”Han sa: Det gäller att svänga – swing som Louis sa”.
Gessle skaldade så för typ 35 år sen. Gäller fortfarande. Det svänger om IK Oskarshamn. I torsdags en 1–7-käftsmäll som om den inte varit bildlig hade spräckt käken på Millennium-Niederman.
IKO har efter de fem drömminuterna på Hovet spelat totalt utan självförtroende i en massa minuter.
Och. Så. Plötsligt.
Efter lite bowling, ett möte ”med gruppen” och ett nattsnack på hotellet i Mora så fick plötsligt IK Oskarshamn Cassius Clay anno random invägning 1967 att framstå som försynt i Tegera.
Raka ryggar. Framtryckta bringor. Stolta sinnen.
IKO fick förvisso 1–1 blott nio sekunder efter Leksands 1–0. Det var så klart livsviktigt. Men efter det var det en helt jämn match spelmässigt. Chansmässigt var det till och med övertag för Ackes boys.
Jonas Engströms 2–1 var icke orättmätigt. I tredje trodde man ju att stora starka Leksand skulle dra upp en långspurt och knäcka den fula, småländska ankungen likt Mo Farah knäcker kenyaner sista 800 på en OS-mil.
Så blev det inte. Även om Leksand sköt lite fler skott och hade lite mer puck så skapade de – bortsett från ruschen i slutet av tredje när Robin Jacobssons höstlöv landade i Bakalas stolpe — inte mycket farligt.
I stället var det närmare 3–1 flera gånger om: Nicholas Deschamps var sopfri, men brände. Samma kanadensare kom två mot en med Victor Svensson men brände igen. Mitch Wahl blev helt fri på bortre efter en fin Joakim Hagelin-passning, men brände.
IKO spelade lite som OAIK gjort i fotbollsettan. Vaggade in i säkerhet, högg like pitbulls.
Imponerande efter det som varit.
Och nödvändigt.
• • •
Sedan funkar det kanske inte att spela så här i längden. Mot Leksand borta kan du ge bort initiativet och ägna dig åt allt annat.
Mot Asplöven hemma på tisdag förväntas något helt annat. Konstigt nog, egentligen, då Aspis ligger tvåa och Leksand sladdar i botten.
• • •
Individuellt då?
Tja, alla var mer eller mindre bra i dag.
Men näst bäst var Dan Bakala. Han visade med eftertryck att Fredrik Söderström (och Robin Danielsson) ska ge fan i att bänka honom om det inte kommer till benbrott, mässlingen eller så.
Briljant.
Allra bäst var nämnde Nicholas Deschamps. Han ligger delad tvåa i allsvenskans poängliga nu och snittar 1,5 poäng/match.
Det är inga slumppoäng heller.
Deschamps måste förvisso ha lite yta, men när han får det så undrar man om det inte är Conny Strömbergs nuna som uppenbarar sig där bakom visiret. Killen sitter på handleder känsliga som en smartphoneskärm. Ge honom en sekund eller två så har du en garanterad målchans. Klubban i isen bara. Han ger sig själv den där extra lilla tiondelen som bra spelare (jag VET – en nia på klyschskalan) alltid har. Tar emot pucken, tittar upp och lättar fram den över en klubba, bakom en rygg eller i någon ögonvrå.
Underhållande och effektiv.
Eller som Victor Svensson sa till mig efter matchen: ”Deschamps är grymt skicklig, en av de skickligaste spelarna jag spelat med”.
• • •
Nu gäller det för IKO att förvalta det här lilla läget. Förra gången de hade ett litet läge gick det inte så bra. Ni minns för några dagar sedan när de lirade brallorna av Sundsvall i andra perioden, ledde med 3–1 och trodde att de var Sergej Makarov våren 1986 allihop: ”Äh, vilka sopor Sundsvall är, vi ställer ut grillorna och tänker på nåt annat”.
Gick inte direkt svinbra. Sundsvall gjorde fem raka och av bara farten gjorde Mora sju till.
Nu är IKO tillbaka ungefär där de var i slutet av andra mot Sundsvall.
Bara att hoppas att de för sin egen, och föreningens, skull tar bättre vara på läget den här gången.