns massor av bra saker att plocka fram i IKO i kväll. Jag väljer följande:

• Manuel Ågren. Han bara fortsätter göra sånt som var otänkbart för ett år sen. Ett osannolikt genombrott. Tio mål nu. En av seriens bästa spelare.

• Mitch Wahl. Medioker i spelet, ett dödligt vapen när han skjuter. Först ett våldsamt skott som Ågren returade in till 3–1, sedan ett klassmål när han snodde pucken i BP och kontrade in 4–1 med ett snajperavslut mellan benen. Tvåa i skytteligan. Snacka om spetsegenskaper.

• Nicholas Deschamps. Fortfarande ojämn, men har högre högstanivå än nästan alla. Omöjlig att ta pucken av i första perioden.

• Daniel Ljungkvist. Lika snäll som han är utanför isen, lika taskig var han på i kväll. Så fruktansvärt elak och hänsynslös framför mål. Ovärderlig för IKO.

• Dan Bakala. Förmodligen allsvenskans bästa målvakt över tid. Aldrig dålig. Timo Leinonen-bra.

• Simon Mattsson. Har gjort två mål. Båda mot Björklöven.

• Emil Kristensen. Har verkligen tillfört en dimension i IKO. Hänger med i alla anfall, ofta först hem också.

• Pierre Gustavsson. Så klok. Så smart. Så oglamorös. Så bra. Så givet att han ska spela i IK Oskarshamn nästa säsong.

• • •

OAIK värvade i dag.

Dominic Adams från Trinidad och Tobago. Omöjligt att sia om klassen på värvningen, men spännande är det onekligen.

Dessutom är Jochen Graf i princip klar. Han är lika omöjlig att bedöma i det här läget.

Hur som helst. För bara ett par år sedan värvade OAIK från Högsby och kanske Kalmar om det ville sig riktigt väl. Nu är de med och plockar proffsspelare från halva världen. Det är en häftig resa det också.

Och hör här när det kommer till ”släktträden”:

Adams är en USA-baserad kille från Trinidad och Tobago som närmast kommer från Island. Graf är en Taxasfödd amerikan med tyskt pass som spelade i Carlstad United förra säsongen.

Det är allt lite coolt. Kredd till klubb- och sportchef Daniel Thelaus för utvecklingen.

• • •

Cameron Burt vs Lucas Sandström. Vem lämnar isen sist? Så jävla roligt.
Daniel Svensson – aka Snygg-Danne – filmar och fångar och klipper fantastiskt bra:

• • •

Kvällens häftigaste annars:
Mathias Nielsen hade spelat 100 kronor på 5-2 och Manuel Ågren som sista målskytt.
Manne satte 5-2 i öppen kasse 19.44.
Efter matchen var Nielsen nere i omklädningsrummet och tackade Ågren för de 52 000 kronorna.

”Jag lägger 2 000 i lagkassan direkt, det kan du hälsa grabbarna. Och du ska få något riktigt fint”, sa Nisse till Ågren i BGHC-katakomberna.

Manne och Nisse.

Foto: Östermalms-Danne.

Lovade i ett svagt ögonblick att blogga 10 000 tecken om Liverpool slog Arsenal i kväll. Eller svagt och svagt. Det var ju ett rätt ofarligt löfte. Nu blev det 3-3. Men jag kan väl för all del blogga lite ändå.

The Welsh Xavi/Jesus/Pirlo kvitterade precis i slutet och det var ju fint. Rättvist, till och med.

Verkar att ha varit bra stämning på Anfield också. Kul för basket-Håkan Nilsson (2000-talets elegantaste trepoängsskytt – all included) och Byggebo-Mats Lundh som var på plats.

• • •

Var ute på OAIK:s första träning på Ernemar (som har värme i konstgräset numera) i tisdags. Kallt som fan. Men junisarna ångade på i kortbyxor i minus två. Imponerande. John Barnes körde med långbrallor året runt på sin tid.

Thelaus bygge ser rätt spännande ut. Givetvis är Dominic Adams, Jochen Graf och Housnein Agodomou chansningar, men vilka nyförvärv är inte det, så säg?

Stommen finns kvar, tränaren finns kvar och kontinuitet kommer man långt med. På division 1-nivå är Jägerbrink, Niklasson, Birgersson, Olström och Agebjörn rätt tunga namn. Alla har, eller borde ha, sniffat på allsvenskan. Speciellt den sistnämnde tror jag kommer göra en fin säsong.

Agebjörn har varit upp och ner hittills i OAIK, men har skyhög högstanivå (som han bland annat visade borta mot Landskrona) och nu tror jag att han efter två lite sökande säsonger landar på alla fyra, kommer till ro och blir den toppspelare i division 1 han har potential att bli.

• • •

Gjorde förresten comeback på gymmet i dag. Satsade på Actic den här gången efter utflykter på Din Energi (CC) och Big Bang (C). Actic har ju fördelen att det ligger bra till, har gott om parkeringsplatser, känns lite sådär allmänt proffsigt och att simhallen finns på armlängds avstånd, men det är samtidigt trångt och slitet, alldeles för nära till hamburgarna i IK70-grillen och – tyvärr – himla poppis.

Jag menar, hur fasen kan det vara nästan fullt (det var det inte, men det var mycket folk) på ett gym i gymtäta Oskarshamn en freakin´ onsdagsförmiddag?!?

Har folk inga jobb?

Hur som helst gick det jäkligt tungt. Jag sprang två kilometer på löpbandet (inte ens fort) och fick stanna innan Hem till gården ens kommit till andra reklamavbrottet på tv:n på väggen.

Sen körde jag tre repetitioner på nån armstyrkemaskin, men det var också för jobbigt.

Avslutade med två roddsessioner. En ynka kilometer åt gången. Höll på riktigt på att kräkas. Trodde jag skulle trilla när jag reste mig.

Jag är tamejtusan ynklig.

• • •

Att jag sedan, oavsett vad jag gjorde, hamnade på maskinen bredvid Oscar Engsund (varför tränade inte han med sina stora, starka kompisar ute på isen?) gjorde ju inte saken bättre.

Jag hade gott om komplex (se bilden ovan) som det var.

• • •

Ska förresten verkligen försöka hålla nyårslöftet att inte delta på ett enda sånt där gemensamhetspass, där nån hurtig rackare (i värsta fall utrustad med mikrofon) står och skriker att man ska göra plankor och upphopp och påhitt.

