Jaha, då var alla Latitudartister släppta.
Det brukar innebära att jag betygsätter bokningarna. Så ock i år. Varje artist får två betyg, ett utifrån vad jag tycker om bokningen, ett utifrån hur bra bokningen är för festivalen. Betygsskalan går från C (vilket inte är så bra) upp till C C C C C (vilket är superbra).
Totalomdöme på hela festivalen hittar ni allra längst ner i inlägget. För att få läsa det måste ni läsa alla tecken på vägen. Det är en regel. Bryter ni mot den måste ni leva på ärtor och lakrits mars ut.
Here we go!
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
EUROPE
Mitt betyg: C C C C C
Biljettförsäljningsbetyg: C C C C C
Kommentar: En nåt så jävulskt bra bokning, som jag hade sagt om jag kommit från typ Skellefteå. Eller på ren svenska: Den bästa bokningen som har gjorts i Latitud 57:s historia. Kanske är det för att jag är gammal som satan i gatan, men jag tycker nästan att Joey & Co känns lite för stora för Latitud. De var ju typ världens största band när jag stod i begrepp att bli tonåring och började bry mig om musik. The final countdown är nog utan att överdriva en av världens 50 mest kända låtar alla kategorier.
Hur som helst en högsta betyg-bokning i alla avseenden om ni frågar mig.
Europe har åtminstone tre världshits som gemene asiat, amerikan, afrikan, sydamerikan, australiensare, inuit och åskeshamnare kan nynna på. Jag tänker då så klart på Carrie, Rock the night och The final countdown.
Responsen som Latitud fått på sociala medier efter att de presenterade Europe har ju också varit överväldigande för dem.
Men det fräsiga med Europe är ju att de inte stagnerat och blivit ett trött hårdrocksband som bara åker runt med nån stapplig basist och artrosdrabbad trummis och lallar in stålar på gamla hits. De har fortsatt att ge ut plattor av högt snitt och är i dag ett alldeles vidunerligt liveband.
Så sent som 2013 toppade de Sweden Rock.
Tvivelsutan den största bokning Latitud har gjort.
Har ni inget annat för er, kolla in den här spelningen från Shepherds Bush Empire i London.
Grym!
Var ser jag den här spelningen: Ganska långt fram till vänster. Kanske lite salongs.
Låtar jag ser fram emot: The final countdown, för att jag aldrig hört den live. Men framför allt Last Look At Eden, Superstitious, Prisoners in paradise och världens kanske bästa hårdrocksballad genom tiderna – Carrie.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
MÅNS ZELMERLÖW
Mitt betyg: C C C
Biljettförsäljningsbetyg: C C C C C
Kommentar: Förra året vann han Melodifestivalen och Eurovision. Tidigare har han lett Allsång på Skansen och om nån månad är han programledare för Eurovision Song Contest i Globen. Det är faktiskt imponerande av Latitud att trumfa Tomas Ledin– och Carolabokningarna från i fjol och boka en ännu folkligare, en ännu radhusvänligare, en ännu mer säljande artist året efter.
Superduperbokning. En biljettkrängarmaskin av rang.
Dessutom i rättan tid då han är het.
Mums-Mums (fy fan för det smeknamnet, obegripligt att jag skriver det) är nog det folkligaste och bredaste vi har i artisväg i det här landet numera. Är det då bra att vara folklig? Ja, om du ska spela på Latitud 57 är det det. Då drar du sjuhelvetes mycket folk och ser – om du ser ut som Måns Zelmerlöw – till att varenda tant (definiera ”tant” får någon annan göra) blir till sig i trasorna. Förra sommaren fyllde han torget i Kalmar på Stadsfesten med 12 000 (!) pers. Förvisso var det gratis då, men ändå.
Personligen är jag väl inget Månsfan när det kommer till hans överlag lite styltiga musik, men räkna med att plastmuggsölen kommer skvätta hej vilt på Brädholmen när han river av Heroes, Cara Mia, Hope and glory. Hitsen är färre än man tror, men bra.
Ryktet säger att Latitud valde mellan Måns och Sven-Ingvars och då är ju det här – även om det hade varit festligt att höra Fröken fräken – utan snack en bättre bokning.
