Ena dan förfryser man lilltån, nästa går det för sig att ligga i hängmattan och somna i solen med Maria Wern vilande på näsan. Det är som det är med september. Snart kommer väl snön också. Snett från nordost, rakt ner i nacken. Konsumskyltarna kommer lysa illgrönt mot den kolsvarta himlen redan på eftermiddagen.
Man kan ju ringa Simon Spies för mindre, men det får nog vänta lite för det är ju så in i helsefyr mycket att stå i på jobbet.
I dag han jag knappt innanför dörren innan det var dags för tre pingis-set (vi har ett minipingisbord redaktionen) mot Roger Carlsson, fotografen som gett duttspelet ett ansikte. Jag blir inte klok på hans spelstil. Han kallar mig feg (det kanske han inte gör, men jag ser i hans ögon att han tycker att jag är det), men jag står i alla fall för att jag inte har någon offensiv. Jag backar och står där och slajsar som en annan sydkorean till motståndaren missar. Men han, han duttar, slår varken löst eller hårt. Det blir alltid 1-1 i set och 9-9 i avgörande. Sedan avgör slumpen.
Han är svårbemästrad, den gråspräcklige.
Då är det lättare med Johan Winsell. Besten som gungats i samma 0499-vagga som Carl Boberg och Tom Linder. Han slår konsekvent stenhårt – men är lättläst.
Bollsäker, men saknar spelsinne.
Påminner på något konstigt sätt om Theo Walcott, ni vet Arsenalspelaren som bara kan springa, men får väldiga problem så snart det ska blandas in en boll.
Hur som helst, det är jämna bataljer mellan oss tre. Det blev remi i frågan om vem som är världsetta den här veckan. Kanske avgörs det under fredagen.
Vi brukar dessutom låta idrottsmän få utmana när de kommer in på redaktionen för att intervjuas eller liknande. Fortfarande har ingen idrottsman besegrat någon tjock journalist.
Stöter ni på Victor Svensson, nummer 39 i IK Oskarshamn, på stan så kan ni ju fråga hur det gick för honom. Han älskar att prata om det.
• • •
Nåväl, tillbaka till den hektiska arbetsdagen.
Sedan, efter pingisen, var det tårta. Sådan där från Nilssons, ni vet, som ser ut som den har makaroner på sig. Vit choklad är det visst. Inte så dum. Själv äter jag dock inte tårta. Men tyvärr jag är lika principfast i det fallet som i alla andra. Jag äter inte godis heller, inte chips, inte pizza, dricker inte öl.
Ni hajar.
Alltså åt jag tårta. Det är obegripligt att Gud skapade en man med så bristfällig karaktär som jag. Hur tänkte hen där?
Hur som helst – ni förstår att det är mycket att stå i.
Sen är det ju all idrott uppe på det.
I dag trillade det in nyheter från höger och vänster.
Från revelj till tapto.
Det var Jim Nordh till Virserum, Muktar Ahmed och Adel Ziarat till OAIK (nåja) och Dmitry Lazar till Bore.
Det kallar jag bra namn, Dmitry Lazar!
Trevlig pojk också. Skinn på näsan. En gång i tiden vann han VM-guld för juniorer i bandy, nu jobbar han på Scania. Så kan det gå.
Sen kom OAIK och Blåvitt äntligen överens om ett datum också. Och så Hästen–IKO på det. Och två långa texter om satsningen på damhockey i Oskarshamn som är på gång.
Kort sagt, trevlig fredagstidning.
• • •
På tal om bandy. Fick höra i dag att Stjärnan har klart med en ny spelande tränare. Jag skulle nog inte höra, men överhörde. Uppfattade bara ”Pavel”.
Kan det månne handla om Pavel Franz?
Vansinnigt coolt i så fall. Den ryske ikonen har bland annat sex VM-guld, nio ryska mästerskap, fem World Cup-vinster och åtta titlar i ryska cupen.
Men jag kan som sagt vara ute och cykla så det sjunger om det här. Lade bara ihop ”Pavel” + ”ryss” + ”tränare” och hittade inte så många alternativ.
Men det låter nästan lite för häftigt.
Ta det med en nypa salt.
• • •
Träffade Karl Pontén häromdagen. Craftstadenförvärvet.
Vältalig och trevlig, kort sagt: svärmorsdröm deluxe.
Blir inte den gossen (minst) mellanchef på ett multinationellt företag inom tio år så ska jag damma av min gamla Unihoc och inställa mig till försäsongsträning under Royne Tvingsells befäl varje sommar fram till pension.
Hoppas Pontén kan spela innebandy också, btw. Det behöver nog Craftstaden.
Ni kan för övrigt läsa intervjun här.
• • •
Stötte förresten ihop med förre Craftstadenbacken Jakob De Groot häromdagen. Jag promenerade med hunden, han letade Pokemons (level 21).
Vi enades om att han kommer att saknas i vinter.
Men det är ju som det är. Erik Johansson slutar i landslaget för att han inte är så intresserad av fotboll. De Groot slutar i Craftstaden för att han är mer intresserade av att meka bilar (och leta Pokemons) än av plastbollar och träning fyra dagar i veckan.
Han har mina djupaste sympatier. De Groot hade kunnat nå SSL. Han är en jäkligt bra innebandyspelare, men det är samtidigt coolt att någon vågar skita i grupptryck och ”så har det alltid varit”-invanda mönster och bara gå sin egen väg.