• • •

Hur som helst återstår målen för 2016: 1) Går ner under 250 kilo, 2) Springa milen under 50 minuter.

• • •

Det ska fan vara musikikon i 70-årsåldern.

• • •

Såg att Grabbkvällen (IKO–Mora, tror jag) med Ronny Larsen & Co om ett par veckor är i princip slutsåld. Kul. Kan hinta så smått om att jag och min tvivelaktiga hållning troligen kommer att medverka på ett mycket litet hörn. Ska det vara nostalgi så ska det och alla vet ju att allt var bättre förr.

Martin Persson, du som ändå kan ackorden, vill du kompa mig och Herr Prinsbröllop?

• • •

IKO står för övrigt inför några rätt spännande dagar.

Vad säger ni om det här scenariot?

Tingsryd–IKO 2

AIK–Bik Karlskoga 2

Då står vi inför en jäklarns häftig fajt på tisdag.

IKO–AIK i BGHC. Sju pinnar mellan tvåan AIK och trean IKO.

En match som skulle kunna ta Söderströms manskap in i topp två-striden på allvar. Seger och det är fyra pinnar.

Jag vet, det är många om och men dit, men kittlande är det. Å andra sidan kan IKO mycket väl torska både Tinkan och AIK, det kanske till och med är troligt, och då är det topp åtta-strid om en vecka.

Då skulle man förresten vilja ha en Söderström-Cam i coachvåningen i Jungnerhuset, när han straffar sig själv genom att stänga kylskåpet hårt, kasta bananer i väggen (”De spricker och det säger splash”) och inte dra ner persiennerna när han ska sova.

IK Oskarshamn har tio poäng ner till närmaste lag under strecket som delar de lag som spelat färdigt för säsongen och de som får kvala vidare mot SHL. Kvalet är sedan fyllt av nålsögon och det troligaste scenariot är att IKO tar sig till första kvalet – slutspelsserien – och sedan får plocka fram golfbagarna klicka sig in på Fritidsresors sajt för restresor.
Men nålsögon är nålsögon och någon ska i genom dem. Som Olle Ljungström sjöng: ”När man älskat med en nål, är man knappast rädd för hål”. Man ska aldrig säga aldrig och så infernaliskt omöjligt är det inte att avancera från vare sig slutspelsserien (mot lag från egna serien) eller playoffet (mot AIK eller Tingsryd). Då står vi plötsligt där med maxscenariot.
Worst/best case scenario.
22 matcher på 47 dagar.
Speldatum, tider, motståndare (efter placering) och allt är redan spikat. Om vi säger att IKO kommer på den plats de ligger i dag, dvs fyra, och hamnar i ett jäkla stim så skulle (vi placerar lagen efter hur de ligger i dag, torsdagen den 29 januari) våren kunna se ut så här fram till första april.
Hujedamej…

Måndag 160215 19:00             IK Oskarshamn–Timrå IK
Onsdag 160217 19:00              Almtuna–IK Oskarshamn
Lördag 160220 18:40              IK Oskarshamn–BIK Karlskoga
Måndag 160222 19:00            IK Pantern–IK Oskarshamn
Onsdag 160224 19:00             VIK Västerås–IK Oskarshamn
Fredag 160226 19:00              IK Oskarshamn–Tingsryds AIF
Söndag 160228 16:00             Vita Hästen–IK Oskarshamn
Slutspelsserien börjar
Onsdag 160302 19.00             BIK Karlskoga–IK Oskarshamn
Fredag 160304 19.00              IK Oskarshamn–Vita Hästen
Söndag 160306 16.00             IK Oskarshamn–Västerås
Tisdag 160308 19.00               Leksand–IK Oskarshamn
Torsdag 160310 19.00            IK Oskarshamn–Almtuna
12 matcher på 25 dagar
Kommentar: Om IKO går till slutspelsserien, det vill säga kommer topp åtta, ja, då får de lira varannan dag i nästan en månad. Det är ett väldigt troligt scenario.

Lördag 160312 18.40              AIK/Tingsryd–IK Oskarshamn
Tisdag 160315 19.00               IK Oskarshamn–AIK/Tingsryd
Onsdag 160316 19.00             AIK/Tingsryd–IK Oskarshamn
15 matcher på 31 dagar
Kommentar: Hit kommer IKO om de skulle råka vinna slutspelsserien. Det är väl inte så troligt, men långt i från omöjligt. I synnerhet inte om de kommer trea, fyra eller femma i allsvenskan. Då får de bonuspoäng och en extra hemmamatch i slutspelsserien. Fortfarande handlar det om spel varannan dag.

Söndag 160320   19.30            Modo–IK Oskarshamn
Tisdag   160322   18.30            IK Oskarshamn–Modo
Torsdag 160324  18.30            Modo–IK Oskarshamn
Lördag   160326  19.30            IK Oskarshamn–Modo
Måndag 160328   19.30           Modo–IK Oskarshamn
Onsdag 160330    19.30           IK Oskarshamn–Modo
Fredag 160401      19.30           Modo–IK Oskarshamn
22 matcher på 47 dagar
Kommentar: Hit är det ett nålsöga de luxe. Det gäller alltså att vinna slutspelsserien och sedan slå ut förloraren i allsvenska finalen, det vill säga AIK eller Tingsryd. Kommer IKO hit och direktkvalet går till sju matcher, ja, då har de lirat 22 matcher på 47 dagar. Måste vara någon slags svenskt rekord.

Häpp!

The blogg is alive. Det kunde man nästan inte tro, men se på fan.

Just hemma efter att ha agerat lika delar trerätters- och drinktestare. Alla drinkar utom den med gammeldansk var jättegoda.

Hurra.

• • •

I dag hade jag tänkt ha en lugn dag på jobbet. Hade krattat fint, det mesta var klart när jag släntrade in runt lunch. Men det gick ju så klart åt helskotta med den lugnheten. Ett samtal gav ett samtal som gav ett samtal och plötsligt satt jag där med en hel hoper IKO-nyheter på halsen.

I urval:

Anders Poulsen blir kvar. Fem dannebrogar till den förlängningen.

Mitch Wahl till Finland (dock kanske inte Saipa, det kan vara ett villospår), Dan Bakala till Örebro (eller i alla fall SHL) och Emil Kristensen till SHL-ish. Inte mycket att säga om.