Var ser jag den här spelningen: Tillsammans med barnen med en öl i handen och solen i ögonen.
Låtar jag ser fram emot: Heroes. Klasslåt. Vill inte höra Kvinnaböske/Coldplay-medleyt han tydligen rev av i Kalmar i fjol. Huh.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
NIKLAS STRÖMSTEDT
Mitt betyg: C C C
Biljettförsäljningsbetyg: C C C
Kommentar: Kanske är jag lite snål här. Kanske är Strömmis större än jag tror i folkhemmen. Showen på Börsen går som smör och med tiden har han gjort sig ett namn både som folklig programledare i SVT och på Twitter under pseudonymen Poptönten.
Jag har alltid smågillat Strömstedts lite småtöntiga kärlekspop. Han har ju blivit någon slags light-Gessle som skriver supercatchy Svensktoppsdängor, men som har fastnat i ett fack. Men som sagt, det har lossnat på sistone.
Han har blivit lite kreddigare, lite folkligare.
Tittar vi i katalogen så lär det bli en och en halv timme låtar om döda fåglar, Lidingöresor, bronsmedlajer i USA, vidder som ville vara vind, flickor som talar om kärlek och annat som alla kan sjunga med i. Det är inte många artister som kan leverera det. Och på en festival som Latitud, där det primärt inte handlar om musik utan om folklighet och att kunna känna igen varje ton som kommer från scenen, så kan det här kan vara en riktigt smart bokning.
Var ser jag den här spelningen: Lite väl smådiggandes, lite väl långt fram.
Låtar jag ser fram emot: Flickor talar om kärleken.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
BACKYARD BABIES
Mitt betyg: C C
Biljettförsäljningsbetyg: C C
Kommentar: Hade varit en mer betydelsefull bokning utan Europe. Nu kommer rockarna ändå. Men vad fasen, det är klart det alltid är kul att se Backyard. Jag vet inte hur många gånger jag gjort det, men många är det. Givetvis hoppas vi att de river av paradnumret Look at you. En av de bästa livelåtar jag vet. Fast personligen hade jag gärna sett något fräschare och 2016-igare här.
Var ser jag den här spelningen: Ser inte, men hör från nån bar. Och springer snabbt som tusan om jag hör Look at you-introt.
Låtar jag ser fram emot: Look at you.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
JOHN DE SOHN
Mitt betyg: C C
Biljettförsäljningsbetyg: C C C
Kommentar: Får väl erkänna att jag är rätt svag när det kommer till John-John. Inte svag för, utan svag. Men har man två låtar med över 18 miljoner (!) spelningar på Spotify så har man och Dance my tears away är ju en dänga deluxe. En housekännare jag känner skrev så här till mig när bokningen presenterades: ”Under the sun är en av mina favoritlåtar senaste åren. Klass. Han har några fina låtar. Kommer bli fett. Lär väl inte minnas mkt av det dagen efter men bokningen får ju mer än godkänt”.
Festligt med en dansakt på stora scen också. L57-fortsätter också en fin tradition av fina dansnamn. Rebecca & Fiona och Nause är namn som gästat Brädis tidigare.
Var ser jag den här spelningen: Troligen hör jag bara spelningen i bakgrunden medan jag intensivt och diskuterar livet och Gud med Wilhelm Blixt.
Låtar jag ser fram emot: Dance my tears away.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
SEAN BANAN
Mitt betyg: C
Biljettförsäljningsbetyg: C C
Kommentar: Känns kanske lite passé till och med i barnvärlden. Hade väl sin prime i höjd med Copacabanana och Sean den förste banan. 2000-talets kanske två största barnhits. Lockade 3 000 pers på en gratisspelning utanför IK70-grillen för några år sedan och gör säkert jobbet att dra kidsen (och därmed föräldrarna) till Brädholmen nu också. Jag har faktiskt sett honom två gånger (Idde, ditt fel). Givetvis alldeles formidabelt usel rent musikaliskt, men underhållande. Det kommer man inte i från.
Var ser jag den här spelningen: Med Idde på axlarna och småhummande till en pappa i samma situation: ”Hm, det här var ju inte så illa ändå”.