Fast när vi skildes åt sjönk han dock i mina ögon.
– Vilken fin hund, sa han för femte gången.
– Han heter Chans, är döpt efter Ulf Lundell-låten, sa jag.
– Ulf Lundell? sa Bråbosonen frågande. Honom vet jag inget om, hade det inte varit bättre att döpa honom efter en Avicii-låt?
• • •
OAIK–Öster i Smålandscupen var en rätt trevlig historia. Jag såg, av tv-nyfikenhet, matchen på redax med Johnny Larsson och Johan Woxö som ciceroner i vår sändning. Kollega Larsson hetsar inte upp sig för någonting och är Niklas Holmgrens antites. I bland tror jag att han har somnat, men det är enbart av godo. Jag uppskattar den laidbackiga kommentatorsstilen mycket. Woxö å sin sida behärskar Östers avbytare lika väl som en sakkunnig i regeringen bollar med promemorior. Toppinsats i hytten!
Men det är ju en tramsig cup, det där. Finalen mot Vimmerby känns mindre värd än två ryska rubel. Men det är bra för tränarna som får chansen att se spelare de bara ser på träning annars.
I OAIK visade Axel Lindahl att han inte alls vill sitta där och huttra på bänken i höst också. Herrejösses vad bra han var, trots lite trötthetstendenser i andra halvlek. Östers stackars vänsterback drömmer garanterat mardrömmar om en lintott med utpräglad västgötsk dialekt och ett ruggigt ”Ben Johnson anno 1988”-tryck i buggarna första stegen.
Det känns inte jättekonstigt att allsvenska Örebro vid två tillfällen bjudit in honom till provträningar.
Jag tänker inte kräva in honom i någon startelva redan nu, Henrik Larsson har säkert sina randiga och rutiga skäl att spela med andra i serien, men om Lindahl fortsätter så här så kommer han givetvis ta sig in i en sådan vad det lider.
Axel Lindahl har kontrakt även över nästa säsong och bara tanken på honom på högerkanten och Peiman Eliassi på vänsterditon torde få alla OAIK-sympatisörer att slicka sig om munnen med Gene Simmons-tungor
• • •
IKO vann i kväll. Snackade med Söderström efter matchen. Han frös och sa att om någon sköt i sargen i Valdemarsviks kalla ishall i första perioden så kom smällen i tredje. Good old islada, alltså.
Tror han var nöjdare än han vill påskina med att det blev seger. Fyra raka torsk och bara genrepet kvar hade kunnat föda tvivel på stan (och därmed kanske i laget) och sånt är aldrig bra även om det bara är försäsong.
Nu blev det 4-3 sedan Fredrik Styrman, med det hårdaste skott han någonsin skjutit (säker källa), avgjort i tredje. Kalixsonen trivdes väl som surströmmingen i spat i den där iskalla hallen.
Bäst var tydligen, jag såg inte matchen, Kristoffer Gunnarsson. Frölundalånet. Blir han kvar hela säsongen så har nog IKO gjort ett fynd. Det är känslan.
• • •
På tal om det här med att det är körigt på jobbet.
Det är inte klokt vad det kör ihop sig framöver.
Har på rak arm identifierat två monstruösa veckor framöver:
Lördag 10 september
OAIK-Öster – hetaste matchen på år och dar
Båkulla Swimrun – fullbokad urpremiär för swimrun i Ohamn
Söndag 11 september
Högsby-Kuddby – divison 2-jakten goes on
Måndag 12 september
Dackarna-Rospiggarna – säsongens sista hemmamatch?
Hockeyallsvenskans upptaktsträff på Casino Cosmopol i Sthlm
Tisdag 13 september
Rospiggarna-Dackarna – om det inte är avgjort redan så ska det avgöras här: final eller inte?
Onsdag 14 september
IKO–Björklöven – premiär i hockeyallsvenskan
Lördag 17 september
Craftstaden–Jönköpings IK – premiär i innebandyallsvenskan
Vita Hästen-IK Oskarshamn – IKO:s första bortamatch, tillika semiderby
Söndag 18 september
Oddevold-OAIK – jagar OAIK superettankval här, månne?
Derby–Högsby – Lengyel & Co drar till Östergötland, gör han sitt 40:e här?
Måndag 19 september
IKO-Modo – Leksand i all ära, men det har blivit en vana. Att Modo kommer till stan får klassikermentometern att slå i taket
…och så har vi den här veckan i oktober med bara fläskfiléer till hemmamatcher:
Onsdag 12 oktober
IK Oskarshamn–IK Pantern. Kanske inte den stekhetaste matchen på förhand, men en fin skånsk, lite kaloppsig förrätt.
Torsdag 13 oktober
OAIK-IFK Göteborg. Den största tävlingsmatchen i fotboll som någonsin spelats i Oskarshamn.
Fredag 14 oktober
Västerviks IK–IK Oskarshamn. Pang, bom. 20 år sen sist. Derbydags. Shalalala.
Lördag 15 oktober
Craftstaden–Onyx. Matcher mot lag med knasiga namn är skojiga. Här har båda namnen skojsiga namn, dessutom.
Söndag 16 oktober
OAIK–Utsikten. Som sagt: jagas det superetta eller ska det räddas kontrakt? Något av det lär det handla om.
…och som en bonus:
Lördag eller söndag
Om Högsby går till kval spelar de den avgörande matchen i playoff 1 antingen den 15:e eller 16:e.