Så. Ska vi prata lite om läget IK Oskarshamn hamnat i? Okej.
Jag vill börja med att vända mig mot en sak. Att det skulle vara den viktigaste, eller en av de viktigaste, matcherna som IKO spelat.
Det. Är. Det. IN-TE! (som Christer Ulfbåge hade artikulerat det).
Inte i ljuset av matcher som gällt allsvensk existens, matcher som gällt en åttondeplats för att säkra sponsormiljoner, inte ens i positiv mening, då IKO faktiskt spelat direkta kvalserier både 00/01 och 04/05.
Det har existentiellt och framtidsutsiktigt spelats viktigare matcher.
Det här är mer lull-lull. Bonus. Om än guldkantad sådan.
Klubben har redan nått målet med säsongen dubbelt upp.
Först att komma topp åtta och kunna kvittera ut samtliga – även prestationsbaserade – stipulerade sponsorkronor.
Sedan att lyckas få sista omgången, hemma mot Almtuna, betydelsefull.
Mission accomplished.
Med det sagt.
Sjukt häftigt läge.
Om vi stretchar en hypotetisk framtid så är det inte speciellt långt från presens till att direktör Åkerberg kan hämta ut 47 CMore-miljoner.
Första sliding doors-fajten är den mot Almtuna. Söndag, treblecket.
• • •
På tal om Åkerberg. Han och styrelsen måste kreddas för förutsättningarna de gett laget. Tre bortamatcher i rad. En längst ner i Sverige, en i mitten, en högst upp.
Då fick laget närmast luxuösa förutsättningar. Flyg och fina hotell. Sett till Instagramuppdateringar har det varit rena rama all inclusive-roadtrippen. Laget har varit på plats i Malmö, Umeå och Stockholm långt mer än ett dygn före nedsläpp varje gång.
Inget snack om att förutsättningarna spelat in.
• • •
Nåväl, så här är läget:
Seger i morgon så väntar med stor sannolikhet Leksand i bäst av tre.
Tisdag, torsdag, lördag. Hemma torsdag.
Seger i två knätofsfajter = sjumatchersserie mot Mora.
Ett förvisso hyggligt Mora, men samtidigt ett Mora som IKO skulle ha exakt noll respekt inför. En på förhand ganska öppen fajt.
Typ, så.
Ni hajar, det är ett fräsigt läge. Även en torsk mot Almtuna skulle i backspegeln glömmas rätt snabbt. Det är inte ofta ett lag hamnar i det läget. Noll press, allt är bonus.
• • •
Förutsättningarna inför söndagen kan ni. Vinner IKO med ett, så måste SSK vinna med fem eller sex, beroende på hur målrikt det blir.
Jag kan inte se att ett skadefritt, självförtroendestint IKO ska kunna ta stryk av ett Almtuna som bara ska spela av 60 minuter innan planet mot Phuket lyfter. Per Svensson har redan gömt passet i skägget.
• • •
Men, visst, jag är medveten om hur det brukar kunna vara och hur det brukar kunna låsa sig. I synnerhet mot Almtuna.
Så, ska vi för sakens skull ta och kika på några gånger då IKO fått STORA SKÄLVAN när det bara varit att sätta pucken i öppen kasse? Okej.
• Klassiker. På våren 1996 skulle IKO bara åka ner och säkra en plats i näst högsta serien mot Kristianstad. Magnus Ihse var utklädd till Rulle och taggad till tänderna, champagnen stod på kylning, guldhattarna var inpackade, A Pettersson riggat. Det gick kort sagt åt helsicke. IKO bommade den uppeggade bollen. Sen fick de förvisso en friplats ändå när Hästen konkade, men ändå. Sämst när det gällde.
• 2014 skulle IKO i näst sista omgången åka till Uppsala och hålla playoffdrömmen vid liv inför sista omgången. Almtuna – ständigt detta Almtuna – kom med juniorlaget, saknade tio av sina tolv bästa poängplockare. Jag skrev inför att: ”IKO kunde kasta in kommundirektören Ann-Christine Vösu i kassen och sätta kommunstrategen Ted Lindquist på högerbacken” och ”att det var troligare att Peter Wretlund – efter en hård kamp med Magica de Hex – kuppar in sig som borgmästare i Ankeborg, än att Almtuna tar poäng i den här matchen”.
Hur det gick?
Almtunas juniorer vann med 3–0.
• Och så den värsta genomklappningen av dem alla: ett avsågat Gislaved hemma 2001. IKO behövde bara kryssa mot Gislaved för att säkra platsen i superallsvenskan. Klubbens i så fall största framgång någonsin. Matcher mot Linköping och Södertälje. IKO gick upp till 3–1, vann skotten med 53-16 – men klappade ihop, förlorade med 4–5 och bommade superallsvenskan. Ett extremt antiklimax.
• • •
Får vi då se något sådant i dag? Nä, jag tror inte det.
• • •
Matchen på Hovet bar bragdens stämpel. Chanslösa i två perioder. Klart bättre än AIK i tredje. Kvitteringen var till slut rättvis. Sen var det så klart ett lotteri. Jag har aldrig upplevt så extremt avgörande suddenspel eller straffar. Båda lagen hade samma kniv mot strupen.
Vinst = förarsäte.
Torsk = säsongen i praktiken över.
Fräsigt.
IKO har fru Fortuna, Marcus Björk och Christoffer Rifalk på sin sida.
Det 50-talet IK-supportrarna på Hovet kunde gå bananas med ramsor om bönder och en guldmatch hemma mot Almtuna i fickan.
• • •
Vilka spelare är det då som gjort att IKO hamnat här?
Ja, inte är det de spektakulära lånen i alla fall.
Jag skulle säga, i viktighetsordning:
- Niklas Johansson. Han må ha haft en svacka efter sin avstängning, men satan i gatan vad han tar rampljus nu. Dame Edna framstår som en grå mus i jämförelse. Nummer 49 kvitterade och räddade säsongen i Umeå. Nummer 49 kvitterade – med två minuter kvar – i Stockholm och räddade säsongen igen. Given kung på Kråkan.
- Christoffer Rifalk. Fullblodsmatchvinnare. Tar allt, lite till och så ytterligare lite. Stensäker. Därtill Higuitamaterial med klubban.
- Marcus Björk. Allsvenskans storfräsare från blå fortsätter att bevisa att det faktiskt finns folk som inte har en enda nerv i kroppen. Tredje straffomgångnen på Hovet. Viktigaste straffen i livet. Då glider han in och gör en högkaratsdragning. Klass.
- Marcus Persson. Sitter och lirar svälta räv på bänken under stora delar av matcherna, men så plötsligt ropar Hellkvist: ”Pajen, du ska in!”. Då drar Persson ut i strid med stickan redo i baksving. Stängde SSK hemma, PP-bombade mot Pantern och spelade fram Johansson till 1–1 på Hovet. Han HAR nåt!
- Björn Karlsson. Efter att ha brutit 213 ben i kroppen, åkt på sin femtielfte hjärnskakning och övertrasserat högkostnadsskyddet på vårdcentralen med råge så spelar han plötsligt något av sitt livs hockey.