Låtar jag ser fram emot: Sean den förste banan. Är svag för diggediggedingdingding.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
FRIDA ÖHRN
Mitt betyg: C
Biljettförsäljningsbetyg: C
Kommentar: Jo, jag har förstått att Cookies ‘N’ Beans-Frida tydligen var alldeles överväldigande bra på nåt branschevent i höstas. Men det här känns verkligen som en ”på köpet”-bokning. Jag hade hellre sett något fräschare här.
På en festival präglad av habil, bredbent folkhemsmusik så hade en Lorentz eller en Little Jinder varit fasen så mycket roligare.
Nåväl, ett tillfälle att ta sig en öl… *blinksmiley*
Var ser jag den här spelningen: Troligen inte alls, om ingen har väldigt bra argument.
Låtar jag ser fram emot: Saabreklamlåten.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Utöver dessa spelar även Mollie, Fake och Elin Namnieks på festivalen. Men det gör de så ofta i Oskarshamn så de får inga egna betyg Men jag gillar det och hade gärna sett ytterligare lokala inslag. Varför inte Martin Olssons punkpoppiga projekt Engelska sjukan? Eller ännu hellre Avantgardet. Min jobbarkompis Rasmus Arvidsson har ju släppt en lysande och rikshyllad platta i dagarna. Borde verkligen spela på Latitud, kan jag tycka.
Nåväl, det var bara lite spontantankar.
Frost-Elsa får heller inget betyg. Mest för att jag är så förbenat trött på den där filmen och de där sångerna att jag kreverar. Men hon kommer säkert glädja någon.
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Då var vi framme med ett totalbetyg.
Till att börja med så känns det…väldigt dyrt. Det här är artister som kostar både en och två slantar.
Och givetvis får du vad du betalar för.
Det vill säga: Christian Åberg och hans Latitudcrew har inte snålat och fått ihop en alldeles strålande lineup som står sig extremt väl i konkurrensen med precis alla liknande festivaler i hela Sverige.
Frågan är om det inte är full pott? Jag tror det.
L57 lyckas faktiskt med det jag trodde var omöjligt. Det vill säga att trumfa Tomas Ledin– och Carolaåret i fjol.
Europe och Måns är givetvis briljanta bokningar (de är bättre och säljer lika mycket biljetter) och invändningarna i marginalen är väl möjligen att det är lite väl fantasilöst där bakom.
Med Måns känns Strömstedt tårta på tårta, med Europe känns Backyard lite överflödiga.
Jag hade som sagt gärna sett något fräschare på spot tre och fyra. Lite som Krunegård och Petter i fjol.
Lorentz, Sahara Hotnights-Maria, Joel Alme, Ida Redig, Viktor Olsson, Ison och Fille, Nicole Sabouné eller så. Men det finns säkert anledningar.
Till exempel att det tydligen varit väldigt svårt att hitta rätt i artistjungeln i år. Speciellt bland headlines. Orup är inte på vägarna, Winnerbäck valde Kalmar, Håkan är för stor, Maggio är Bråvallaunik och Lena Ph hoppade av i sista stund. De flesta andra som kan kränga 10 000 biljetter har redan varit här.
Det ryktas att Amanda Jensen var headlineaktuell, men det var väl tur att det inte blev så. Det tror jag inte har funkat.
På det stora hela är det här en lineup som kommer sälja biljetter så det står härliga till. Och det trots att Winnerbäck och Miriam Bryant lirar i Kalmar samma kväll.
Latitud stod inför ett vägskäl där de hade kunnat bli fullständigt tillplattade av sin nya konkurrent i söder. Nu valde de den offensiva vägen, att gasa sig ur en stentuff konkurrens. På papperet har de lyckats, förhoppningsvis gör de det även i verkligheten.
Ur ett lokalpatriotiskt och 0491-popkulturellt perspektiv är det naturligtvis bara att lyfta på den fiktiva hatten.
Jag tycker nämligen väldigt mycket om att ha en så här pass stor, påkostad och ambitiös festival på gångavstånd och gläds så länge den finns.
Sammanfattningsvis: Latitud 57 har levererat den bästa lineupen i festivalens historia och folket bakom festivalen kan nog sova gott om natten fram till andra helgen i juli.