Oskarshamns AIK ska presentera spetsförvärv på måndag. Klubben är så generös att de själva ger På spåret-ledtrådar på Twitter. Roligt tilltag.
Med hjälp av den info jag själv luskat fram (att han är från Kenya och ”har meriter”) plus ledtrådarna på Twitter (att han senast spelade i en kuststad) så gissar jag på…
…Robert Mambo Mumba.
Han är från Kenya, spelade senast i Visby och har gjort 54 landskamper för Kenya.
Fast han är 38 år. Men, ja, jo, jag gissar ändå på spelaren med ett av fotbollsvärldens coolaste namn.
Skulle kanske kunna vara en smart värvning. Han är duktig, har ledaregenskaper (har varit spelande tränare) och skulle kunna leda ett välkammat OAIK med sin erfarenhet och bångstyriga karisma.
Vi får se på måndag om jag gissat rätt. Förmodligen har jag inte det.
• • •
IKO tog en stark pinne i Modo. Det borde nog ha varit åtminstone två sett till matchbild. Precis som mot Tingsryd borta så tog IKO över och malde ner motståndet. Dåligt tränade verkar de inte vara i alla fall.
Poäng i sex raka nu.
• • •
Tyvärr blev Björn Karlsson skadad igen. Knäet den här gången. ”Ont men vid gott mod”, löd Fredrik Söderströms första analys när han promenerade från Fjällräven Arena till hotellet.
Nä, köpa Trisslotter är nog ingen mening att göra för den gode Karlsson. Maken till anti-Alexander Lukas-spelare har man väl aldrig sett maken till.
• • •
Madhawk-Johan avslöjade i veckan att Per Kenttä ska vara klar som sportchef i IK Oskarshamn.
Jag kan bara bekräfta. Det är klart. Fått från ett par olika, säkra källor att det är påskrivet. 2+1 år. Kontraktet skrevs under på Arlanda i tisdags.
Martin Åkerberg och Fredrik Söderström var på plats.
Tyder det månne på att Söderström stannar?
Vi får se. Hur som helst lär Kenttä inte presenteras förrän säsongen är över för Asplöven.
• • •
Mello? Tja, jag hann se lite efter hockeyn och den här killen som kämpat sig tillbaka från jobbigheter och sjöng Hold on var ju helt outstanding.
• • •
Var i Liverpool tisdag till torsdag. Om jag inte visste vad passa tider var innan, så vet jag nu.
Vi hade missat att flyget gick 06.25 från Kalmar och trodde det gick en timme senare. Vi upptäckte fadäsen i höjd med Guldfågeln. Vid pass 06.23 rullade vi in på parkeringen. På något underligt sätt lyckades vi forcera säkerhetsgrunkorna och hann hoppa ombord. Typ i farten.
Det sjukaste var att det inte ens var vår bästa tidspassning den dagen. På kvällen fastnade vi i trafiken mellan Manchester och Liverpool. Vi rusade med enorma kliv uppför 15 eller 17 trappor på nya Main Stand på Anfield. När vi klev ut på läktaren klingade You´ll never walk alone ut. När vi satte oss på stolarna blåste Mark Clattenburg (som jag sedan tyckte illa om i 90 minuter) i gång matchen.
Jag säger som Björn H:son Larsson i Göta Kanal 1: Jag älskar att passa tider.
Living on the edge!
Med det sagt: Liverpool–Chelsea levde upp till förväntningarna och Anfield (som inte alltid mullrar) bjöd på en av de bästa stämningar jag upplevt på en fotbollsarena.
• • •
Vad det gäller Arenamatchen så hänvisar jag till krönikan jag skrev direkt efter matchen: ni läser den här