Oscar Engsund till Frölunda och Daniel Ljungkvist till Kurt Wrigfors-land behöver vi inte ens prata om.

Cam Burt, som ju var helt formidabel under våren, har fått kontraktsförslag och det finns IKO-hopp om honom. Trodde jag inte. Lite samma med Nic Deschamps, men han kommer nog lite mer i andra hand. Kan bli dyr. Om Jönsson håvar in de här två har han gjort det över förväntan. Jag trodde alla fyra nordamerikanerna skulle lämna.

Victor Löfstedt, Joakim Hagelin, Fredrik Styrman och Victor Svensson är priade. Jag tror de tre förstnämnda stannar, medan Victor hamnar i typ Södertälje om de går upp. Hans tjej jobbar nämligen i Stockholm och logiskt kanske 39-an vill röra på sig just därför. Synd i så fall. Han är bra. Både på isen och utanför.

Nicolai Meyer och Felix Maegaard Scheel? Tror Meyer är mer aktuell än Jönsson vill göra gällande. Han tonade ner honom lite väl mycket i dag. FMS är nog däremot inte aktuell.

Valdix och Morten Poulsen? Kanske Valdix, inte Morten. Det är känslan.

• • •

Och så var det det här med Fredrik Söderström.

Kortfattat:

Jönsson gav Söderström ett kontraktsförslag i tisdags och krävde svar i dag, fredag.

Jalla, jalla, typ.

Söderström vill fundera längre, men Jönsson anser sig tvungen att gå vidare med andra namn. Jag tycker båda gör rätt.

Söderström rullar hem till Leksand och funderar över påsken, Jönsson träffar två ”unga, drivna, spännande” tränarnamn.

Sedan hörs de igen efter påsk. Om Fredrik bestämt sig för ett sjätte IKO-år så blir det så. Jönsson skulle älska det. Då slipper han krånglet med ny tränare, ny assisterande (Acke stannar nog bara om Fredrik fortsätter gissar jag) och en massa annat nytt.

Annars: nya tider.

Jag har varit ganska säker på att Söderström ska lämna, men efter att ha haft ett långt samtal med honom i dag så undrar jag om han inte står där i båset i höst igen.

Grundat på…egentligen ingenting.

Men han gillar verkligen den här klubben. Han pratar i metaforer likt stå och vippa vid ett stup och att ”förlora fotfästet för en stund för att inte förlora sig själv”. Det gör man inte om man inte verkligen trivs med tillvaron.

Det pågår nog en inre dragkamp i den där cabernet sauvignon-dränkta dalakroppen.

Jag tror han spyr (klandrar icke!) på restaurangutbudet, butiksutbudet, småstadstristessen, tjockisarna till journalister, att dag ut och dag in tvingas prata med alla på Coop och Maxi, ingroddheten, de sunkiga omklädningsrummen, de veckogamla kinabufféerna, lantismentaliteten och det charmiga bakåtsträvandet i Oskarshamn mellan varven, men jag tror verkligen att han på riktigt har svårt att lämna på grund av att han blivit ofrivilligt 0491-förälskad under de här fem åren.

Dessutom tror jag att Fredrik Söderström, likt typ de flesta av oss, gillar ett liv där allt rullar på utan krångel.

Det gör det här.

Ritar han på för (obs, hypotetiskt) Björklöven så måste han ju lära sig allt om Umeå och Umeås historia och björklövets klorofyll och Umeås företagare och Umeås politiker och Umeås a-lagare och Umeås journalister och så vidare.

Allt det där han gjort extremt grundligt i Oskarshamn. Fredrik Söderström kan betydligt mer om Oskarshamn än gemene oskarshamnare. Det ligger i hans smått övernaturliga sociala kompetens-natur att sätta sig in i en stads DNA och det är ju ett jävla jobb, bortsett från det rent hockeymässiga.

Sedan är ju just det här tränarvalet inget livsavgörande beslut för ungdomen Fredrik Söderström. 39 bast i år. Om han stannar två år till så är han ändå bara 41 när han lämnar. Rena J18-åldern på en tränare av i dag.

Samtidigt gnager säkert ”nu måste du för jävulen ha en utmaning, Fredrik, du kan inte lalla runt i den där bonnklubben ett år till”-nerven.

Kanske genomgår han en liten karriärsvalsbaserad semi-40-årskris.

Odds?

I skrivande stund ger www.CGbet.com ungefär 60-40 för att Fredrik Söderström stannar.

• • •

Sedan är ju Dan Söderströms äldsta son typ bäst i norra Europa på att vända saker och ting till sin egen fördel genom verbal vrida och vända-förmåga.

Han säger att han inte han några alternativ att ta ställning till, men känner jag honom rätt så har han nog åtminstone ett par semialternativ i 501-bakfickan.

Kanske är det också därför han förhalar. Direktkvalserier måste spelas klart innan beslut kan tas?

Väntar han månne på vilken division Karlskrona och Modo spelar i? Två klubbar där han rent logiskt skulle kunna komma i fråga.

Jag spekulerar bara.

• • •

Vilka två är det Roger Jönsson ska träffa nästa vecka då?

Ingen aning.

”Inte ett ord säger jag, inga gissningar, inga ledtrådar – INGENTING. Då försäger jag mig bara. Nej, sluta… INGA KOMMENTARER”, röt Jönsson när jag plågade honom i telefon i dag.

Om vi ska gissa?

Gissningsvis är Mattias Karlin i Västervik ett av namnen. Jadå, trots att de kvalar och har sig. Det har aldrig hindrat någon förut.

Det andra namnet då? Hm. Kan vara många. Klüft, kanske? Han var jättejätteaktuell som assisterande för nåt år sedan. Han är nog sugen på att headcoacha i allsvenskan nu.

Martin Filander? Varför inte. Att han hade 50 k i Västerås tror jag inte skrämmer IKO. Det är nog ungefär där de räknar in en tränarlön numera.

Men det finns som sagt säkert 20 namn som jag skulle kunna räkna upp här och nu. Ska försöka få fram mer konkret info i ärendet. Stay tuned.

• • •

På tal om Karlin, Västervik förlorade skotten med 41-16 i Scaniarinken men vann med 5-2.

Nu verkar det stå mellan tre lag om två platser: Södertälje, Sundsvall och Västervik.

