OT-bilen rullar vidare genom Sverige. Jag och Snygg-Danne har tillbringat eftermiddagen och kvällen i Hallstavik. Vad vi gjorde där får ni se in the blaskers framöver.
Nu har vi just anlänt Norrtälje. Alla hotellrum var nämligen slut i Hallsta. Norrtäl-yeah-vistelsen började dock halvdant. 20 minuter för att få en McWrap och sedan slog vi koden till det icke nattbemannade hotellet.
Kort sagt: Hotell Roslagen var nog jättemodernt och fint…1981.
• • •
Som en bonus, när vi ändå var i Hallstavik, så bevakade vi matchen också. Att Dackarna skulle få det tufft mot Rospiggarna det kunde man väl ana, men 56–34 var lite väl stora siffror. Dudek hade en mörk kväll och Rune Holta såg vilsnare ut på banan än Jahn Teigen i Eurovision 1977.
Men som Micke Max sa efter matchen: ”Jag blir aldrig orolig. Nu kör vi – til the fat lady sings”.
• • •
Älskar för övrigt Daniels bild på Rune Holta här ovan. Tagen på förarläktaren i kväll, just när han blivit petad i ett heat.
Snacka om att sammanfatta en känsla, en besvikelse och ett skeende i ett klick.
• • •
Nu blir Holta reserv (i speedway kör reserven lika mycket som de ordinarie, ofta mer) i finalen, medan Micke Max hoppar upp topp fem.
Det borde vara bra för Dackarna, åtminstone till hemmamatchen.
Sen är frågan hur coach Karlsson tänker inför returen i Hallstavik. Petar han Holta för allt formstarkare Jepsen Jensen? Knappast, va?
Men håll med om att det är ett kittlande scenario. Kaptenen Jepsen Jensen sidsteppas mitt i säsongen, Holta kommer in från vänster och gör succé, men lagom till säsongens sista match vänder vi på steken.
Holta ut, Jensen in. I den avgörande SM-finalen. Dansken kör guldet till Målilla.
Det är Mount everest-höga odds på det, men – det vore en story, det.
• • •
Om 29 minuter, i skrivande stund, är det den 14 september. Det vill säga premiärdagen för hockeyallsvenskan. IKO möter Björklöven och vi slår på stort i onsdagstidningen.
Sju sidor hockeyallsvenskan i papperet, bara att ställa klockan.