Jag hoppas innerligt att Västervik går upp. Det vore jäkligt kul att ha ett derbyvedträd att slänga in i brasan och elda upp säsongen med.

• • •

Roger Jönsson till Malmö-spåret?

Jag tror det lever och blir verklighet i höst/vinter.

• • •

Norrby i OAIK:s serie såg nyss ganska alldagliga ut. Nu verkar de segla upp som en utmanare till Öster om epitetet som seriefavorit.

Först plockade de in målmaskinen Ibrahim Alushaj och nu hämtar de tillbaka sylvasse Richard Yarsuvat från Syrianska.

Det strikerparet. Huvvaligen!

• • •

Bäst på Avangardets förnämliga debutskrammelfest För många dyra skor och döda ögon:

Åh Sverige

Solveig (Öland)

Du är det perfekt packade grammet

Jaha, då var alla Latitudartister släppta.

Det brukar innebära att jag betygsätter bokningarna. Så ock i år. Varje artist får två betyg, ett utifrån vad jag tycker om bokningen, ett utifrån hur bra bokningen är för festivalen. Betygsskalan går från C (vilket inte är så bra) upp till C C C C C (vilket är superbra).

Totalomdöme på hela festivalen hittar ni allra längst ner i inlägget. För att få läsa det måste ni läsa alla tecken på vägen. Det är en regel. Bryter ni mot den måste ni leva på ärtor och lakrits mars ut.

Here we go!

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

EUROPE

Mitt betyg: C C C C C

Biljettförsäljningsbetyg: C C C C C

Kommentar: En nåt så jävulskt bra bokning, som jag hade sagt om jag kommit från typ Skellefteå. Eller på ren svenska: Den bästa bokningen som har gjorts i Latitud 57:s historia. Kanske är det för att jag är gammal som satan i gatan, men jag tycker nästan att Joey & Co känns lite för stora för Latitud. De var ju typ världens största band när jag stod i begrepp att bli tonåring och började bry mig om musik. The final countdown är nog utan att överdriva en av världens 50 mest kända låtar alla kategorier.
Hur som helst en högsta betyg-bokning i alla avseenden om ni frågar mig.

Europe har åtminstone tre världshits som gemene asiat, amerikan, afrikan, sydamerikan, australiensare, inuit och åskeshamnare kan nynna på. Jag tänker då så klart på Carrie, Rock the night och The final countdown.
Responsen som Latitud fått på sociala medier efter att de presenterade Europe har ju också varit överväldigande för dem.
Men det fräsiga med Europe är ju att de inte stagnerat och blivit ett trött hårdrocksband som bara åker runt med nån stapplig basist och artrosdrabbad trummis och lallar in stålar på gamla hits. De har fortsatt att ge ut plattor av högt snitt och är i dag ett alldeles vidunerligt liveband.
Så sent som 2013 toppade de Sweden Rock.
Tvivelsutan den största bokning Latitud har gjort.

Har ni inget annat för er, kolla in den här spelningen från Shepherds Bush Empire i London.
Grym!

Var ser jag den här spelningen: Ganska långt fram till vänster. Kanske lite salongs.
Låtar jag ser fram emot: The final countdown, för att jag aldrig hört den live. Men framför allt Last Look At Eden, Superstitious, Prisoners in paradise och världens kanske bästa hårdrocksballad genom tiderna – Carrie.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

MÅNS ZELMERLÖW

Mitt betyg: C C C

Biljettförsäljningsbetyg: C C C C C

Kommentar: Förra året vann han Melodifestivalen och Eurovision. Tidigare har han lett Allsång på Skansen och om nån månad är han programledare för Eurovision Song Contest i Globen. Det är faktiskt imponerande av Latitud att trumfa Tomas Ledin– och Carolabokningarna från i fjol och boka en ännu folkligare, en ännu radhusvänligare, en ännu mer säljande artist året efter.

Superduperbokning. En biljettkrängarmaskin av rang.

Dessutom i rättan tid då han är het.

Mums-Mums (fy fan för det smeknamnet, obegripligt att jag skriver det) är nog det folkligaste och bredaste vi har i artisväg i det här landet numera. Är det då bra att vara folklig? Ja, om du ska spela på Latitud 57 är det det. Då drar du sjuhelvetes mycket folk och ser – om du ser ut som Måns Zelmerlöw – till att varenda tant (definiera ”tant” får någon annan göra) blir till sig i trasorna. Förra sommaren fyllde han torget i Kalmar på Stadsfesten med 12 000 (!) pers. Förvisso var det gratis då, men ändå.
Personligen är jag väl inget Månsfan när det kommer till hans överlag lite styltiga musik, men räkna med att plastmuggsölen kommer skvätta hej vilt på Brädholmen när han river av Heroes, Cara Mia, Hope and glory. Hitsen är färre än man tror, men bra.
Ryktet säger att Latitud valde mellan Måns och Sven-Ingvars och då är ju det här – även om det hade varit festligt att höra Fröken fräken – utan snack en bättre bokning.

Var ser jag den här spelningen: Tillsammans med barnen med en öl i handen och solen i ögonen.

Låtar jag ser fram emot: Heroes. Klasslåt. Vill inte höra Kvinnaböske/Coldplay-medleyt han tydligen rev av i Kalmar i fjol. Huh.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

NIKLAS STRÖMSTEDT

Mitt betyg: C C C

Biljettförsäljningsbetyg: C C C

Kommentar: Kanske är jag lite snål här. Kanske är Strömmis större än jag tror i folkhemmen. Showen på Börsen går som smör och med tiden har han gjort sig ett namn både som folklig programledare i SVT och på Twitter under pseudonymen Poptönten.

Jag har alltid smågillat Strömstedts lite småtöntiga kärlekspop. Han har ju blivit någon slags light-Gessle som skriver supercatchy Svensktoppsdängor, men som har fastnat i ett fack. Men som sagt, det har lossnat på sistone.

Han har blivit lite kreddigare, lite folkligare.

Tittar vi i katalogen så lär det bli en och en halv timme låtar om döda fåglar, Lidingöresor, bronsmedlajer i USA, vidder som ville vara vind, flickor som talar om kärlek och annat som alla kan sjunga med i. Det är inte många artister som kan leverera det. Och på en festival som Latitud, där det primärt inte handlar om musik utan om folklighet och att kunna känna igen varje ton som kommer från scenen, så kan det här kan vara en riktigt smart bokning.

Var ser jag den här spelningen: Lite väl smådiggandes, lite väl långt fram.

Låtar jag ser fram emot: Flickor talar om kärleken.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

BACKYARD BABIES

Mitt betyg: C C

Biljettförsäljningsbetyg: C C

Kommentar: Hade varit en mer betydelsefull bokning utan Europe. Nu kommer rockarna ändå. Men vad fasen, det är klart det alltid är kul att se Backyard. Jag vet inte hur många gånger jag gjort det, men många är det. Givetvis hoppas vi att de river av paradnumret Look at you. En av de bästa livelåtar jag vet. Fast personligen hade jag gärna sett något fräschare och 2016-igare här.

Var ser jag den här spelningen: Ser inte, men hör från nån bar. Och springer snabbt som tusan om jag hör Look at you-introt.

Låtar jag ser fram emot: Look at you.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

JOHN DE SOHN

Mitt betyg: C C

Biljettförsäljningsbetyg: C C C

Kommentar: Får väl erkänna att jag är rätt svag när det kommer till John-John. Inte svag för, utan svag. Men har man två låtar med över 18 miljoner (!) spelningar på Spotify så har man och Dance my tears away är ju en dänga deluxe. En housekännare jag känner skrev så här till mig när bokningen presenterades: ”Under the sun är en av mina favoritlåtar senaste åren. Klass. Han har några fina låtar. Kommer bli fett. Lär väl inte minnas mkt av det dagen efter men bokningen får ju mer än godkänt”.
Festligt med en dansakt på stora scen också. L57-fortsätter också en fin tradition av fina dansnamn. Rebecca & Fiona och Nause är namn som gästat Brädis tidigare.

Var ser jag den här spelningen: Troligen hör jag bara spelningen i bakgrunden medan jag intensivt och diskuterar livet och Gud med Wilhelm Blixt.

Låtar jag ser fram emot: Dance my tears away.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

SEAN BANAN

Mitt betyg: C

Biljettförsäljningsbetyg: C C

Kommentar: Känns kanske lite passé till och med i barnvärlden. Hade väl sin prime i höjd med Copacabanana och Sean den förste banan. 2000-talets kanske två största barnhits. Lockade 3 000 pers på en gratisspelning utanför IK70-grillen för några år sedan och gör säkert jobbet att dra kidsen (och därmed föräldrarna) till Brädholmen nu också. Jag har faktiskt sett honom två gånger (Idde, ditt fel). Givetvis alldeles formidabelt usel rent musikaliskt, men underhållande. Det kommer man inte i från.

Var ser jag den här spelningen: Med Idde på axlarna och småhummande till en pappa i samma situation: ”Hm, det här var ju inte så illa ändå”.

Låtar jag ser fram emot: Sean den förste banan. Är svag för diggediggedingdingding.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

FRIDA ÖHRN

Mitt betyg: C

Biljettförsäljningsbetyg: C

Kommentar: Jo, jag har förstått att Cookies ‘N’ Beans-Frida tydligen var alldeles överväldigande bra på nåt branschevent i höstas. Men det här känns verkligen som en ”på köpet”-bokning. Jag hade hellre sett något fräschare här.

På en festival präglad av habil, bredbent folkhemsmusik så hade en Lorentz eller en Little Jinder varit fasen så mycket roligare.

Nåväl, ett tillfälle att ta sig en öl… *blinksmiley*

Var ser jag den här spelningen: Troligen inte alls, om ingen har väldigt bra argument.

Låtar jag ser fram emot: Saabreklamlåten.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Utöver dessa spelar även Mollie, Fake och Elin Namnieks på festivalen. Men det gör de så ofta i Oskarshamn så de får inga egna betyg Men jag gillar det och hade gärna sett ytterligare lokala inslag. Varför inte Martin Olssons punkpoppiga projekt Engelska sjukan? Eller ännu hellre Avantgardet. Min jobbarkompis Rasmus Arvidsson har ju släppt en lysande och rikshyllad platta i dagarna. Borde verkligen spela på Latitud, kan jag tycka.
Nåväl, det var bara lite spontantankar.

Frost-Elsa får heller inget betyg. Mest för att jag är så förbenat trött på den där filmen och de där sångerna att jag kreverar. Men hon kommer säkert glädja någon.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Då var vi framme med ett totalbetyg.

Till att börja med så känns det…väldigt dyrt. Det här är artister som kostar både en och två slantar.

Och givetvis får du vad du betalar för.

Det vill säga: Christian Åberg och hans Latitudcrew har inte snålat och fått ihop en alldeles strålande lineup som står sig extremt väl i konkurrensen med precis alla liknande festivaler i hela Sverige.

Frågan är om det inte är full pott? Jag tror det.

L57 lyckas faktiskt med det jag trodde var omöjligt. Det vill säga att trumfa Tomas Ledin– och Carolaåret i fjol.
Europe och Måns är givetvis briljanta bokningar (de är bättre och säljer lika mycket biljetter) och invändningarna i marginalen är väl möjligen att det är lite väl fantasilöst där bakom.

Med Måns känns Strömstedt tårta på tårta, med Europe känns Backyard lite överflödiga.

Jag hade som sagt gärna sett något fräschare på spot tre och fyra. Lite som Krunegård och Petter i fjol.

Lorentz, Sahara Hotnights-Maria, Joel Alme, Ida Redig, Viktor Olsson, Ison och Fille, Nicole Sabouné eller så. Men det finns säkert anledningar.

Till exempel att det tydligen varit väldigt svårt att hitta rätt i artistjungeln i år. Speciellt bland headlines. Orup är inte på vägarna, Winnerbäck valde Kalmar, Håkan är för stor, Maggio är Bråvallaunik och Lena Ph hoppade av i sista stund. De flesta andra som kan kränga 10 000 biljetter har redan varit här.
Det ryktas att Amanda Jensen var headlineaktuell, men det var väl tur att det inte blev så. Det tror jag inte har funkat.

På det stora hela är det här en lineup som kommer sälja biljetter så det står härliga till. Och det trots att Winnerbäck och Miriam Bryant lirar i Kalmar samma kväll.

Latitud stod inför ett vägskäl där de hade kunnat bli fullständigt tillplattade av sin nya konkurrent i söder. Nu valde de den offensiva vägen, att gasa sig ur en stentuff konkurrens. På papperet har de lyckats, förhoppningsvis gör de det även i verkligheten.
Ur ett lokalpatriotiskt och 0491-popkulturellt perspektiv är det naturligtvis bara att lyfta på den fiktiva hatten.

Jag tycker nämligen väldigt mycket om att ha en så här pass stor, påkostad och ambitiös festival på gångavstånd och gläds så länge den finns.

Sammanfattningsvis: Latitud 57 har levererat den bästa lineupen i festivalens historia och folket bakom festivalen kan nog sova gott om natten fram till andra helgen i juli.

Västervik klart för hockeyallsvenskan.

Grattis, grattis.

Det är ju faktiskt kul för alla. Eller det var kanske att ta i, men för många. Eller i alla fall folk här i trakten.

Kul för klubben, för den annars undermåliga idrottsstaden Västervik, för Västervik i stort, för Räken (om det hade funnits kvar), för Kenny ”Kasprzak” Wiis (som levt i en parallell Samir & Viktor– och hockeybubbla i ett par månader nu, hur fasen ska han palla tända till inför Gnistorna borta efter det här?), för Rikard ”I vida världen” Nilsson och inte minst för IK Oskarshamn som äntligen får en derbykompis och slipper låtsas att Vita Hästen är ett E22-derby.

Forskat lite i vad det kan betyda att Västervik (och Södertälje) går upp ur IKO-synvinkel.

Ekonomiskt? Här är den stora vinsten för IKO. Västervik/SSK i stället för Aspis/Sundsvall innebär enorma besparingar i resepengar. Lägg till de två fulla-ish hallarna mot Västervik. Kollat runt lite och i runda slängar en halv miljon kommer IKO spara på att slippa Norrlandsresorna och fylla två derbylador.

Sponsring? Påverkas inte alls, eftersom klubbarna inte slåss om samma sponsorer. Dessutom säger folk jag pratat med att Västervik har förhållandevis svagt stöd av näringslivet. Inga sponsorer över 100 000 tex, vilket är anmärkningsvärt. Konstigt, då namnrätten på hallen är såld till Plivit Trade. Snacka om att de fått namnet till reapris i så fall.

Publikt? Det kommer innebära två fulla (dvs ca 3 000) BGHC. Och Västervik snor knappats någon publik från IKO. Snarare triggas intresset och gynnar båda parter. Enligt statistikoraklet Brun Janby lockade derbyt IKO-VIK 3242 pers 1996. Det finns väl ingen anledning att tro på något annat än dubbla fulla hus när Västervik gästar.

Hockeytemp? Äntligen, jublas det nog i IKO-lägret. Att ha ett riktigt derby är något som hela hockey-Oskarshamn saknat sedan Nybro åkte ur. Nu finns väl inte den där riktigt rotade rivaliteten mellan Oskarshamn och Västervik, det känns snarare som två städer och klubbar som gillar varandra. Men ändå – det kommer höja tempen rejält framåt sensommaren.

Leksand eller Modo? Hela allsvenskan håller på Modo på fredagskvällen, så att kassakon från Dalarna blir kvar. Modo kanske är lite spännande nån gång eller så. Sedan är de Timrå.

• • •

Ska bli intressant att se vad Pierre Gustavsson, Erik Gustafsson och Ludvig Engsund gör om både Västervik och IKO visar intresse.

• • •

”Blir Fredrik Söderström kvar?”

Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag fått den frågan tio gånger varje dag de senaste veckorna. Så för den sakens skull vore det tacknämligt om du bestämmer dig snart, Fredrik.

Hur ligger det då till?

Jag har forskat lite i kväll. Det här har jag kommit fram till.

1. Det har Twitterryktats att Söderström ska bli assisterande till Perra Johnsson i Leksand om de går upp.
   Här vet jag inte över huvud taget, men gissar att det är taget ur luften. Dels för att jag har så otroligt svårt att se Fredrik Söderström som assisterande tränare, dels att jag verkligen tror honom när han säger att han inte ska träna Leksand än på några år. Han brukar inte ljuga annat än i nödfall.
   Eller är det Modo han väntar på? Eller väntar han bara på att det ska kännas rätt i maggropen? Eller vill han bara hålla IKO (och Patrik Ross *gråtskrattsmiley*) lite på halsen för att inte bli tagen för given?
2. Finns det ett tvåårskontrakt på bordet färdigt att skriva på?
   Japp, det gör det.
   Eller i alla fall ett fiktivt. Söderström har långsuttit ner med IKO-ledningen (minus Jönsson) de senaste dagarna och pratat kronor och ören och kontraktslängd annat seriössnack. Det förhandlas, alltså, och det är ju ett tecken i skyn så gott som något.
   IKO vill prompt ha honom på två år för att slippa lapptäckande om Jönsson lämnar under/efter den här säsongen, men det kan säkert bli ett år också isf.
3. Emellertid. Söderström vill allegedly ha en rejäl ”vad vill vi med framtiden?”-sittning – inkluderande en b-i-b Merlot-rött (jag fick bannor när jag skrev Cabernet sauvignon  en annan gång, för simpel druva tydligen), två calzone med extra salami, fyra dubbel-Daim, en festpåse sourcream & onion, en hink fresh island-dip och en bättre påse löst – med sportchef Roger Jönsson i vångeing på Jungnergatan innan han tar något slutgiltigt beslut.
   Problemet är att Roger är i väg och åker skidor och kommer hem först i helgen, vilket innebär att vi knappast kan vänta något besked förrän i början av nästa vecka.

Jag säger 70-30 på ett sjätte (och kanske ett sjunde) år.

• • •

Vad det gäller Roger Jönsson och Malmöintresset så finns det en rätt intressant detalj som jag hörde för ett tag sedan och nu fått bekräftad.
Han hade en SHL-klausul.
Hade, alltså.
Den gick ut i slutet av februari och gäller alltså inte längre.
Vill någon ha honom nu är det alltså en förhandlingssak.

• • •

OAIK plockade in Axel Lindahl från Lidköping på transferfönstrets sista dag. Piggt. Trevlig pojk också.

Förra sommaren testade han med Örebro. Till och med två gånger, då de gillade vad de såg första gången.

”Han har spännande egenskaper”, Magnus Sköldmark i ÖSK:s sportsliga ledning till NA då.

”Vi kommer att fortsätta ha koll på honom under hösten”, sa tränaren Alexander Axén.

Nu är han alltså klar för OAIK. Tvåårskontrakt.

Främsta egenskaper enligt honom själv är tekniken och att ”slå sin gubbe”.

Om han kan leva upp till det återstår att se, men en sån spelare är typ exakt det OAIK saknar (och har saknat sedan Peiman Eliassi blev en Wålemark) i mina ögon.

Sportchefen Daniel Thelaus sa att han under dagen fått erbjudande om 300 utländska spelare, men att han nobbat alla.

Helt rätt i det här läget. Lindahl känns som ett betydligt billigare och säkrare kort än exempelvis en oscoutad afrikan.

Bra jobbat, Thelaus.

• • •

Många oskarshamnare som var i elden i dag förresten.

Västervikstrion gick upp i allsvenskan, Oscar Engsund blev klar för Frölunda och Oliver Ekroth flyttade hem till Västerås.

Jaha, då ligger man i en säng i Hallstavik och bloggar lite då. Hotellet heter Langers hotell och marknadsför sig som ”Roslagens Fawlty Towers”.

Gick ju inte att motstå att boka, återstår att se om de kan leva upp till löftet.

Att jag är här beror så klart på att Dackarna kört elitseriepremiär i kväll. Mot Rospiggarna. På HZ Bygg Arena. Vad är det för superfånigt namn? Längtar till när speedwayarenor hette Orionparken och sånt.

• • •

Premiären, då?

Tja, inte mycket att säga om. Rospiggarna vann med 46–44 och jag tycker nog ändå att det var rättvist. Dackarna gjorde det bra, men bara Michael Jepsen Jensen gjorde det riktigt bra.

Skulle betygsätta så här från 1-5:

MJJ 4 Oklanderlig, snudd på femma sett till förväntningar.

Ljung 3+ Bortsett från första heatet som han självkallade ”pissheat” så var han riktigt vass.

Dudek 1 Åtta pinnar på fem heat är kort sagt inte godkänt för han som ska ersätta Nicki Pedersen.

Janowski 2 Nja, bättre kan du.

Magnus Karlsson 1 Måste ta någon pinne till för att vara godkänd. Lite oflyt vid uteslutningen.

Max 2 Får en tvåa tack vare heatsegern i första framträdandet. Kan betydligt bättre.

• • •

Sen var det det här med att Rospiggarna skulle ha kringgått reglerna i premiären.

Varje lag måste innehålla tre svenska förare, det vet vi. Förra året kringgicks reglementet av Dackarna och Rospiggarna när både Rasmus Jensen och Timo Lahti körde på svensk licens.

Något som kritiserades hårt.

Till årets säsong ändrades reglementet så att en förare måste varit folkbokförd i Sverige i minst 18 månader innan svensk licens kan sökas. Det har finländaren Timo Lahti varit, däremot är han inte svensk medborgare.

Och det är där problematiken ligger.

Jag har i kväll, från två olika källor, fått till mig att Rospiggarna bryter mot en överenskommelse som ESS – sammanslutningen där elitserieklubbarna har en representant var med – kom överens om i vintras.

Beslutet då ska ha varit att de tre svenskar som kör i laget, samtliga ska ha svenskt medborgarskap. Samma regler som vid SM ska gälla.

Timo Lahti är inte svensk medborgare och Rospiggarna kringgår i så fall överenskommelsen och låter honom köra trots allt.

Överenskommelsen ska, precis som ”tre svenskar”-regeln (som inte får vara en regel pga EU-bestämmelser), vara ett slags gentlemens agreement. Alltså ingen regel huggen i sten, utan något som klubbarna typ skakat hand på. Möjligen finns det på inofficiella papper.

Om den här överenskommelsen existerar så hamnar elitseriepremiären i ett intressant ljus.

Timo Lahti – föraren det gäller – tog nio poäng, körde jättebra och var en helt avgörande faktor till att Rospiggarna slog Dackarna i premiären.

Det här är alltså rykten jag hört i kväll och inget jag vet med säkerhet, men det är nog inte omöjligt att vi får höra mer i den här historien.

Skulle Micke Teurnberg eller någon annan i Rospiggarna läsa det här och vilja ringa och uppdatera mig på hur det egentligen ligger till så sitter jag i en bil söderut under onsdagen och nås med fördel på 0491-575 11.

• • •

Spelschemat till hockeyallsvenskan har läckt ut så smått. Som det verkar ha varit Västervik som inte kunnat hålla tyst, utan lyckats slarva ut schemat till media. Av IKO:s matcher så är mötena med Västervik och Hästen kända.

Därutöver sägs det att hemmapremiären spelas mot Björklöven och att andra matchen hemma blir mot Modo.

En fräsig start i så fall.

Björklöven är en attraktiv premiär som lockar typ 2 700. Modo i andra hemmamatchen borde, om det inte blir en katastrofstart, borga för uppemot 3 000 pers.

• • •

Nu: Klia Snygg-Danne på ryggen, sova, vakna, äta frukost, åka 45 mil söderut.

Anton Agebjörn har väl kanske inte varit en besvikelse sedan han kom till Oskarshamns AIK för från Kalmar FF för två säsonger sedan. Men han har heller inte varit den där absolut ledande spelaren som OAIK hade hoppats på.
Inte förrän nu.
I årets division 1-upptakt har Mönsteråssonen varit spelaren som gör skillnad. Den det kretsar kring. Då övriga offensiva spelare trampat lite vatten har Agebjörn blivit referenspunkten i det offensiva spelet.
Framför allt har han blivit den givna poängräddaren.
Mot Kristianstad kvitteringsnickade han till 1–1 i 78:e minuten. Mot Husqvarna räddade han 2–2 i 84:e.
Och nu senast, mot Oddevold i söndags, fixade han säsongens första trepoängare. Och som han fixade.
Frispark i 93:e. Säg 20 meter. De gröna skorna tog tre stegs ansats. Vänsterdojja. Båge. Stenhårt. Bortre krysset. Och då menar jag krysset. Hopp i famnen på tränare Larsson. Klang och jubel.
Division 1-fotboll är division 1-fotboll, men enskilda prestationer kan naturligtvis hålla högre klass. Den här frisparken höll – oavsett att målvakten stod jävligt snett – inget annat än världsklass.
Avståndet. Hårdheten. Placeringen. Det går inte, går inte, går inte att slå en frispark bättre.
Lägg till tidpunkten (övertid) och läget för laget. När Anton Agebjörn en dag sammanfattar sin fotbollskarriär, så tror jag han kommer tänka tillbaka på den där frisparken som det bästa han gjorde.
Ett ögonblick av fullständig perfektion.

• • •

IK Oskarshamn ger Emil Larsson chansen. Spontan känsla: Jäkligt skoj! Emil har haft ett rykte om sig att vara lite smålat, lite smådivig, att inte ta tillvara på sin talang. En agent sa till mig för ett par år sedan: ”Tyvärr tror jag inte det kommer bli något av Emil”.
De senaste säsongerna har Mickes pojk med enträgen vilja och målmedvetenhet jobbat bort det där. Han har fortsatt vara en kreativ och poänggörande lirare fast nu i en ödmjuk grovjobbares kropp. På juniornivå, icke att förglömma. Nu får han chansen på seniornivå, i moderklubben. Det ska bli extremt roligt att följa.

• • •

Det är rätt intressant det här med egna produkter, förresten. IKO har varit usla på den punkten, medan OAIK byggt sitt lag på just det.
Jag ska väl inte säga att det är ombytta roller nu, men pendeln har onekligen svängt lite. IKO har i skrivande stund fyra egna produkter i laget, ytterligare tre i allsvenska Västervik och en i Frölunda.
När OAIK mötte Oddevold startade de med två Oskarshamnsfostrade spelare, Johan Niklasson (OAIK) och Eric Persson (IFKO). Det är också de enda två i startelvan som över huvud taget bor i Oskarshamn.

• • •

Nu verkar ju Åströms ha öppnat igen efter alkoholtillståndsturerna, men det känns svajigt och frågan är ändå relevant: Vart går man i Oskarshamn om man vill titta på sport på krogen?
Vi var ett gäng som försökte gå ut i centrala Oskarshamn och ta ett par snyggetikettade pale ale, käka flottig jalapeñoburgare och se Kalmar FF–Hammarby i lördags. Det gick inget vidare. Ingen visade. Nu är ju inte Oskarshamn New York City direkt, men att kunna se en fotbolls- eller hockeymatch på krogen är väl ändå snudd på en mänsklig rättighet?
Och snart är det EM. Jag minns när Kråkan rullade in konstgräs, Big Bang febrade med biodukar och Åströms byggde läktare på uteserveringen.
Nu är frågan stället: Kommer EM visas på offentlig 0491-lokal över huvud taget? Den som gör det, gör nog en bra affär.

• • •

Lite IKO-skvaller. Om ett par veckor håller klubben årsmöte. Jag har luskat lite i ordförandefrågan. Som jag fattat det är det 50–50 om Tomas Engsund sitter kvar.
Väljer han att kliva av ska Johan Franzén på Skobes vara den hetaste kandidaten.

• • •

På tal om musik. Jag har lyssnat i genom nya Kentplattan, släpps fredag, ett par gånger. Spontana känslan är att det är värdigt slut. Gamla Kent möter nya Kent. Gigi med sina Nirvanagitarrer, episka Förlåtelsen och öppningsspåret Andromeda sticker ut so far.

• • •

Innebandyn i Oskarshamn har existerat i föreningsform i 30 år. Först som Oskarshamns IK i 20 år. De tio senaste som Craftstadens IBK.
För första gången, jo, jag skulle faktiskt säga det, gör föreningen nu en seriös satsning. Med satsning menar jag så till vida att de verkligen försöker värva spets utifrån.
Visst, det har gjorts förut, fast då – den för klubben agendasättande Adam Waktel-värvningen undantagen – mer med vänsterhanden eller av slumpens skördar.
Nu har klubben aktivt scannat marknaden och verkligen försökt locka duktiga, scoutade spelare till sig. Jag hörde någon siffra att sportchefen Robert Nilsson varit i kontakt med 31 – trettioen! – tänkbara nyförvärv utifrån.
Hittills har det gett två napp. Karl Pontén från Lockerud och Henrik Areskoug från Vöikers. Båda känns sett till meriter som spelare som kan gå in och spetsa Craftstaden.
Dålig träffbild, visst. Men det är nog mödan värt och ungefär så många man behöver kontakta för att få en hit, när man inte har ett universitet att locka med och samtidigt envisas med nollönepolicy.
Båda är lockade till Oskarshamn med två saker. Allsvensk innebandy och bra jobb. Pontén flyttar hit med sin sambo och båda kommer jobba som lärare i Oskarshamn. Areskoug har fått jobb som personalvetare.
Jag gillar symbiosen mellan en satsande idrottsklubb och en relativt arbetsmarknadsblomstrande stad.
Nu saknas bara ett par backar av god allsvensk kvalitet, sedan har Craftstaden – i skuggan av sin galácticostorebror i söder – snickrat ihop ett ganska hyggligt allsvenskt lag.

Edit: Efter att den här texten skrevs, den var med i torsdagstidningen, så har Craftstaden värvat SSL-meriterade backen Tor Bornedal Samils.

Sportchef Nilsson har jobbat in en +++-silly, så här långt, men den stiger till ++++ om han landar ytterligare ett backförvärv samt får Jakob de Groot att lira vidare.

Första frågan man ställer sig angående TBS, är ju hur i hela friden man ska kunna hålla rätt på alla bokstäverna i det namnet. Huh.

• • •

Har ni hört Wales EM-låt, förresten? Manic Street Preachers dänga, där hela EM-truppen körar mynnar ut i en monstruös fotbollsklacksrefräng. Together stronger (C´mon Wales) får – precis som Agebjörns frispark – fem välansade Ian Rush-mustascher av fem möjliga.

Sillymaster Johan Svensson rapporterade häromdagen att ex-IKO-målvakten Linus Fernström är ett målvaktsalternativ för Leksand.

Här kommer två målvakter till som, enligt uppgift, ska finnas på Leksands keeperradar: Gasper Kroselj (i fjol i Medvescak Zagrebi KHL) och Dan Bakala (i fjol i IKO, har även uppvaktats av Frölunda).

Jag vet inte exakt status. Så ta de här ryktena för vad vad de är, det vill säga rykten. Men båda ska som sagt finnas med i snacket hos SHL-nykomlingen.

Hur som helst verkar det som att det lutar åt en före detta Oskarshamnsmålvakt i Leksandskassen till hösten – alldeles oavsett.